Göteborg Kommunfullmäktige 2018-03-22


Fru ordförande! Vi föreslår Robert Hammarstrand.   Fru ordförande! Vi föreslår Saida Hussein.   Vi föreslår Håkan Hallengren.   Vi föreslår Sofi Bringsoniou.   Vi ber att få bordlägga.   Ordförande, fullmäktige! Detta har varit en väldigt lång och omfattande process. På det hela taget tycker jag att den har landat där den bör landa. Vi har efter en ordentlig analys kommit fram till att det inte är lämpligt att genomföra någon större reform i detta skede. Att införa fyra nya nämnder vilket är ett mycket skarpt ingrepp vore inte klokt eller rationellt just nu. En omstrukturering av detta slag skulle innebära att vi skulle tappa en hel del fart i stadsutvecklingen. Det är nästan omöjligt att göra så här stora förändringar utan att kapaciteten minskar markant. Det har vi helt enkelt inte råd med i nuvarande situation. Just nu gör vi två saker med tanke på bordläggningen av en av punkterna här. Ansvaret för Krami överförs från social resurs till Nav. Att social resurs och Nav får i uppdrag att utveckla en samverkan där Nav genomför den del av samhällsorientering som rör utbildnings- och arbetsmarknadsfrågor och där omfattningen på denna del utökas påtagligt. Förändringen av rollfördelningen mellan social resurs och Nav tror jag kommer att bli riktigt bra i integrationsarbetet. När ett sådant arbete läggs närmare arbetsmarknadsfrågorna brukar integrationen kunna stärkas. Det blir helt enkelt ett tydligare jobbfokus. I rådgivningsfrågan är tanken att lägga verksamheten nära själva sakkunskapen. Vi skickar också med ett viktigt utredningsuppdrag här. Givet att det inte blir några fyra nya nämnder behöver det analyseras hur vissa av de föreslagna reformerna kan genomföras utan de nya nämnderna. Det mest angelägna som jag ser det i den fortsatta utredningsprocessen är att skapa en mycket bättre struktur för hantering av lokalfrågorna. Här finns vissa brister att rätta till inom staden. Vi måste kunna arbeta mer effektivt och långsiktigt. Särskilt prioriterat är att med de nya centrala nämnderna se till att verkligen få igång en fungerande planering och byggnation av skol- och förskolelokaler. De nya förvaltningarna behöver ha starka fastighetsavdelningar som väldigt snabbt måste utveckla ett effektivt samarbete med övriga relevanta aktörer i staden. Facknämndsöversynen är alltså inte klar. Det finns alltjämt en hel del kvar att göra i denna process. Ordförande, hej alla göteborgare och Göteborgs Stads kommunfullmäktige! Göteborg är mitt i ett utvecklingssprång. Det är precis riktigt. Vi bygger mer än på 40 år och vi har skalat upp planeringsverksamheten så mycket det går. Vi har kommit till den punkt där det inte går att göra samma sak fortare. Nu behöver vi göra saker smartare, vilket betyder mer samordnat, med definierade projekt och inte minst ett tydligare ledarskap på alla nivåer. För att kunna få till det behöver vi en modern organisation där styrningen av stadens fysiska utformning samordnas mycket bättre än i dag. Dagens huvudproblem är svårigheter med prioriteringar, med kommunikation och med beslutsvägar. Det gör att både invånare och företag som ska bygga behöver navigera i en otydlig struktur. De får motstridiga besked i processen löpande. Samtidigt innebär det svårigheter för politiska beslut att bli stringenta och konsekventa. Därför yrkar jag bifall till Miljöpartiets förslag i kommunstyrelsen vilket är utredningens förslag om att inrätta fyra nya nämnder med ansvar för fysisk planering, för exploatering, för genomförande och förvaltning av mark och genomförande och förvaltning av byggnader. Det skulle inte lösa alla problem och svagheter i nuvarande organisation men det skulle ge oss en rimlig startpunkt för att jobba med dessa frågor och förtydliga och förenkla organisationen. I dag drar planeringsfasen ut på tiden när en hel rad nämnder deltar i arbetet parallellt med varandra. Fastighetsnämnden, byggnadsnämnden, park- och naturnämnden ska prata med varandra och dessutom ska de hålla koll på dialogen med kretslopp och vatten, idrott- och föreningsnämnden och Göteborg Energi, för att inte glömma stadsdelsnämnderna och den nya förskolenämnden och den nya grundskolenämnden. Dessa fyra planerade nämnder har också olika uppdrag. De gör olika prioriteringar sinsemellan. Det betyder gång efter gång att de inte prioriterar likadant vilket ställer till problem. Även underlagen för genomförande och inte minst ekonomiska beräkningar är bristfälliga på grund av kommunikationsproblemen. Det leder till kraftiga avvikelser från kalkyler. Till det ska man lägga otydliga relationer mellan kommunstyrelsens lokalsekretariat och lokalnämnden som också är en aktör i detta och stadsdelsnämnderna som beställer kommunala lokaler. Därför är det viktigt att vi får till en organisation för planering och genomförande förvaltning där det är färre aktörer i varje skede. Kopplingen mellan de nya nämnderna och kommunstyrelsens strategiska planeringsfunktion är mycket viktig, och utan de nya nämnderna är den funktionen en pappersprodukt. Fru ordförande! Och varför gör vi då en utredning om facknämndsorganisationen? Är det för att allt funkar bra i Göteborg? Är det så att facknämnderna samarbetar bra och tillsammans jobbar fram förslag i stora stadsutvecklingsprojekt? Hur fungerar Frihamnsprojektet? Hur fungerar Skeppsbroprojektet? Hur fungerar Västlänksprojektet? Håller projekten tidsplan? Håller projekten budget? Har projekten folkligt stöd? Ja jag svarar inte på frågorna utan jag tittar in i kameran där och frågar göteborgarna: Vad tror ni? Funkar allt bra i Göteborg? Så till själva utredningen. På några områden föreslår översynen så omfattande förändringar i facknämndsorganisationen att resultatet blir helt nya nämnder med nya ansvarsområden. Tjänsteutlåtandet påstår att fördelarna med det nya förslaget om organisation för stadsutvecklingsområdet framför allt är att färre parter ges en tydligare rollfördelning mellan de olika nämnderna och därmed en ökad transparens samt ökade förutsättningar för effektivitet och en samlad politisk styrning. SD stöder därför förslaget från SLK. Vi Sverigedemokrater i Göteborg anser att stadens organisation behöver effektiviseras. Vi anser att stadsledningskontorets förslag är ett steg i rätt riktning. Vi yrkar bifall till stadsledningskontorets förslag. Ordförande, fullmäktige! För mig och Kristdemokraterna har det inte varit självklart hur vi ska landa i detta ärende för det fanns flera goda poänger i det förslag utredningen lämnade. Och några grejor har varit relativt enkla, som att säga nej till flytten av vuxenutbildningen till exempel. Däremot har stadsutvecklingsfrågorna krävt mer arbete. Och visst finns goda argument både för och emot förslagen i facknämndsöversynen. Men vi har dock landat i att en stor omorganisation kommer att kosta mer än den smakar och ska därför inte genomföras. Däremot måste organisationen förändras på flera sätt. Det arbetet startar vi i och med detta beslut. Kristdemokraterna har länge tyckt att kommunstyrelsen måste ta ett större ansvar för den strategiska planeringen på stadsutvecklingsområdet. Vi föreslog redan för några år sedan att ett exploateringskontor skulle läggas under kommunstyrelsen med funktionen att arbeta med strategiska prioriteringar och nu ska en sådan funktion placeras under KS. Även om den inte heter exploateringskontor hamnar funktionen precis där vi ville ha den. Det är klart vi ser positivt på det. Vi kommer också att se förändringar för den nämnd jag sitter i – idrott- och föreningsnämnden. Uppdraget att bygga lyfts bort, och jag ser att det är vettigt att göra, men jag kommer att följa att den kompetens som finns när det gäller is- och simhallar säkerställs också i den framtida organisationen. Det är givetvis också väldigt viktigt att säkerställa att behovet av idrotts- och friskvårdsanläggningar inte tappas bort i den nya organisationen. Sammanfattningsvis är jag väldigt nöjd med de beslut kommunstyrelsen har tagit i frågan och yrkar bifall till dessa. Viktiga förändringar kommer att genomföras men att organisera om de stora planerande och genomförande förvaltningarna hade inte löst stadens problem. Jag menar att det inte är organisationen som måste bytas ut för att få fart på byggandet. Det är politiken som måste bytas ut. Fru ordförande, fullmäktige och göteborgare! I grund och botten delar vi i Vägvalet problembilden med hur nämnderna i dag är organiserade och den brist som finns med dålig kommunikation. Detta har pågått ända sedan vi kom in i fullmäktige för snart åtta år sedan och möjligheten att slutligen genomföra förändring känns givetvis lockande. Men med tanke på den arbetsbelastning dessa nämnder i dag har och svårigheter med allt från att rekrytera personal till projekt som inte påbörjas i tid med mera är det givet att vi inte kan genomföra detta. Det hade faktiskt varit att göra staden en otjänst kort och gott. Jag har faktiskt väldigt svårt att se varför Miljöpartiet vill fortsätta driva denna fråga. Men det kan inte bottna i den verklighet jag ser. Förhoppningsvis kanske vi åter kan se över hur facknämnderna organiseras i framtiden. Det kanske då är när Västlänken är bortlyft och resurser har frigjorts. Vägvalet yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag. Fru ordförande, åhörare, kommunfullmäktige och göteborgare! I november förra året var jag i huvudstaden, i Stockholm, och tittade på något som heter Sams – samordnad skolplanering i Stockholm. En väldigt effektiv och smidig modell för hur man kan få skolbyggnader för både skolor och förskolor och i viss mån idrottsanläggningar till staden på ett effektivt och smidigt sätt. Därför är det glädjande att i brödtexten till yrkandet står det att Stockholm är ett positivt exempel när det gäller skol- och förskolenämnder. En sak vi såg var att man hade en bra modell för hur man kan se vilken kapacitet en skola har. För den dyraste skolan är den som är halvtom eller halvfull. Då hade de en bra modell för att avgöra kapaciteten. De hade också konceptförskolor i olika varianter som tog 3,5 år från idé till verklighet. Här ligger vi på ungefär 6–8 år. Jag vet att vi har liknande aktiviteter här i Göteborg men vi har betydligt större tröghet att få det till stånd. Denna samverkansmodell innebar också att de som förstår verksamheten kommer in på ett tidigt stadium i planeringen. Man tar målkonflikterna – sådana finns alltid när man ska bygga nytt – på ett tidigt och strukturerat sätt. Så jag hoppas dessa skrivningar om att inspireras av Stockholm också blir verklighet här för en av att-satserna handlar också om att vi ska få en mer effektiv planering för pedagogiska lokaler. Det kan bli en nystart i samband med att vi har nya nämnder för förskola och grundskola. Helst hade jag sett att vi hade fått en helt ny variant så att hela byggprocessen blev mer effektiv i staden och därför instämmer jag i Ulf Kamnes yrkande. Bifall till Miljöpartiets yrkande i kommunstyrelsen. Sedan tycker jag också det är positivt med en ökad samverkan mellan social resursnämnd och arbetsmarknad och vuxenutbildning. Jag ser att det är en potential för att få ett mer effektivt integrationsarbete. Jag tycker också det är positivt att vi inte gör den omorganisation som ursprungsförslaget var – att lägga vuxenutbildningen på en annan nämnd – utan behålla den på utbildningsnämnden. Eftersom det handlar om gymnasiekurser blir det också effektivt att ha kvar det i den övriga gymnasieverksamheten. Ordförande, fullmäktige och alla andra ni som lyssnar! Jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag. Jag vill dock bara lyfta ett litet varnande finger för att man flyttar över byggandet från idrott och förening till en annan enhet i staden. Det kanske finns något som är bra i det. Det är möjligt men utifrån hur läget är nu är det redan problem för oss att få igenom byggnationer som är beslutade via budgeten i kommunfullmäktige. För vi vet att det är trångt och det är väldigt mycket prioritering på bostäder. Sedan kommer skolor och förskolor. Sedan har vi alla idrottsanläggningar och badhus och sådant som behöver byggas och det får oftast en lägre prioritet. Jag tycker det är olyckligt om vi planerar en stad där vi bygger bort oss och sedan inte har plats att placera in grönområden, idrottshallar och badhus. Jag vill bara ta upp det som ett litet exempel på hur det skulle kunna bli om vi inte gör på rätt sätt. För övrigt behövs en bättre samordning när det gäller byggnation över huvud taget. För övrigt behöver ni inte bekymra er om att jag har bytt till Miljöpartiet för att jag är så grönklädd. Jag har inte bytt parti. Däremot tänkte jag ni skulle titta på mig för jag har inte varit så synlig de senaste veckorna som ni vet. Tack så mycket. Ni behöver inte titta på min skjortfärg heller – så mörkblå har jag inte blivit. Jag tycker det är lite tråkigt att höra: Ja, vi behöver ha bättre samordning, vi behöver ha bättre struktur – men vi vill inte göra någonting åt det. Att nu säga att vi har så mycket att göra att vi inte kan organisera om är att lura sig själv. Vi har mycket att göra, vi har svårt att lösa problemen – för att vi har en organisation som inte fungerar. Jag möter bevis på det varje dag. I dag hade vi ett möte på förmiddagen då vi försökte att samordna fastighetsnämnden, byggnadsnämnden, kretslopp – nej fan, ursäkta – park- och naturnämnden heter de, och trafiknämnden. Det är så uppenbart att det finns olika prioriteringar. Det är olika människor som sitter i nämnderna, och även om de kommer från samma partier så tänker de lite olika och prioriteringarna drar isär. Man har sina hjärtefrågor – trafiken är det viktigaste, parkerna är det viktigaste – och vi hamnar i styrkonflikter. Det är en organisation där alla nämnder är sidoordnade och inte kan styra över andra. Vi har försökt. Vi har jobbat jättemycket med att öka samverkan och öka insatserna för att tidigt komma överens om vad som är viktigt i olika projekt, men vi hamnar i konfliktfrågor som ingen kan lösa. Då vilar en stor förhoppning på den strategiska funktionen på kommunstyrelsen. Problemet är, David – och även Jonas var inne på det i något pressuttalande tidigare – att den funktionen har inget mandat att besluta över någon av nämnderna. Det är inte så att en strategisk funktion på kommunstyrelsen kan gå in till trafiknämnden eller byggnadsnämnden och säga: Nu får ni anpassa er, här fattas det en förskola eller här fattas det en idrottshall. Det är fortfarande så att den nämnden bestämmer hur de vill göra, och om de vill lägga resurserna på att utveckla det där i stället för det där så gör de det. Det är det som är hela kärnan och det är det som jag tycker det är så tråkigt att vi inte kan komma åt. Jag vill ge en bild för dem som lyssnar. Den nuvarande strukturen är inrättad vertikalt, efter 1900-talets indelning av sakfrågor. Den tänkta organisationen är tänkt horisontellt, efter processflöden. Först har vi en planeringsfas, sedan en genomförandefas och en förvaltningsfas, och att då ha färre aktörer i varje skede skulle underlätta dialogen och kommunikationen. Jag skulle kunna prata länge om alla olika anledningar till att vi behöver byta organisation, men jag kanske inte behöver fördjupa mig så långt mer än att nämna några av alla de tillfällen vi har missat chansen att få en bättre stad. Vi kan se hur det har gått vid Skeppsbron, Frihamnen, Östra Kålltorp, Kvibergs Ängar. En del av er minns hur Gamla Ullevi och hur den planeringsprocessen såg ut. Vi hade problem då, och vi har inte löst dem nu. Tack, ordförande, fullmäktige! Ja, hur gick det till när Gamla Ullevi kom till? Jag minns att det var en presskonferens – det var så det gick till! Så det är klart att den styrningen och ledningen är ingen bra metod, verkligen. Jag skulle vilja börja med att yrka bifall till kommunstyrelsens förslag. Det här är verkligen en efterlängtad förändring, om än kanske inte riktigt vad man hade längtat efter i alla delar. Men jag vill understryka att det som vi genomför nu är den organisationsförändringen att flytta grundskolan från stadsdelsnämnderna. Det är också ett av skälen varför vi inte tycker att det är vettigt att gå vidare i alla delar av facknämndsöversynen på en gång utan rätta mun efter matsäcken. Att vända uppochner på hela staden organisatoriskt på en och samma gång, det låter sig inte göras. Jag hade egentligen inte tänkt säga någonting här, för andra hade redan yrkat bifall, men när jag hör Karin Pleijel säga att det hade varit så intressant när hon hade varit i Stockholm på studiebesök och tittat på hur de har gjort där med lokaler och sådant, tänker jag: Vad skönt att det behövdes ett studiebesök till Stockholm för att Karin skulle lyssna på de idéer som vi har fört fram ifrån Liberalerna och Alliansen så många gånger tidigare, om att det här borde vi göra i Göteborg – konceptförskola, att ha skollokaler på ett särskilt ställe, att inte har lönat sig att använda lokalerna på rätt sätt och så vidare. Det är någonting som vi verkligen har efterfrågat och det är bra att Karin har tagit till sig det, så vi kommer att få fortsätta diskutera detta, gissar jag. Jag vill också understryka det mycket viktiga i sammanhanget, att vuxenutbildningen inte flyttas ifrån utbildningsnämnden. De som kommer ihåg hur rörigt det har varit i utförarledet kring vuxenutbildningen, där det bolagiserades från Vänsterpartiets och de rödgrönas sida för att man skulle göra detta på ett mer effektivt sätt och ha en utförarorganisation vet att det inte har fungerat. Nu har vi en vuxenutbildning som är jättebra. Vi har dessutom i en organisation utförardel i yrkeshögskola, och att flytta över det i en nämnd som ska syssla mer med arbetsmarknad hade inte varit bra för resten av ungdomsgymnasiet och den organisation där de ligger i dag. De är också väldigt glada för att vi har lyssnat på deras synpunkter och att man då inte gör den förändringen. Till sist: Hur funkar det då med den byggande organisationen – vad är problemet? Jamen det är ju styrning och ledning! Ulf berättade att de har suttit i dag på förmiddagen och pratat från fastighetsnämnden, trafiknämnden, byggnadsnämnden och park och natur. Ja, det kanske är lite extra rörigt där just nu!   Ordförande, ledamöter och göteborgare! Att överge en modell eller ett verktyg som inte fungerar är en bra insikt, speciellt när kostnaderna överstiger nyttan, så vi bifaller kommunstyrelsens förslag. Självdeklarationen har ett gott syfte. Därför måste man ändå ställa sig frågan: Vad ska nu hända? Hur ska vi säkerställa att samma syfte som självdeklarationen gav blir av, alltså att uppföljning sker på ett bra sätt och att oegentligheter förs fram i ljuset? Stadsledningskontoret har delvis svarat på frågan, att man har en kvalitetspolicy, att man inför nya riktlinjer för kontroller och att stadsrevisionen har fått ett utökat ansvar. Jag har lite svårt att tro att stadsrevisionen själv ska kunna ta över funktionen som självdeklarationen har till uppgift. Det grundar jag på att kvalitetspolicyn inte fungerar i dag, åtminstone inte när man läser de rapporter som kommer från staden. Vi ska givetvis ge systemet lite tid och låta det verka, men jag är ändå lite förvånad att kommunstyrelsen inte har ifrågasatt vad som ersätter själva självdeklarationen. Uppdraget var ju även att ge förslag på förbättringar, vilket jag inte heller riktigt kan utläsa i dokumentationen. När jag ändå är här uppe och ställer frågor, har jag en till. Jag undrar vad som menas. I handlingen sägs så här: Acceptansen av öppenhet, transparens och följsamhet gentemot beslut som gäller för staden som helhet har ökat. Där kan man fördjupa sig rätt mycket i vad det är för acceptans, eller har det inte funnits någon acceptans för de beslut som har tagits? Finns det ingen transparens i de beslut som är? Har vi tillgång till underlagen? Det är ganska viktiga frågor – kanske lite filosofiska, men det skulle ändå vara intressant att veta vad som menas och vad som ligger till grund för detta. Tack ska ni ha. Bifall kommunstyrelsen.   Tack, ordförande, fullmäktige, göteborgare! Jag vill börja med att yrka bifall till kommunstyrelsens förslag till beslut. Det vi har gjort i det här förslaget är att normalisera taxesystemet efter hur hemtjänsten ser ut i dag. Vi valde också från de rödgröna i kommunstyrelsen att föreslå en begränsning av avgifterna när det gäller den kommunala hälso- och sjukvården. Vi har ju haft ett system som betyder att man inte tar ut några avgifter alls i den kommunala hälso- och sjukvården. Nu har vi infört avgifter, men i begränsad omfattning. Det är för att den kommunala hälso- och sjukvården inte ska vara dyrare än regionens. Det blir ju väldigt märkligt om, beroende på var man får sin sjukvård, det kostar olika mycket. Det som är gratis i regionens regi kommer nu också att vara gratis och avgiftsfritt i kommunens regi. Det tycker vi är en bra kompromiss, där vi inte straffar de äldre mer än nödvändigt. Tack så mycket, ordförande, ledamöter och åhörare! Precis som ordförande Lena sade får vi nu tillbaka det här förslaget från det uppdrag som lades 2014. Det har gjorts en omfattande utredning under de här åren och det kan konstateras att Göteborg har en av landets lägsta taxor. För att intäkterna ska bli kostnadsneutrala krävs en höjning av taxan då vi nu övergår från biståndsbedömd tid till utförd tid inom hemtjänsten bland annat. Endast 75 % av den beviljade tiden utförs faktiskt. Det gör att vi landar på 7 % vilket ger en taxa på 141 kronor i dagsläget. Förslaget var att ta ut en avgift för trygghetslarm, men vi tycker inte vi, utan att det fortsatt ska vara utan avgift. Vi tror att en avgift kanske skulle innebära att många inte larmade när man behövde det, på grund av att det kostade pengar. Så får det inte vara, utan man ska känna sig trygg varje gång, att man kan larma när man känner ängslan eller oron finns där, eller om någonting annat har hänt – då ska man kunna larma utan en ekonomisk påföljd. När det gäller välfärdstekniken tycker vi inte heller här att användandet ska kosta någonting. Den enda tjänsten som finns i dag är trygghetskamera, och utryckning via den ska också vara kostnadsfritt. Jag tror att vi inom några år kommer att få se ett antal tjänster inom välfärdstekniken – tjänster som skapar frihet för individen men som också kan vara en besparing för kommunen – och vi anser att i dagsläget bör inte de tjänsterna kosta någonting för den enskilde. För övrigt bifaller vi förslaget. Vissa avgifter kommer att höjas men andra avgifter tas också bort, bland annat den för ledsagning vilken då blir fri. Det tycker vi är positivt, för det innebär att fler kan delta i aktiviteter och komma ut och bryta den ensamhet som ofta finns. Därför yrkar jag bifall till yrkandet från M-L-KD i kommunstyrelsen. Tack, ordförande, fullmäktige! När jag läste det här TU:t så reagerade jag på några punkter, och jag är glad att de rödgröna i sitt yrkande har poängterat en väldigt viktig roll, nämligen trygghetslarmet. Det kändes konstigt om man inte skulle våga trycka på trygghetslarmet när man har fått det, på grund av att det skulle vara kopplat till plånbokens tjocklek. Så jag är glad att denna samsyn finns även där. Det finns många delar i detta, som Daniel nämnde, som vi är överens om. Jag tycker att vi ska göra det vi kan för att inte göra situationen svårare för våra äldre. Därför yrkar jag på kommunstyrelsens förslag till beslut. Tack, fru ordförande! Jag yrkar bifall till Alliansens förslag i kommunstyrelsen. Som många talare har sagt är vi ju i princip överens om den här förändringen, och jag tror det ligger helt rätt i tiden att vi faktiskt gör detta. Vi är också överens om att vi behöver ligga i linje med det som finns i andra kommuner i regionen, så att inte Göteborg sticker ut på något sätt. Sedan har vi en liten skillnad i det hela, och det handlar om avgifterna till dem som är över 85 år, och även om man ska kunna ha extra avgifter inom hemtjänsten. Där är väl det rödgröna gänget lite mer generösa, om vi säger så – till en kostnad på cirkus 5 miljoner per år. Vi anser att det är viktigt att göra vårt yttersta för att få kontroll på kostnadsutvecklingen i Göteborg, som i dagsläget är negativ. Vi behöver alla ta ansvar för att hantera den kostnadsutvecklingen. Så vi var inte helt villiga att spendera detta, men utifrån det andra är vi helt överens. Tack. Ordförande, fullmäktige, åhörare och lyssnare! Jag vill börja med att yrka bifall till yrkandet från M, L och KD i kommunstyrelsen. Det här ärendet är stort och komplext, och det påverkar dem som i dag använder sig av kommunens service inom äldreomsorg och funktionshinderverksamhet. Det är komplext, och därför har det också tagit några år att få det tillbaka efter att uppdraget har getts. Men jag tycker det är bra förslag och beslut som vi kommer att fatta i dag. Vi skulle ändå hellre velat se att pengar från kommunfullmäktige öronmärks till äldreomsorgen kopplat till det här ärendet också, för vi vet att alla pengar som vi i kommunfullmäktige beslutar ska gå till äldreomsorgen inte gör det. Så den frågan har vi kvar att hantera även om vi tar det här ärendet i dag. Vi tycker det är bra att det inte ska vara någon avgift för utryckning med trygghetslarm och inte heller att man betalar om man inte syns i trygghetskameran. Det är viktiga signaler, att du som är äldre och använder dig av kommunens service ska inte vara rädd för att få hjälp. Därför ska det inte vara någon avgift för det. Och det är en otroligt viktig signal att vi tar bort avgiften för ledsagning. Det är viktigt att du när du använder dig av den inte känner att pengarna spelar roll. Tack, ordförande, fullmäktige, göteborgare! Ja, som ni märker är vi på ganska många punkter eniga. Det är några punkter vi inte är eniga om, och det är det som Axel – jag välkomnar dig in i äldreomsorgsdebatten, det är roligt att ha dig här – kallar för kostnadsökningar och dylikt. Det är det faktum att vi inte vill lägga på ytterligare en pålaga. Verkligheten är ju att det vi har kommit överens om kommer att innebära ytterligare en ekonomisk pålaga för dem med hemtjänst. Många av dem med hemtjänst är också de som har kommunal hälso- och sjukvård, och det vi gör är att vi höjer taxan för att den ska bli kostnadsneutral. Det är en krass verklighet, som bygger på de ekonomiska förutsättningar vi har. Men det vi då säger är att vi inte dessutom ska införa en helt ny taxa och ytterligare betunga en ekonomiskt väldigt utsatt grupp, de allra äldsta pensionärerna, när de får hälso- och sjukvårdsinsatser i hemmet – något regionen inte gör om man tar sig till en vårdcentral. De borgerliga säger att det ska vi ändå ta ut en avgift för, om vi gör insatser i hemmet. Då säger vi: Det är inte rimligt! Axel hänvisar till de 5 miljonerna. Jag kan meddela att de 5 miljonerna motsvarar ett par hundralappar för en pensionär. Förra kommunfullmäktige spenderade Axel en och en halv timme, tror jag, med att diskutera enskilda procentsatser på parkeringsavgiften, det vill säga några kronor hit eller dit, och kallade det för ”astronomiska ökningar”. Då undrar jag lite, Axel: Med tanke på debatten om parkeringsavgifterna, det vill säga en enstaka procent hit eller dit, hur känner du inför att försämra pensionärernas ekonomi med ett par hundralappar i månaden i stället för de där 5 eller 10 kronorna? För det är det vi pratar om, och det är det du vill göra. Tack, ordförande! Och jag får väl tacka för att jag är välkommen in i debatten om äldreomsorgen – det ska bli roligt tycker jag, det är en viktig fråga. När det gäller kostnader för hemtjänsten är det så att det finns ett högkostnadsskydd som slår in om du är ekonomiskt utsatt. Det finns också olika typer av biståndsbedömningar för att kunna hantera den situationen. Så jag anser att det finns sätt att hantera det här. Sedan är det så, Daniel, och det tror jag du också är fullt medveten om, att vi har ett ansvar för kommunens ekonomi och måste kunna få en budget i balans. Där ser jag fram emot hur ni kommer att presentera ert budgetförslag och hur ni har tänkt att lösa den uppgiften. Det lyckades ni ju inte riktigt lösa förra året, när ni tog ut pengar från de kommunala bolagen för att finansiera er operativa verksamhet. Det är ett faktum vi har. Tack, ordförande, fullmäktige och göteborgare! Vi kan konstatera att det är tydligt att Moderaterna prioriterar bilförare i innerstaden framför våra pensionärer, framför dem som är 85 år och äldre, som går från att ha noll kronor till kanske 400, 500 eller 600 kronor i kostnader för samma insatser. Det är Moderaternas förslag – och det är från samma person som stod här och påstod att ett par kronor mer i avgift för att parkera sin bil var astronomiska siffror. Kom ihåg det på valdagen! Fru ordförande, ledamöter och göteborgare! Jag yrkar naturligtvis bifall till kommunstyrelsens förslag. Det är väldigt roligt att få anta denna plan i kommunfullmäktige. Vi som har suttit i byggnadsnämnden har haft väldigt trevligt när vi har skickat fram detta. Det är ett väldigt bra exempel på vad vi gör i Göteborg just nu. Det byggs oerhört mycket i Göteborg och det händer väldigt mycket roliga saker. En viktig sak i det är just att vi bygger i alla delar av Göteborg. Hela Göteborg är med från Nordost till Sydväst. Just här saknas mycket lägenheter, hyresrätter, smålägenheter och därför är det väldigt viktigt att vi kompletterar med detta vilket vi gör nu. Därför är det som sagt väldigt roligt att släppa fram den här planen. Fru ordförande! Jag kan bara instämma i att det är bra att vi nu blandar bebyggelse i ett område som har haft brist på detta. Det finns många unga och även äldre som efterfrågar denna typ av boenden. Jag yrkar också bifall och nu väntar vi bara på att S även i våra ytterområden som har dominerats av hyreslägenheter kan släppa till på småhusen och leverera på fullmäktiges mål.   Fru ordförande, ledamöter, göteborgare! Jag går in i alla dessa kontroversiella frågor som ni märker! Detta är också en väldigt fin och rolig plan. Vi tar många planer i byggnadsnämnden och det händer väldigt mycket spännande i Göteborg. Det byggs väldigt mycket. Detta är ett annat viktigt sätt som vi förtätar och kompletterar Göteborg på. Vi tar de här stora tunga trafiklederna som finns och ser till att de blir trygga och trevliga stadsgator som är mysiga och härliga för göteborgarna att röra sig på. Vi kommer att komplettera detta område väldigt väl och därför är vi glada för denna plan också. Ordförande! Göteborg behöver mer av allt – bostäder, kontor, verksamhetslokaler. Därför är det positivt att vi antar en plan som möjliggör just lite av allt. På det sättet är denna plan föredömligt flexibel i sitt innehåll. Däremot är bristen på förskola återigen ett problem och även bristen på skola är ett problem i stadsdelen. De närmaste åren kommer ett par tusen nya bostäder att tillkomma i detta område och tyvärr saknas både förskola och skola i tillräcklig utsträckning. Nu pågår ett arbete kring skolsituationen i hela Göteborg och det är bra men vi ligger långt efter. Jag och vi i Alliansen tycker att det borde ha varit möjligt att hitta en lösning för åtminstone förskola i denna plan med flera verksamhetslokaler. Men nu har vi inte bara brist på förskola utan också på bostäder och då måste den föreslagna bebyggelsen bli av och byggas. Kristdemokraterna yrkar därför bifall till planen.   Ordförande, fullmäktige! Det finns ett tydligt behov av att bättre samordna stadens och näringslivets olika aktörer kring viktiga frågor i centrala staden. Jag vill säga att det i nuläget är lite för spretigt kanske på båda sidor. När ingen riktigt har en övergripande bild riskerar både åtgärder och insatser att bli stökiga och illa koordinerade. Samverkansvinster utnyttjas inte som de borde. Därför tror jag att Citysamverkan blir ett positivt och nyttigt steg i rätt riktning. Här borde det med en riktigt god helhetsbild bli möjligt att stärka både koordinering och samverkan. Det borde bli möjligt att agera mer rationellt och effektivt tillsammans. Det borde också i förlängningen ge en mer attraktiv och välfungerande stadskärna. För min del finns därför inget att tveka om. Jag tycker det är en både rimlig och bra reform. Ordförande! Vi välkomnar också detta initiativ till en förbättrad samordning mellan staden och näringslivet i centrala staden. Kommunfullmäktige har tidigare som ni minns efter en motion av Helene Odenjung, David Lega och mig beslutat att staden ska ansöka om ett utökat område för ordningsvakter enligt lagen om ordningsvakter. Hur det ska göras är nu uppe på kommunstyrelsen för beslut. Där söker vi en möjlighet att hitta en gemensam upphandling av ordningsvakter mellan de olika kommunala och privata intressenter som i dag använder ordningsvakter i centrala staden. Där skulle denna förening kunna vara ett alternativ för att samordna dessa insatser så att vi inte har ordningsvakter upphandlade av olika intressenter som rör sig i samma områden utan att känna till varandras existens. Vi ska använda våra gemensamma resurser på ett effektivt sätt Men detta kommer vi att återkomma till senare när vi har en praktisk lösning på den frågan. Ordförande, fullmäktige! Jag brukar ofta säga att vi politiker ska lägga oss i föreningars verksamhet så lite som möjligt. Och i detta fall går kommunen till och med in och bildar en ideell förening. Vanligen hade jag varit väldigt skeptisk till detta. Men ändå yrkar jag bifall till kommunstyrelsens förslag till beslut. Det väljer jag att göra eftersom detta är något handlarna själva frågar efter. Vi måste lyssna på handlarna när de säger att dagens samarbete inte funkar bra och att de vill se en annan lösning. Det är bra att även de rödgröna lyssnar på företagen den här gången. Det borde ni göra betydligt oftare inte minst med tanke på Göteborgs katastrofala företagsklimat där vi hamnar otroligt långt ner i Svenskt Näringslivs rankning. Detta drabbar inte bara företagen utan även göteborgarna. För med ett dåligt företagsklimat blir det färre jobb i Göteborg. Då blir det mindre skattepengar som går till förskolan, skolan och äldreomsorgen. Därför måste vi lyssna på företagarna och ge dem det stöd de frågar efter. Vi behöver fler forum där företagarna och kommunen möts för att diskutera frågor som är viktiga för företagarna, staden och göteborgarna. Företagarna ska kunna lita på Göteborg. Ordförande, ledamöter, göteborgare! I den här frågan har vi en helt annan inställning. Om vi tittar på syftet med föreningen sägs det så här: Syftet med föreningen är att öka Göteborgs attraktionskraft på en strategisk nivå. Vi i Vägvalet anser att det redan finns en organisation som fördelar både ansvar och uppgifter i staden. Om det inte gör det har vi en del att hantera. Jag har förstått under debatten att vi kanske behöver ha bättre samverkansformer med företagarna – men inte i denna form. Vi har ju redan nämnder som har just denna uppgift och också en stor förvaltning som dagligen arbetar på att göra Göteborg lite bättre än igår. I underlaget ställs också frågan till BRG, Göteborg & Co samt Förvaltnings AB Göteborgslokaler vad dessa anser. Men det finns inget svar i dokumentationen. Om utveckling av centrala staden inte har resurser och sådana inte finns att tillgå i den befintliga organisationen och man inte kan fokusera på vår kärna, vår själ, vårt centrala Göteborg – då behöver vi verkligen göra en total översyn. För att tillsätta en ny grupp med tolv personer för att samverka i en specialorganisation – då blir jag lite fundersam över vad vi gör i dag. Göteborgs Stad måste ju kunna samverka mellan nämnder och mellan handelsaktörer i centrala staden utan att skapa fler plattformar för detta. Jag tror också att insynen från göteborgarna inte heller kommer att återfinnas så som stadgarna är lagda i förslaget. Man utestänger göteborgarna från att ta del av utvecklingen av stadskärnan. Föreningen har i sina strategiska göromål tagit fram att de ska titta på infrastrukturprojekt, byggnation med mera och detta finns redan facknämnder för. Vi måste sträva efter att göra Göteborg attraktivt tillsammans med medborgarna och visa öppenhet och skapa utveckling – inte i periferin utan insyn utan tillsammans och inte med skattebetalarnas pengar. Vägvalet avslår förslaget om att bilda en ideell förening med syfte att på en strategisk nivå hantera City. Detta innebär dock inte att vi inte vill samverka med företagen och handlarna i Göteborg.   Ordförande, fullmäktige, göteborgare! Den här staden har alldeles för många kommunala bolag. Göteborg har en överlägsen ledning i landet när det gäller antalet kommunala bolag bland kommunerna. Extra pinsamt blir det när våra kommunala bolag inte kan samarbeta och det går ut över göteborgarna i form av slöseri med gemensamma tillgångar, höga kostnader, stora förluster och förseningar i projekt. Ett aktuellt exempel är sommarens ridsports-EM som gick med 60 miljoner i förlust. I det projektet gnisslade det i samarbetet mellan två kommunala bolag nämligen Got Event och Göteborg & Co. Ett annat exempel är debaclet och förseningarna på Skeppsbron. Där är det de kommunala bolagen Älvstranden Utveckling AB och Framtiden som inte kan samarbeta. Det är dags att på allvar börja rensa upp i den här stora kommunala bolagsfloran vi har i staden. Det första och mest naturliga bolaget att avveckla är Parkeringsaktiebolaget. I dag hanterar trafikkontoret gatuparkeringen i staden och det finns ingen anledning att ha ytterligare en organisation som hanterar parkering. Nästa steg är att avveckla Älvstranden Utveckling AB. De har spelat ut sin roll och är ytterligare en organisation som försenar och försvårar byggandet i staden. Det de gör kan och bör göras av byggnads- och fastighetskontoret. Därför yrkar jag på återremiss av ärendet och att ge i uppdrag till stadsledningskontoret att överföra Parkeringsaktiebolagets verksamhet till trafiknämnden och Älvstranden Utvecklings AB:s till byggnads- och fastighetsnämnden. Fru ordförande, stadsfullmäktige, göteborgare! Jag tycker att ärendet har hanterats ganska väl inom bolagsöversynen. Här fattar vi beslut om tre bolag, om tre olika ägardirektiv, där vi verkligen tar grepp framför allt om Göteborgslokaler inte minst. I den här församlingen har vi också fattat beslut om Higabs ägardirektiv som är ytterst viktigt och som är en del av och modern i en väldigt viktig koncern. Jag har inget annat att yrka än bifall till kommunstyrelsens förslag.   Ordförande, fullmäktige, åhörare! Det är väldigt välkommet att vi nu får ett näringslivsstrategiskt program som är bland det mest välförankrade jag har sett under mina nu rätt många år i fullmäktige. Här har hållits jättemånga möten med många olika intressenter som har kommit med många synpunkter som också har beaktats i programmet och som ordförande i Göteborgsregionens kommunalförbund är jag särskilt nöjd med att våra grannkommuner har fått vara med och tycka om det här programmet eftersom kommungränserna inte är särskilt viktiga vare sig för näringslivet eller för göteborgarna eller för kranskommunernas invånare till vardags. Inom sex områden föreslås här då åtgärder – kompetensförsörjning, attraktionskraft, infrastruktur, markberedskap, företagsklimat och innovationskraft. Och vi ser ju i dagsläget, i högkonjunkturen, företag som går som tåget – samtidigt som kommunen tyvärr underpresterar på många serviceområden, bland annat bostadsförsörjningen, vilket många företag märker av. Vi har under perioden infört den strategiska näringslivsdialogen och där har vi under olika temata pratat om utmaningar för näringslivet till exempel när det gäller hamnen och logistiknäringen där det var väldigt mycket engagemang kring de problem som fortfarande är olösta i hamnen och konflikten där. Några småföretag har varit med på de dialogtillfällena men för det mesta är det de större företagen som har tillgång till kommunledningen som har upprepade möten. Och det är gott så. Det är jättebra och viktigt. Men det är också så att om vi ser framför oss 120 000 nya jobb 2035 så kommer de allra flesta av dessa jobb i små och medelstora företag som inte träffar kommunledningen på en regelbunden basis men som måste få känna att man är uppskattad för den drivkraft och det engagemang man lägger ner för att utveckla Göteborgssamhället. Det är där det är så allvarligt att se företagsklimatet och det index som Svenskt Näringsliv år efter år producerar där vi ser att en stor andel av företagen i Göteborg är missnöjda med hur de behandlas av kommunen och när det de är mest missnöjda med är högre politikers och högre tjänstemäns attityder till företagande. Det kan handla om kommunalråd som kallar dem för profitörer eller upphandlingsregler som utestänger små och medelstora företag – inte genom några orimliga regler men genom så många regler att det blir svårt när man har en mindre firma att delta i upphandlingarna. Därför har vi från Alliansens sida tagit ett flertal initiativ för att underlätta upphandlingsreglerna och ta in det perspektiv som mindre och medelstora företag har när det gäller företagsklimatet i Göteborg. De ändringarna är nu med i programmet och bifölls i kommunstyrelsen vilket vi är glada för. Med det vill jag yrka bifall till kommunstyrelsens förslag. Ordförande, fullmäktige! Ja jag menar att näringslivet i Göteborg går riktigt bra. Tillväxten är hög. Exporten växer. Besöksnäringen blomstrar. Arbetslösheten sjunker. Göteborgsregionen har nu under lång tid haft lägre arbetslöshet än Stockholmsregionen. Att det går bra för näringslivet är viktigt för hela samhället. Det är företagen som driver tillväxten som står för en stor del av jobbskapandet och som genererar de resurser som krävs för att säkra kvaliteten i välfärden. I det läget är det mycket viktigt att inte slå sig till ro. Det går aldrig att stå still. För att inte tappa dynamik eller konkurrenskraft måste vi hela tiden sträva efter att göra bra ännu bättre. Flera strategiska satsningar är igång. Det nya entreprenörskvarteret Yesbox har öppnat i Gamlestan. Där finns utmärkta möjligheter för nya och nysatsande företagare. Arbetet för att förbättra stadens service till företagen är både aktivt och systematiskt. Företagen är nu betydligt mer nöjda med stadens agerande än för några år sedan. Den strategiska näringslivsdialogen går från klarhet till klarhet. I en av de intressanta processer som har startat där utvecklas nu en sammanhållen struktur för testbäddsverksamheten i staden som kallas för Testbädd Göteborg. Till detta ska nu läggas det näringslivsstrategiska programmet. Och jag måste säga att slutresultatet efter en väldigt bred och livlig process som Jonas sade här har blivit riktigt bra. Det är ett stort steg framåt för det näringslivsfrämjande arbetet i Göteborg. Och jag gillar att det övergripande målet i programmet handlar om att skapa fler jobb. Det är precis rätt fokus. Det är det som det näringslivsfrämjande arbetet i slutändan går ut på. Nu blir målet 120 000 nya jobb i Göteborgsregionen fram till 2035. Det är offensivt men det är inte orealistiskt. Jag gillar den gedigna strategiska analysen. Det finns en lång rad tydliga tankar om hur vi ska ta oss framåt. För att nå 120 000 krävs systematiska ansträngningar i sex centrala frågor. Det är kompetensförsörjning, det är attraktionskraft, infrastruktur, tillgänglighet, markberedskap, fysisk planering och företagsklimat och innovationskraft. Jag gillar också att samverkan spelar en nyckelroll i programmet. För här råder i stort sett konsensus i staden. Samverkan är Göteborgs största konkurrensfördel. Vi är väldigt bra på att i samarbete med näringslivet, akademin och det offentliga tillvarata möjligheter och lösa problem. Denna unika förmåga måste vi framöver utveckla ytterligare. Nu är det viktigt att programmet som är rätt allmänt hållet snabbt börjar omsättas i praktisk handling. Jag vet att BRG och andra är på tårna för att kunna börja leverera. Detta får för allt i världen inte bli en hyllvärmare. Ordförande! Kristdemokraterna vill satsa på välfärd och därför satsar vi på företag. Det är jobb och tillväxt som möjliggör välfärd som förskola, äldreomsorg och skola. Företag och jobb är också en förutsättning för att lösa problemen med integration och ojämlikhet som vi ju har alldeles för mycket av här i Göteborg tyvärr. Vi behöver välkomna företag till Göteborg och de företag vi har här måste känna sig hemma. Socialdemokraterna verkar vara väldigt nöjda bland annat över att Geely kommer hit med en stor satsning. Och det är förstås jättebra. Men de glömmer alla de små företagen, som faktiskt skapar fyra av fem jobb! Bland dessa finns företag som inte vågar etablera sig i Göteborg då de bedömer sin framtid här som alldeles för osäker. Det finns till och med företag som flyttar från Göteborg för att de inte har fått den hjälp från kommunen som de behövt för att kunna vara kvar. Från Socialdemokraterna har vi de senaste åren hört en annan retorik än den vi har varit vana vid. Nu behövs företag! Nu är det näringslivet som lyfter samhället, som det står i GP i dag. Och det är bra att retoriken förändras men när det gäller den praktiska politiken finns det mycket kvar att bevisa. Jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag. Det är ett bra och viktigt steg på vägen mot ett företagsvänligare Göteborg. Men för ett verkligt företagsvänligt Göteborg krävs en politisk ledning som förstår att företag är förutsättningen för välfärd och som har en positiv attityd till företag. Det löser vi till hösten! Fru ordförande! Göteborg är en internationell förebild för förmågan att samarbeta i en miljö där människor utvecklas och trivs. Näringslivet har fullt stöd från staden och kan känna stolthet över att verka i en av världens mest nytänkande storstadsregioner. Detta är ett citat hämtat från Målbild 2035 som ni kan finna i programmet. Och jag instämmer givetvis till fullo med den visionen. Men med dagens styre är jag tveksam om den kan besannas. Alla håller väl med om att Göteborg ska vara förstavalet för forskare, entreprenörer och investerare. Vi vill att studenter ska välja just vår stad i konkurrens med universitet i övriga världen. Vi vill att företag ska etablera sig just här. Just i Göteborg ska de finna den ideala staden att bo och verka i. Sverigedemokraterna stöder det näringslivsstrategiska programmet som ska vara en plattform för staden Göteborg där man tillsammans med näringslivet ska uppnå denna vision. SD stödde även den strategiska näringslivsdialogen som var uppe för beslut 2016-05-12. Till slut vill jag tillägga att man måste vara lyhörd för näringslivets signaler både när det gäller företagsklimat och bostadsförsörjning. Dessa två områden går hand i hand. Försummar man det ena kommer det andra inte att fungera. Jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag. Tack, ordförande, ledamöter och alla andra göteborgare! Det finns många aspekter av det här näringslivsstrategiska programmet. Allra mest positivt är att vi faktiskt kommer att anta ett sådant program. Det har stort symbolvärde för näringslivet och det visar att vi är angelägna om att ha en pågående dialog och relation. Själva processen är det flera som har nämnt. Även jag tycker att den har varit värdefull. Vi som sitter i BRG:s styrelse har varit delaktiga i flera omgångar, och det har också gjorts en väldigt gedigen förankringsprocess i näringslivet, i akademin och även i social ekonomi. I den remissrundan har flera av de synpunkter som kommit fram tillvaratagits. Sedan är förstås innehållet viktigt. Där pekas på regionens utmaningar, våra styrkor som stad och de mål och de mål som funnits mest angelägna att arbeta med som flera har nämnt här – kompetensförsörjning, hållbar jobbtillväxt och bra klimat för företagande och innovation. Nu återstår att göra verkstad, som sagt, och ta fram de handlingsplaner som vi ska göra i BRG. Det ser jag fram emot att få medverka till. Jag vill säga någonting om tillägget som gjordes i kommunstyrelsen av M, L och KD om att underlätta små och medelstora företags möjligheter att delta i offentlig upphandling. Detta finns redan formulerat i budgeten, så det är inte nytt på det sättet, men jag har i sig inget emot att ytterligare betona det. Men jag vill också påpeka att vi faktiskt gör det väldigt aktivt. 86 % av alla dem som har ramavtal med Göteborgs Stad är små och medelstora företag – det känns som att jag har sagt detta förut. Det vi inte har riktig koll på är bolagen och de övriga nämnderna som upphandlar, hur det ser ut där. Men med det analysverktyg som vi nu har fått tillgång till i inköps- och upphandlingsnämnden kommer vi att under detta år kunna få fram en sådan bild, och jag tror det är viktigt både för oss och för näringslivet i stort att se hur det ser ut. Avslutningsvis vill jag säga att det finns aspekter som jag önskar hade betonats mer i programmet. Det handlar om att får näringslivet med sig i den stora omställningsprocessen mot en mer cirkulär ekonomi. Det är en grundförutsättning för hela vårt fortsatta liv på jorden – det är inte någon nyhet längre. Jag kan tala om att jag stod bland många hundra andra i en fullsatt aula häromdagen och lyssnade på Anders Wijkman som även för näringslivsföreträdare förde fram detta budskap. Bifall till kommunstyrelsens förslag. Tack, fru ordförande, fullmäktigeledamöter! Minst 120 000 nya jobb fram till 2035, det är det övergripande målet i det här näringslivsstrategiska programmet. Det är naturligtvis en hög ambitionsnivå. För att nå detta mål är det, som har nämnts tidigare här, sex strategiska mål man har lyft fram för att stärka näringslivets förutsättningar. Ett av dem rör kompetensförsörjningen, och det ska jag fördjupa mig lite mer om. Vi har i grunden ett bra utgångsläge. Göteborgsregionen har ett väldigt mångfasetterat näringsliv, med över 750 olika branscher runt omkring oss. Vi har en hög kompetensnivå generellt om man tittar i arbetslivet – faktiskt högst i Sverige – i vår region. Och vi har den lägsta arbetslösheten om man ser till storstadsregionerna, med en halverad ungdomsarbetslöshet sedan 2010. Men för att kunna fortsätta vara framgångsrika och sikta mot den här målbilden behöver vi stärka oss inom ett antal områden. Det som näringslivet ofta lyfter som det största hindret för tillväxten är just att lyckas med rekryteringen, för att kunna växa. Här har staden ett stort ansvar att se till att vara en stark part för att underlätta kompetensförsörjningen – men också för att öka delaktigheten på arbetsmarknaden. Det efterfrågas lite här i debatten vad vi gör. Jag kan nämna några konkreta exempel på vad vi redan gör i dag; det här är som sagt ett översiktligt program. Dels har vi via BRG och Nav tagit fram en kompetensförsörjningsplan på ganska kort tid, under en tvåårsperiod, just för att dra nytta av den högkonjunktur som vi befinner oss i. Fokus är att ta sig an matchningsproblematiken inom ett antal fokuserade bristyrkesområden. Vi är nu på gång att starta upp vårt första kompetensråd, där vi just möter arbetsgivare – och inte bara de största, som har sagts här, utan små och medelstora arbetsgivare kommer att få delta och möta stadens representation framför allt via vuxenutbildningen. BRG:s representanter men också Arbetsförmedlingen och fackliga parter finns med i de här råden. Detta för att få till en smidig process i matchningen. För dem som har egna idéer och vill förverkliga dem har vi också tagit till Navs och BRG:s arbete när det gäller att fånga upp dem som har tankar på att starta eget företag och behöver extra stöd, som har nämnts innan, exempelvis via vårt entreprenörskvarter Yesbox. När det gäller att öka delaktigheten på arbetsmarknaden pågår naturligtvis ett intensivt arbete inom Jämlikt Göteborg, i synnerhet inom delområdet Skapa förutsättningar för arbete, vilket ligger helt i linje med den beskrivning som ges i programmet. Avslutningsvis kan jag konstatera att detta program är en god grund för det uppdrag vi också i och med detta beslut nu kommer att ge till BRG och som innebär att de, tillsammans med nämnder och styrelser, ska ta fram ett antal handlingsplaner med konkreta åtgärder hur de strategiska målen ska nås. Bifall till kommunstyrelsens förslag. Tack, ordförande, ledamöter och åhörare! ”Vi gjorde inget fel. Ändå förlorade vi.” Precis så sade Steve Ballmer om Nokia. Problemet var ju att Nokia hängde inte med. Jag läser med spänning om målkonflikten mellan ekonomisk tillväxt och hållbar tillväxt som programmet har identifierat. För mig handlar det om långsiktighet. Om vi växer hållbart så växer vi. Om vi inte växer hållbart, ja då kommer vi förr eller senare att utarmas. Jag har ganska många år kvar till pension, och jag vill naturligtvis att mina pensionspengar hellre satsas i förnybar energi än oljebolag. På samma sätt riktar långsiktiga investerare i dag sökljuset bort från exempelvis fossila satsningar. På samma sätt vill jag att Göteborg fokuserar på framtidsbranscher och på tillväxt som inte bara funkar fram till 2035 utan långt därefter. Det skrivs i programmet att hållbarhet är en hygienfaktor för näringslivet, hur hållbarhet och lönsamhet går hand i hand, hur regioner med hållbart näringsliv skapar en konkurrensfördel, hur attraktiv arbetskraft söker sig till hållbara, moderna företag. Det skrivs till och med om hur konsumenterna efterfrågar hållbara produkter och tjänster. Och därmed försvinner ju målkonflikten – tillväxt handlar inte om att vara hållbar eller inte, det handlar om att vara just tillväxt. Tillväxt är långsiktig och måste vara hållbar. Här kunde programmet varit ännu tydligare, att allt vi gör måste fokusera på just begreppet hållbarhet. Vi bör bland annat utveckla målen så att vi får in konsumentperspektivet. Vi måste också jobba för att bolag hänger med i den här omställningen, bland annat via våra science parks – de är riktigt bra! Något av det bästa med detta är faktiskt, som flera talare har varit inne på, även Jonas Ransgård, att vi är i stort sett överens. Det var något som författarna till programmet också efterfrågade – att vi är överens och långsiktiga, att det här dokumentet består och att vi tillsammans jobbar för Göteborgs bästa. Så jag vill att vi tar ansvar. Underbara, hållbara dagar framför oss! Bifall till kommunstyrelsens förslag. Tack så mycket, ordförande, fullmäktige! Att hitta på något nytt att säga nu när så många redan har talat är lite svårt. Jag tänkte ändå trycka på några saker som jag tycker är själva styrkan med det här programmet, och det är just att vi är ganska eniga om hur vi ska göra detta. Jonas Ransgård inledde med att säga att som ordförande i GR är han stolt över att det här är ett arbete som sker över våra gränser, och det är just det som är lite av finessen – att Göteborg är bra, men tillsammans med våra tolv grannar är vi ännu bättre i Göteborgsregionen. Det var ju tillsammans som vi skapade förutsättningarna och embryot till att växla upp när vi för några år sedan var inne i en djup kris, när fordonskrisen slog till 2009 och vi fick tänka om och tänka på helt nya sätt för att se till att vår region inte skulle drabbas av stor arbetslöshet utan att vi skulle kunna växla upp. Det är inte så länge sedan, faktiskt! Vi lyckades göra det tillsammans, med statliga investeringar, med Europas socialfonder men också för att vi tänkte ihop. Och det blev väldigt bra. De dialoger som jag har haft förmånen att vara med i har varit indelade i olika sektorer och branscher. Det har varit stora företag ibland, små och nischade entreprenörer ibland. Det de säger gemensamt är det som Jonas Attenius lyfte här tidigare, att kompetensförsörjningen är en trång sektor, och bostäder. Bostäderna tar liksom inte det här programmet hand om, men det är en skyldighet vi har tillsammans, alla vi som är aktiva i kommunerna runt om. Vi måste se till att lösa den frågan ihop. Jag blev lite extra stolt när Jonas lyfte upp entreprenörskvarteret Yesbox som ett lysande exempel, för det var ju en liberal prägel på den motionen som Axel Darvik och jag och några till lade – och det har blivit jättebra! Så tillsammans kan vi faktiskt göra ännu mer. Det var också ett skäl varför jag nu på slutet kan yrka bifall till kommunstyrelsens förslag. Med de små justeringarna som vi lade från Alliansens sida blev ju ett bra strategiskt program ända fram till 2035 ännu lite bättre! Tack, ordförande, fullmäktige! Ofta när vi diskuterar de näringslivspolitiska frågorna kommer Svenskt Näringslivs rankning upp, som ett brev på posten, från både Jonas Ransgård och David Lega. Jag tycker man ska vara försiktig när man hänvisar till Svenskt Näringslivs rankning om bra företagsklimat, för det är en väldigt kontroversiell rankning, dels för att den är så kraftigt politiserad. Ska vi i kommunen använda en rankning, ska den vara användbar för oss, då bör den helst vara hyfsat neutral och objektiv. Svenskt Näringslivs rankning premierar kommuner med låg kommunalskatt och en stor andel privata utförare i den kommunala sektorn. Det är ett problem. Ett annat problem är att Svenskt Näringslivs rankning har blivit starkt kritiserad av forskarsamhället, och det beror på att man faktiskt inte har hittat något samband mellan placeringen på Svenskt Näringslivs rankning och graden av sysselsättning och tillväxt. Själva placeringen i rankningen säger inte heller någonting om den framtida utvecklingen för kommunen när det gäller sysselsättning och tillväxt. Så jag skulle nog vara lite försiktig med att använda just den här rankningen, eftersom den är så pass starkt politiserad och starkt kritiserad från forskarsamhället. Kommunrankningar kan annars vara ett relevant verktyg för oss för att förbättra våra verksamheter, men i det här fallet är det det inte. Bara ett påpekande. Oj! Det är en fantastiskt hög nivå du har här, Robert. Jag får komma ner på jorden lite och konstatera att Ann-Sofie Hermansson som kommunstyrelsens ordförande faktiskt har medgett att det är ett problem att staden år efter år sjunker i just Svenskt Näringslivs rankning. Om ni inom partiet är helt oeniga om den rankningen är relevant eller irrelevant, så föreslår jag att ni tar en liten intern debatt om detta. Kanske ni har någon kongress, 6 april tror jag – kan ni ta det på mötet där? Men jag uppskattar i alla fall att kommunstyrelsens ordförande medger att ett sjunkande näringslivsklimat är ett problem. Tack, ordförande, fullmäktige! Jag tryckte in mig lite för långsamt, så Jonas hann säga en del av det jag tänkte säga. Det finns faktiskt städer som styrs av Socialdemokraterna som går bra i Svenskt Näringslivs undersökningar också. Och det finns andra undersökningar där Göteborg inte heller går bra. Insikt – är vi nöjda där? De som är minst nöjda där är småföretagarna, vilket vi alla har pratat om här i dag. En fråga tillbaka till Robert, eller Ann-Sofie för den delen: Hur ska ni få ihop er politik på det här området, när en av era viktigaste samarbetspartner, Vänsterpartiet, inte ens är inne i lokalen och deltar i debatten? De är inte här! Hur ska ni få ihop er politik? Tack, ordförande, ledamöter, göteborgare och göteborgska företagare som säkert lyssnar på den här debatten! Att vara företagare handlar om att ha goda relationer med sina kunder, så att man får ihop sitt företagande så att säga. Och för att skapa goda relationer måste man ha medarbetare som hjälper en att nå de mål man har satt upp. Därför tycker jag att de här sex fokusområdena är väldigt bra, för de stödjer flera delar just för att skapa relationer och tillväxt. Men oerhört viktigt är också att man lyssnar på företagarna, vilket också pågår. Ann-Sofie sade just att det är en god samverkan mellan kommunen och företagarna. Det var gott att få höra detta, eftersom vi tidigare försökte skapa en organisation för att öka detta. Jag hoppas att de handlingsplaner som kommer på de sex strategiska områdena också handlar om de mindre företagen som finns i Göteborg så handel kan uppstå. För att göra detta handlar det om att få det goda klimatet på företaget så att man kan ta hand om sina kunder, att man kommer till jobbet, att man har en bra ledning och liknande. Och för att nå kunderna om man är en liten egenföretagare som kör bil i staden blir det så mycket lättare de närmaste åren om vi tog bort Västlänken. Som sagt, företagsklimatet tänker jag inte gå in på för det tycker jag vi har diskuterat klart. Bifall till kommunstyrelsens förslag. Tack, ordförande, fullmäktige! Nu talar Ransgård, eller om det var Lega, om Insiktsmätningen från SKL som problematisk, men jag måste ändå säga att där har vi tagit kliv framåt – det har varit en fantastiskt bra utveckling. Så jag vill gärna dementera det. Jag vill också säga att vi är inte felfria i Göteborg, och vi har lagt väldigt mycket jobb och engagemang på att förbättra servicen. Det gäller både tillståndsenheter och allt möjligt annat. Det har mötts väldigt positivt av näringslivet i Göteborg. Så nattsvart är det inte! Jag vet att Svenskt Näringslivs rankning skiljer sig en hel del från Insiktsmätningen och en hel del andra mätningar. Det innebär inte att man struntar i rankningar som kommer. Jag tycker alltid att man ska läsa dem med intresse. Men det handlar ibland också om att gå från teori till praktik. Vi har ett blomstrande näringsliv i Göteborg. Jag tycker absolut att vi ska jobba för att göra det ännu bättre, inte minst när det gäller små och medelstora företag. Yesbox är faktiskt en sådan insats för att stötta den verksamheten. Jag medger gärna att det är ett liberalt förslag från början, Helene – alldeles utomordentligt bra, mera sånt! Vad det gäller ledamöter som inte är med i debatten känner jag inget direkt ansvar, utan vi svarar för våra synpunkter och går upp när vi anser det nödvändigt. Ordförande, fullmäktige! Det blir ju tydligt hur starkt ideologiskt präglad Svenskt Näringslivs rankning är när den borgerliga sidan nästan raljerar, trots att det är så tydligt från forskarhåll att det inte finns något samband mellan placeringen på rankningen och högre sysselsättning och högre tillväxt. Dessutom förflyttar sig kommuner från ett år till ett annat över 100 placeringar, både uppåt och neråt, på den rankningen utan att man egentligen vet varför. Detta har också kritiserats av forskare. Så man blir ju lite brydd här när man hör hur den borgerliga sidan är helt förblindad av sin ideologi och bara viftar bort de kraftiga invändningarna från forskarsamhället. Men jag är inte förvånad. Tack så mycket. Jag försöker variera mig – förut sänkte jag nivån, nu höjer jag den lite. Ja, Robert, jag medger att det finns frågor man kan ställa sig när man ser att en del kommuner kan göra väldigt tvära kast i de här mätningarna. Göteborg tillhör tyvärr inte de kommuner som gör det, utan har sjunkit stadigt alla år utom ett sedan 2008, från plats 70 år 2008 till en plats under 200 i år. Det tycker jag skulle föranleda en och annan fråga i era led: Vad är det som gör att vi sjunker så mycket? Det ena är sakinnehållet i frågorna, och man kan diskutera vilka frågor som borde mätas och inte. Men det andra är ju hur företagarna själva upplever sig bemötta i Göteborgssamhället, där just högre tjänstemäns och högre politikers attityder till företagande är ett område där man är som allra mest missnöjd. Kalla det en enkätundersökning – det är ganska många som svarar på den, och ganska många som känner sig illa bemötta. Det borde du bekymra dig mer om! Bara för att man kritiserar den här rankningen innebär inte det att man är företagarfientlig på något sätt eller, som man också brukar få höra, en dålig förlorare. Det är rätt dåliga argument! Att röra sig så mycket på en rankning, 100 placeringar både upp och ner – och det är inte bara en kommun, det är många kommuner som gör det – vad kan det tyda på, Jonas? Jo, egentligen att det inte är så stora skillnader på kommunerna. Det är därför man rör sig så mycket. Tack, ordförande, fullmäktige och ni som lyssnar! Jag är medlem i ett feministiskt parti som ni vet, och vi jobbar väldigt mycket med internfeminism också – och då använder vi oss inte av härskartekniker vilket David Lega gjorde! Tre stycken vänsterpartister satt på bänken och han såg ingen, inte ens mig i min klänning! Glasögon, David, kanske? Vi tycker att vi ska ha ett företagsklimat som också är ett bra klimat för dem som jobbar, för arbetarna, för de anställda. Och det tycker vi väl inte riktigt att Svenskt Näringsliv står för, som vill minska lönerna för de lågavlönade och höja lönerna för de högavlönade. Det är att dra isär, att skapa större klyftor än vad vi redan har. Därför tycker jag inte att deras rankning är så trovärdig. Precis som Robert Hammarstrand sade visar också forskningen någonting annat. Sedan vet vi ju också att vi har varit – vi är det inte riktigt längre – en kommun där vi inte har haft till exempel LOV, och det är klart att många företagare då inte rankar Göteborg högt eftersom man vill ha lagen om valfrihet.   Tack, fru ordförande! Återigen har vi ett ärende angående ett reglemente i en nämnd. Förra kommunfullmäktige var det kulturnämnden, i dag handlar det om miljö- och klimatnämnden. Som jag så många gånger förut anfört från denna talarstol, har SD lagt en motion om att de större nämnderna ska ha en sammansättning på 13 + 5 ledamöter. I dag kommer den motionen äntligen upp på dagordningen, som ärende 41 – vi får se om vi hinner med den i dag. Jag vill ändå yrka bifall på att nämnden ska bestå av 13 + 5 ledamöter. Formuleringen framgår av inlämnat skriftligt yrkande. Fru ordförande, fullmäktige, göteborgare! Jag vill yrka bifall till kommunstyrelsens förslag till beslut.   Fru ordförande! Det är för mycket byråkrati i Göteborgs Stad. Nu när vi har en ny skolnämnd och en ny förskolenämnd behöver vi inte lika många stadsdelsnämnder. SD stöder även ett förslag om att biblioteksverksamheten i stadsdelarna ska överföras till kulturnämnden. Denna motion behandlas senare i dag, under punkt 34. Det har uttalats från annat partihåll att stadsdelsnämnderna kanske inte behövs alls. Utredningar är på gång och SD kommer i vanligt ordning att noga utvärdera dessa. Vi lägger ändå fram denna motion, som innebär att man ska utreda om stadsdelsnämnderna kan minskas från nuvarande tio till fyra stycken. Detta förslag om endast fyra stadsdelar är något som vi även nämner i vår eminenta budget, budgetförslag 2018. Vi sverigedemokrater i Göteborg anser att stadens organisation behöver effektiviseras. Fru ordförande! Jag yrkar bifall på motionen. Tack så mycket, ordförande, ledamöter! Till att börja med yrkar jag på avslag med hänvisning till yttrandet från SDN Centrum. Kommunstyrelsen har redan fattat beslut om att ge i uppdrag till stadsledningskontoret att återkomma med utredningen om SDN. Att förskola och skola har blivit nämnder – nej, det har de inte blivit än. Det är först den 1/7 som de går över från interimistiska till ordinarie nämnder, och då återstår ett halvår av den här mandatperioden. SD har ju i sin budget förslag om att minska till fyra stadsdelsnämnder. De lyfter även i sin motion att SDN-reformen inte har kommit närmare medborgarna – men ändå föreslår de att det ska vara fyra stadsdelsnämnder. Jag menar att den här frågan är redan i gång, men inte fyra stadsdelsnämnder så som SD föreslår. Låt oss ta den gigantiska omorganiseringen när det gäller sektor utbildning, förskolan och grundskolan. Det betyder inte att det inte även efter den 1 juli kommer att finnas ett ansvar i stadsdelsnämnden – det finns fortfarande väldigt mycket som måste tas hand om, det är inte så att från den 1/7 bara släpps hela ansvaret, utan det sker en övergång. Jag tycker att det är fel tid som SD kommer. I och för sig är motionen några månader gammal, men SD känner också till att det har varit uppe i kommunstyrelsen. Jag yrkar avslag. Fru ordförande! Bara ett litet förtydligande. I vår att-sats står: Utreda fyra stadsdelsnämnder – och vi kan även tänka oss ingen om utredningen leder till det. Men så är det – vi vill utreda. Fru ordförande! Jag ser att det är att utreda. Men även i utredning anser jag att frågan lyfts upp. Därför yrkar jag på avslag. Ordförande, fullmäktige, göteborgare! Ända sedan Vägvalet bildades för åtta år sedan har vi arbetat för att avveckla stadsdelsnämnderna för att erbjuda göteborgarna en mer jämlik och rättvis service oavsett var i staden man bor för att tydliggöra ansvar och för att skapa en effektivare organisation. Vi har tagit ett stort steg mot en avveckling genom att bilda grundskolenämnden och förskolenämnden och jag är övertygad om att vi kommer att ta det slutgiltiga steget att helt avveckla stadsdelsnämnderna när den pågående utredningen levererar sin analys. Därför yrkar jag på bifall till kommunstyrelsens förslag och ser fram emot debatten och beslutet att helt avveckla stadsdelsnämnderna i ett kommande fullmäktige. Ordförande, fullmäktige, göteborgare! Nej, vi ska inte minska antalet stadsdelsnämnder – vi ska avskaffa dem! För oss kristdemokrater är subsidiaritetsprincipen den grundläggande princip vi ska följa när kommunen organiseras. Den säger oss att beslut ska fattas på lägsta effektiva nivå. Stadsdelsnämnderna är inte en sådan. Till exempel när det gäller biståndsbedömning eller inom IFO funktionshinder behandlas medborgarna väldigt olika i dagens organisation. Den organisationen bidrar till detta. Så kanske bidrar SDN till och med till att dra isär staden mer än den bygger samman. Syftet med SDN-reformen var också från början att lyfta makten närmare medborgare. Man kan inte säga att det har uppnåtts. Resultatet har i stället blivit att kedjan av beslut inte hänger ihop längre. När beslut tas till exempel om att bygga en skola har det gått flera år sedan behovsanalysen gjordes och behoven har hunnit förändras. Systemet är också svårt att förstå för många. Politiker i utbildningsnämnden blir till exempel kontaktade med ärenden som rör grundskolan och måste då hänvisa till någon stadsdel. Ibland kontaktar även till exempel entreprenörer som vill starta äldreboenden oss i stadsdelsnämnderna om att få bygga en byggnad över huvud taget vilket vi inte sitter på i stadsdelsnämnderna. Detta leder till en väldig otydlighet gentemot medborgarna snarare än att makten flyttar närmare dem. Så låt oss gå vidare med den samordning av verksamheter som vi har gjort med skolan nu. SDN har spelat ut sin roll och detta bör vi inse. Som så oerhört förtjänstfullt har redogjorts för tidigare pågår en utredning. Därför bifall till kommunstyrelsens förslag till beslut. Jag vill minnas att Vägvalet lade en motion som handlade om hur viktigt det var att ha verksamheter i hela staden. Det tycker jag är en bra idé. Att ha en verksamhet i hela staden är en friskfaktor för ett torg till exempel. Det blir lunchrestauranger och affärer av olika slag vilket gör att vi får levande stadsdelar överallt. Det har pratats om kris i demokratin så nu om någonsin är det väl viktigt att medborgarna känner att demokrati är till för dem. Medborgarna behövs för en vital demokrati. Många stadsdelar – säga vad man vill, det har tagit tid – har faktiskt utvecklat bra former för medborgardialog och detta måste vi fortsätta med oavsett hur vi väljer att organisera vår stad. Så låt oss se hur den här utredningen vi har sjösatt går. Jag tycker inte vi ska hålla på med någon parallell struktur och göra någon ny utredning enligt den här motionen. Så den yrkar jag avslag på. Men vi måste se till att demokratin vitaliseras, att ta vara på medborgardialog och att se till att hela staden har verksamhet som gör att våra torg blomstrar.   Fru ordförande, fullmäktige! Äntligen står vi här, ett år efter att motionen lades – men det får väl anses vara ganska snabbt marscherat när det handlar om stadsutvecklingssammanhang numera. Motionen har vi skrivit utifrån tre syften. Dels handlar det om att säkerställa att små aktörer kan få tillgång till kommunens mark när vi ska bygga i vår stad. Sedan handlar det också om att säkerställa att vi får ut marknadsvärdet av den mark vi har när vi säljer den, så att vi inte slumpar bort skattebetalarnas tillgångar till underpris. Sedan har också motionen som syfte att hantera den problematik som finns när det handlar om så kallade direktanvisningar av mark. Om vi börjar med de mindre aktörerna är det naturligtvis ett stort problem som liten aktör att gå in i många av de olika stadsutvecklingsprojekt vi har här i staden nu. Då är det viktigt att man i de sammanhangen delar upp de stora områdena i mindre delar så att även små aktörer kan komma in och konkurrera om de här olika byggrätterna som det är aktuellt att sälja. Det sägs att man arbetar med dessa frågor. Ja, det gör man nog delvis – men inte tillräckligt. Man har inte tillräckligt fokus på att försöka få in de små aktörerna att kunna jobba med sina metoder. De har nämligen andra metoder att administrera sina byggen än vad kanske de stora byggherrarna har. Vad gäller marknadsvärdet får man inte sälja marken till under marknadsvärde. Så oavsett vilken prismodell man nu väljer att sälja enligt om man nu lägger ut det på ett auktionsförfarande och låter folk bjuda eller om man har expertutvärdering av marken ska slutresultatet bli detsamma – teoretiskt sett. I praktiken kan det komma att skilja av det enkla skälet att det finns väldigt få gånger då man sålt mark i ett auktionsförfarande så det finns väldigt få jämförelsetal när man ska göra värderingar. Så det är väldigt svårt att sitta på sin egen kammare och göra en värdering. Det kan diffa. När man har varit ute på ett auktionsförfarande skiljer det väldigt mycket mellan expertvärderingen och utfallet av ett auktionsförfarande. Men i teorin ska det inte vara någon prisskillnad och alltså ska inte den vara kostnadsdrivande för dem som köper marken och inte heller innebära någon kostnad i slutändan för den som ska köpa dessa bostäder kanske. Direktanvisningar – under de snart tre mandatperioder jag har suttit i fastighetsnämnden har vi jobbat väldigt, väldigt mycket med sådana. När jag kom in här var det i princip på förhand bestämt. Vi har pratat med vissa som jag får återkomma till och fått lovat att få köpa marken. Fru ordförande, ledamöter, åhörare! Kommunens markreserv är ett av de viktigaste verktygen för att utveckla staden i den riktning vi önskar. Som namnet anger, en reserv, är det en synnerligen värdefull tillgång. Den nuvarande markpolicyn tillkom för ett par år sedan och har utvecklats till att bli så transparent som möjligt. Tidigare skedde tilldelning av mark på ett för många dolt sätt. Att fördela mark på olika grunder tycker vi från Liberalerna gynnar en dynamisk och innovativ stadsutveckling. Hur kommunen till exempel ska göra vid direktanvisning finns i dag reglerat i policyn och vi ser ingen anledning att ändra detta. Vi delar motionärernas åsikt om vikten av att mindre aktörer ska få tillgång till mark. Mindre byggare har svårt att konkurrera i anbudsförfarandet då de inte har de ekonomiska förutsättningarna som de större har. Till exempel tycker vi att kvalitet är ett kriterium där de små aktörerna har möjlighet att vinna anbud i stället för bara på pris. Från Liberalerna tycker vi också det är utmärkt om kommunen tar fram detaljplaner som inte är markanvisade, till exempel likt det som gjordes i Vallastaden i Linköping, vars mark sedan aktörerna kan köpa. Detta gynnar de små aktörerna eftersom de inte behöver lägga upp pengarna tidigt i processen som oftast annars är fallet. Det har de inte möjlighet att göra, så detta tycker vi är en bra väg att gå. Kommunen måste naturligtvis förvalta sin markreserv för skattebetalarna på bästa sätt. Vi anser att verktygen redan i dag finns för det motionärerna föreslår. Vi tror att med dessa verktyg som finns i dag kan vi skapa en bra stad för medborgarna och att utvecklingen ska genomsyras inte bara av pris utan av kvalitet och trygghet men med en god ekonomi. Så jag yrkar bifall till yrkandet i kommunstyrelsen från L och KD som också blir kommunstyrelsens förslag. Ordförande, åhörare, ledamöter! Moderaterna har naturligtvis en bra idé om att vi ska maximera stadens intäkter. Gott så. Men ibland räcker det inte med idéskisser. Det är lite som att Donald Trump tänker att man ska driva företag som en kommun eller vice versa. När kommunen väljer aktörer håller jag delvis med dig, Magnus, om att transparensen kring direkttilldelningar kan man filosofera över. Men när vi väljer kan vi även i dag styra mot politiska mål och värderingar. Det kan vi inte om vi bara säljer till högstbjudande. Miljöpartiet vill exempelvis inte bara sälja till högstbjudande utan också uppmuntra och styra mot miljöteknik och social hållbarhet, där vi pratar om aktörer som tar samhällsansvar genom att upplåta lägenheter till kommunen. Kommunen behöver dessa till nödställda och vissa aktörer struntar helt i detta i dag. I dagens markanvisningspolicy måste vi också poängtera att vi kan använda pris som ett kriterium på hur vi utvärderar aktuella aktörer. Och det gör ju motionen helt obsolet eftersom vi kan använda pris. Det är något man kan komma överens om i nämnden. Markanvisningen i Välen som skedde i november var ett väldigt bra exempel på när vi använde den policy som funkar i dag. Skanska och Stena fick den här markanvisningen tillsammans mycket på grund av en ambitiös syn på hållbarhet och framtidstro. Jag citerar: Vi har länge efterlyst marktävlingar baserade på kvalitet och långsiktig hållbarhet i stället för pris. Här kan vi använda vårt handlingsutrymme som byggherre till att göra skillnad för staden och individen. Vi hoppas att detta kan vara ett steg i långsiktig satsning för ett öppnare och mer sammanhållet Göteborg, säger Lars Henriksson regionchef på Skanska Nya Hem i Göteborg. Det vill säga inte bara pris utan andra värderingar. Samma sak säger många andra fastighetsägare jag har pratat med som Castellum och Humlegården och så vidare. De ligger i framkant gällande miljöteknik. Jag yrkar på bifall till kommunstyrelsens förslag att anse motionen besvarad. Jag tror jag glömde yrka bifall till motionen, så jag börjar med det. Vi pratar pris. Inget hindrar att man gör det första urvalet utifrån olika kvalitetsaspekter man vill uppnå – att man ställer olika krav kring den mark och bebyggelse man vill ha. Det gör man också inom detaljplanens ramar men utöver det kan man ställa andra aspekter man skulle vilja ha in – någon form av grundkriterium. Men till syvende och sist måste priset vara marknadsmässigt – det vill säga vi kan inte sälja till underpris. Det handlar om att säkerställa att vi verkligen får det här marknadspriset. Man kan titta på cirkustomten vi hade bakom Stadsteatern där man överträffade de värderingar som hade gjorts. Det visade sig att värderingarna inte överensstämde med det pris marknaden faktiskt var beredd att betala med alla de andra krav som hade ställts. Det är skattebetalarnas egendom som då slumpas bort, om jag nu ska vara lite raljerande. Du sade det själv, Magnus – du raljerade lite där. Slumpar bort marken gör vi inte, för vi får inte sälja till underpris. Det sade du precis själv. Och då tänker jag: Har vi sålt till underpris? Varför har det då inte framkommit? Varför har vi inte blivit rättsligt anklagade för det? Mig veterligen har det inte hänt eftersom marknaden köper till det pris marknaden vill. Det kan mycket väl bero på att ingen vill driva ett sådant case, för som det fungerade förut med markanvisningar gällde det att hålla sig väl med dem som satt på makten och kunde komma överens med byggaktörerna: du får det området, och du får det området. Det var så det fungerade förut. Nu har det skett väldigt mycket med direktanvisningar hur transparensen har ökat i de olika tjänsteutlåtanden som finns. Där kan man i varje fall se hur resonemanget har gått. Så var det inte för kanske 15 år sedan. Det låter precis som att du är nöjd med det som finns Magnus, för där har vi ju alla verktyg och kan ställa villkor. Vi kan använda pris och andra villkor. Vi får fullständig transparens. Jag föreslår att vi använder det lite mer. Fru ordförande, ledamöter, göteborgare! Frågan motionärerna har lyft är väldigt viktig så det är viktigt att vi tar den på allvar och verkligen begrundar för det är väldigt viktigt att vi får in många små byggare som är med och bygger den stad vi vill bygga. När vi byggde den vackra innerstad vi har i dag för 100 år sedan ungefär var väldigt många små byggmästare med och gjorde detta på små tomter och det blev väldigt bra. Sedan har vi i dag av olika anledningar ett ganska stort oligopol på byggsidan och det är svårt för mindre byggare att komma in, precis som ni aktualiserade i motionen. Tyvärr är ert förslag dåligt vilket har förklarats ganska ingående av både remissinstanser och andra som har varit uppe här så jag behöver inte förklara det igen. Men ni får gärna komma in med en ny motion som är lite klokare och med bättre förslag. Jag tycker även att ni ska lyssna på era kamrater på den borgerliga sidan, Liberalerna till exempel som ju har förklarat väldigt bra varför det inte är ett bra förslag. Ta intryck av dem! Fru ordförande! Jag tänker faktiskt yrka bifall till motionen. Det kan anföras att den är lite otydlig och kunde ha kompletterats mer om vad man menar. Men om vi tittar på att-satserna – öppet anbudsförfarande. Känn på de orden! Det är precis vad den här staden skulle behöva mycket mer av på väldigt många områden och kanske framför allt när det gäller marktilldelning. Jag hörde här alldeles nyss hur man med en gång viker ner sig och läser upp vad Skanska hade sagt. Ja, de menar säkert väl – men man ska ju inte kunna prata sig till en marktilldelning. Vi har ju jättedåliga exempel historiskt på detta i Göteborg. Vi hade Riksbyggen uppe vid Chalmers som trampade rätt in i ett naturområde. Inga parkeringsplatser, kostnaden kommer till trafiknämnden om några år. Och så kallar man det ekologiskt footprint och går före i kön utan konkurrens! Det var bara ett exempel men vi har otaliga! Vi ska ha öppet anbudsförfarande. Det innebär inte att vi nödvändigtvis håller på och får upp markpriserna. Vi kan ju ställa krav – här vill vi ha vacker bebyggelse, här vill vi ha låga hyror. Du kan ställa in en mängd krav som vi har testat i olika sammanhang – med varierande framgång men ändå. Det går att få in detta med hjälp av öppet anbudsförfarande. Och det är också kombinationen vi får lära oss av våra misstag. Vi försöker trycka igenom större och större detaljplaner för att spara resurser. Men det innebär inte att man behöver markanvisa dem innan. Det är väldigt bra att spara dem till efteråt, vilket vi har lärt oss. Flera av oss borde ha reagerat och dragit i snöret tidigare för att kunna dela upp och ha flera markanvisningar i en större detaljplan. Vi har gjort sådana i förväg också med konsortium men då missade vi det där med öppet anbudsförfarande. Så jag tycker motionens att-satser vilket ändå är vad vi tar ställning till öppnar upp för mycket spännande diskussioner i nämnderna och med våra tjänstemän att fylla det med innehåll. Sedan kanske man hade kunnat formulera det på ett annat sätt så vi hade kunnat få med en majoritet. Men om det är något staden behöver i den här processen är det mer av öppenhet och transparens. Om ni vill ha ett enda exempel på det så titta på det långvariga bråket som var mellan Älvstrandsbolaget och allmännyttan där de skulle ha en rabatt som sedan visade sig vara olaglig. Bifall till motionen. Martin, jag tycker du resonerar väl kring öppet anbudsförfarande – men jag tycker också det är lite slarvigt att säga att Skanska och Stena snackade sig till en markanvisning i Välen. Det var faktiskt en tävling som bedömdes utifrån satta kriterier. Jag sade inte det om Skanska. Det jag hänvisade till med att prata sig till specifikt var Riksbyggen uppe på Chalmers och vi har många sådana exempel. Du och jag satt i fastighetsnämnden tillsammans. Du vet ju hur många som gick igenom. En annan som gick igenom var när man skickade ett brev till Kamne och Jahja när det gällde Statoiltomten med macken. Det var också en direktmarkanvisning efter att man hade skrivit att man skulle göra en massa fina saker. Jag tänker inte bedöma det sista men du sade faktiskt – vi kan backa bandet men du var väldigt tydlig – att Skanska och de andra snackade eller pratade sig till detta. Det tyckte jag var raljant. Jag håller ganska mycket med dig, Martin, när man läser att-satserna och jag skulle ha kunnat skriva under på dem om jag hade haft en annan ingång, en annan brödtext. Men det resonemanget handlar om är till väldigt stor del att jobba för en marknadsprissättning. Och jag tror att det är en dålig väg att gå. För jag instämmer också i Liberalernas analys om att små aktörer inte gynnas av ett prisanbud för då är det de med mycket kapital i tidiga skeden som kommer att vinna. Men jag tycker att Gunnar har argumenterat så väl för den linjen att jag inte tänker fortsätta med det utan jag vill sätta ljuset på en annan viktig sak som jag tycker kommer fram i dessa tre moderaters motion. De skriver: Oberoende av vilken metod som tillämpas så påverkar det inte slutpriset till konsumenten eftersom bostäderna säljs till ett marknadsvärde. Det är en väldigt viktig mening och ett välkommet erkännande av det faktum att det inte går att få fram billiga bostäder genom att sänka kraven som kommunen ställer eller genom att sänka markpriset som en del hävdar att man borde göra utan marknadsvärdet, priset till kund, sätts på en marknad. Då är det det som gör priset oavsett vilka krav vi ställer. Det kommer inte att ge billiga bostäder att sänka markpriset eller sänka de kommunala kraven, utan enda sättet vi kan få billiga bostäder är genom att ställa krav på slutpriset som vi nu gör i Göteborgs Stad. Ulf, du har helt rätt naturligtvis i att byggherrarna kommer att ta de priser de kan av dem som köper en bostadsrätt, om vi nu håller oss till den marknaden. Hyresmarknaden och hyrorna sätts ju på ett annat sätt. Det är det jag menar – om vi säljer marken till underpris kommer det överskottet att tillfalla byggherren! De idkar ju ingen ideell verksamhet. Det är viktigt att säkerställa att göteborgarna får betalt för den mark som är vår gemensamma egendom. För de pengarna behövs för att göra andra saker i kommunen. Vi står inför jättestora stadsutvecklingsprojekt. Där behövs tillgångar till annan verksamhet och andra investeringar som behöver göras i Göteborg och då duger det inte att vi säljer marken till underpris. Jag förstår inte då hur man kan tycka att: Nu gör vi en oberoende värdering som säger att marken är värd 100. Det ska ju motsvara det värde man hade fått om man gick ut och hade en auktion kring detta. Annars är det fel på värderingen. Då ligger man inte rätt i värderingen. Båda summorna ska bli rätt. Problemet är att det inte har stämt historiskt. Man har till och med på fastighetskontoret sagt att vi vill gärna själva skicka upp en försöksballong några gånger och se: Ligger våra värderingar rätt? Prismässigt ska det teoretiskt inte spela någon roll. Däremot spelar det naturligtvis roll vilka som kan vara med och konkurrera. Och det är som någon – jag tror det var Johannes – sade: Vi måste bryta ner områdena i delar så att fler kan vara med och köpa och konkurrera om de här olika områdena. Då kan vi inte dundra ut med jätteprojekt där man måste vara en stor börsnoterad aktör för att vara med och konkurrera. Då har vi plötsligt slagit ut många byggherrar som har väldigt smarta och nydanande idéer. Det kan röra sig om miljö eller byggkvalitet eller smarta yteffektiva lägenheter där man kan hålla nere kostnaderna. Därför är det så viktigt att arbeta med dessa faktorer. Två saker. Jag håller med dig jättemycket om det du säger på slutet men det är inte det motionen handlar om utan det är jätteviktiga saker att jobba med. Det är bara att fortsätta göra det. Den andra saken är att även hyresmarknaden är en marknad i dag. Alla nya hyresrätter har presumtionshyror som sätts utifrån vad hyresvärden kan ta ut. Det är inte en förhandlad hyra på det sättet. Tack. Jag ska inte förlänga debatten, men jag blev glad när jag hörde Ulf Kamnes olika inlägg här, måste jag säga. Du har förstått det mesta, eller till och med allt. Det är bara synd att du hänger upp dig på brödtext, för att-satserna är ju bra att gå vidare med. Då kan vi väl se fram mot att få se fler motioner med samma att-satser men med en bättre brödtext? Det är ju precis genom att alltid tvinga sig själv till ett öppet anbudsförfarande som vi kan släppa in fler och vi kan hjälpa till och ställa de krav vi önskar i ett område. Sedan finns det säkert gränser för vad man får göra, men om man har ett öppet anbudsförfarande så tror jag man kan gå mycket längre i de önskemål vi från politiken ställer utan att någon vid ett överklagande kan tycka att vi är hemska, för det har nämligen varit fri konkurrens och ett öppet anbudsförfarande. Och i den här staden vill vi ha lite finare bostäder på ett visst ställe där det bara byggts fult, kanske, eller vi vill ha lite lägre hyror där borta där det är väldigt dyrt. Då ställer man de kraven, och det går bra. Jag yrkar fortsatt bifall till – observera! – de tre fina att-satserna i denna motion. Tack så mycket. Som konsumentupplysning yrkar jag bifall till kommunstyrelsens förslag om att anse motionen besvarad – inte att avslå den. Tack, fru ordförande! För min del är det lite märkligt om man anser den vara besvarad, för då innebär det väl egentligen att vi jobbar på det här sättet – och det gör vi ju bevisligen inte. Mycket har sagts om detta och vi har nämnt lite olika perspektiv. Jag vill gärna lyfta fram möjligheten för fler byggare att kunna bygga i Göteborg. Det är det jag möter i samtal med byggherrar, att de faktiskt inte får tillgång till mark och att de får gå in i markanvisningsprocessen där osäkerheten är ganska stor om vem det är som får. Har man ett öppet anbudsförfarande så är det väldigt tydligt vem som får, och det är också tydligt att om man uppfyller kraven så är det en prisfråga det handlar om i slutändan. Då är det som Ulf säger, att oavsett vilken metod vi väljer så ska slutpriset vara detsamma. Bevisligen har vi sett i några fall att det inte har blivit det. Vi har då från fastighetskontoret – i alla fall under den tid jag satt där – fått höra att man gärna vill se fler öppna anbudsförfaranden för att just kunna säkerställa prisbilden. Som ni säkert känner till har vi ett antal projekt i den här staden nu som går kraftigt back och där vi står i den situationen att det kanske blir väldig svårt att bygga. Då är denna delen, att vi faktiskt kan få ut de markvärden som vi har rätt att få ut, oerhört väsentlig för att få hela ekonomin att gå runt. Utifrån det perspektivet tror jag att det är viktigt att vi använder oss av den här principen. Sedan är det ju så, som Ulf var lite inne på, att marknadsvärdet bestäms av vad människor faktiskt är beredda att betala för en bostad. Men det finns också ett annat värde, och det handlar om när byggherren är beredd att bygga. Differensen mellan de två värdena, vad du kan få ut i förtjänst och vilken risk du tar för att få ut den förtjänsten, gör att det utifrån det perspektivet naturligtvis är oerhört intressant att från kommunens perspektiv hjälpa till med att sänka deras produktionskostnader. Det handlar om att få bort de kommunala särkraven och att vi kan få en process som är slimmad, där vi inte binder upp resurser i vårt detaljplanearbete, och så vidare. Så kostnadsdelen är oerhört intressant för viljan att bygga. Sedan kan jag dela den uppfattningen, att marknadsvärdet bestäms av dem som faktiskt köper bostäderna. Till sist vill jag säga att när det gäller hyresrätter använder vi ju tomträttssystemet i Göteborg, så det här är primärt aktuellt för bostadsrätter. Jag yrkar också bifall till kommunstyrelsens förslag, men jag är framför allt här för att bemöta en sak som Martin Wannholt nämnde om Riksbyggens projekt uppe vid Mossen vid Chalmers. Det är inte bara Riksbyggen som driver det projektet, utan det är ett samarbete mellan dem, Chalmers, Göteborgs universitet, Göteborgs Stad, Göteborg Energi och det forskningsinstitut som tidigare hette Statens provningsanstalt och numera heter Rise. Så det är inte vilken grupp som helst som fick den här direkttilldelningen. Hade två andra högskolor i världen velat bygga ett sådant här projekt i just Göteborg så hade väl de också kunnat få den direktanvisningen – men det hade väl inte varit så troligt. Det är ändå bra att få hela bilden av det projektet. Ja, det finns mycket att säga om det projektet. Att välja att gå in i ett grönområde för ett footprint-projekt – bara där föll det för mig. Det var ju dumt! Du hade parkeringarna på andra sidan du kunde börjat med. Vi har haft så många direkttilldelningar i den här staden, och de har gått på oklara grunder. Genom att bestämma sig för att alltid ha öppet anbudsförfarande tvingar vi oss själva att tala om också vad vi vill eller kan tänka oss vilja med en viss markplätt. Och då får man in ännu fler förslag, då sitter man inte bara på sin kammare och väntar tills det råkar komma något bra förslag. Det är det ena. Sedan måste ni väl ändå reagera när den här mandatperioden stadens alla byggare plötsligt börjat applådera när p-talen skruvas ner mer och mer? På varje lägenhet eller bostadsrätt som går att sälja tjänar man 150 000 eller 200 000 kronor mer och slipper ta ansvar för när de som flyttar in först har fått barn och skulle behöva en parkeringsplats.   Tack, fru ordförande! Det är härligt att se att det är en lång lista bakom mig, att det är många som vill debattera det här. Jag yrkar först och främst bifall till kommunstyrelsens förslag. Nu går vi över till handling, från det att vi pratade om näringslivsstrategiskt program då alla pratade om hur viktigt det är att näringslivet får möjligheter att växa häri Göteborg och att det får goda förutsättningar. Nu vill vi införa privat initiativrätt i kommunen för att låta det privata näringslivet få möjlighet att faktiskt utföra mer av den kommunala verksamheten. Privat initiativrätt är inget nytt påfund, det har funnits under ett antal år, så det finns en bred erfarenhet av vad som är bra områden att införa detta i och vilka som är mindre lämpade. I grund och botten innebär det en utmaningsmöjlighet som innebär att en privat aktör kan få möjlighet att antingen ta över eller i form av upphandling köra en kommunal verksamhet. Det är kommunen som väljer vilka områden som kan ingå i detta, och kommunen bestämmer också vilka utvärderingskriterierna ska vara. Syftet med detta har flera olika perspektiv, som jag ser det. Ett är naturligtvis det som jag nämnde tidigare, att kunna utveckla vårt lokala näringsliv och låta dem få fler affärsmöjligheter, att kunna växa in i olika verksamheter. Men det handlar också om att kunna ta till vara den kompetens och den erfarenhet som finns i det privata näringslivet för att kunna berika den kommunala verksamheten, att kunna vidareutveckla och förädla det som sker i kommunal regi i dag. Oavsett vad vi tycker om olika rankningssystem så vet vi ju att vi har bekymmer och problem i en hel del verksamheter i Göteborg i dag, där kvaliteten inte är tillräckligt bra. Då behöver vi fundera på vad vi kan göra åt detta, och det här kan vara ett sätt att förbättra kvaliteten i de här verksamheterna. En annan aspekt är den negativa kostnadsutveckling som vi har i Göteborg och att låta de privata aktörerna komma in och se om man kan göra saker och ting mer effektivt för att få ner kostnaderna, men även till viss del minska vårt kapitalberoende här i staden. Som sagt, vi vill införa den här möjligheten. Vi ser framför oss att vi måste ta vara på de utredningar som har skett tidigare i Göteborg och de erfarenheter som finns, och vi ser att vi behöver bygga upp en central kompetens för att hantera den här typen av utmaningar. Tack, fru ordförande, ledamöter och åhörare! Jag ska börja med att läsa upp ett yttrande som ett av partierna i den här församlingen skrev för ett antal år sedan när vi också hade uppe utmaningsrätt: Att införa utmaningsrätt kan vara ett bra sätt att öppna sig för nya idéer och nya förslag på hur olika verksamheter kan utvecklas, kan fungera som en form av idébank. Det kan också vara ett bra tillfälle att göra en relativ granskning av den kommunala verksamheten och hur det ser ut i jämförelse med utmanarens. För oss står brukaren i centrum och dess behov av att få bästa möjliga service utifrån kvalitet. Det var Miljöpartiet som skrev det. Men nu verkar det som om Miljöpartiet har ändrat uppfattning i den här frågan – vi får väl se här under kvällen. I alla fall, vi i Alliansen tycker att utmaningsrätten är en viktig del i den faktiskt nödvändiga moderniseringen och utvecklingen av offentlig sektor. Framtida krav på ökad kvalitet kommer att ställas mot krav på ökad kostnadseffektivitet, och här vet vi att kommunen måste bli bättre för att klara sina åtaganden. Kommunen måste ständigt utveckla sin verksamhet och göra den mer produktiv. Att öka mångfalden av aktörer och därmed nya sätt att arbeta kommer att behövas för att klara att ge medborgarna det som de efterfrågar, utan en rejäl skattehöjning. Kommunen bestämmer, som vi hörde, kriterierna och utvärderingskraven som ska framgå, och kommunen sätter också upp vilka verksamheter som ska utmanas. Vari ligger då risken – mer än oviljan att testa nya former som kan ge medborgarna bättre service och mer valuta för skattepengarna? Utmaningsrätten är inte den enda alternativa driftformen, utan en annan sådan form är intraprenaden. När Liberalerna lade den motionen 2011 fanns det en stor tveksamhet bland de rödgröna för den formen av verksamhet. Till slut fattade vi beslut om försöksverksamhet i tre stadsdelar. Uppföljningen som vi hade här i höstas visade på genomgående positiva erfarenheter av försöket, och nu omhuldas intraprenaden varmt av de rödgröna och man vill gärna införa den i alla stadsdelar. Så ha nu lite öppna sinnen och tyck också om utmaningsrätten, så ska ni se att ni tar den till era hjärtan om ett par år! Ordförande, fullmäktige! Det här är en klassisk ideologisk debatt, som handlar om synen på kommunen i förhållande till andra aktörer. Jag tycker egentligen att frågan om utmaningsrätt är ganska enkel. Om man tror att det är möjligt att det någonstans finns någon aktör som gör någonting bättre än vad kommunen gör, då är man för. Och om man tror att kommunen alltid gör allt bäst själv, då är man emot. Jag tillhör dem som tror att det finns andra aktörer än kommunen som kan göra saker lika bra eller kanske till och med ibland bättre än vad kommunen gör det, och jag vill att kommunen har system som möjliggör att detta prövas. Vi fick tidigare i höst en gedigen utredning om Göteborgs långsiktiga ekonomiska förutsättningar. Den visade att vi behöver fundera över vad kommunen ska göra, men också effektivisera det som kommunen faktiskt gör. Genom ökad konkurrens och ökad mångfald kan både kvalitet och effektivitet höjas och nya, bättre arbetssätt tas fram. Utmaningsrätten innebär också att det sätts tydliga kvalitetskrav, både på andra aktörer och på kommunen själv, och det blir tydligt vilken kvalitet göteborgarna kan förvänta sig av kommunen och av andra. Vi behöver mer av mångfald, mer av innovation och mer av kvalitetskrav. Den här motionen bidrar till allt detta. Därför yrkar jag bifall till kommunstyrelsens förslag att bifalla motionen av Ann Catrine, Axel och mig. Tack, ordförande, fullmäktige göteborgare! Nu kommer till ett till av de där riktigt okreativa privatiseringsförslagen, som känns lite som ett beställningsverk från Svenskt Näringsliv på 90-talet. Utmaningsrätten har rätteligen blivit en stor flopp sedan den lanserades som det nya heta på slutet av 90-talets glada MPM-daga. När alla trodde att marknaden skulle rädda den offentliga sektorn med bolagiseringar, marknadiseringar och konkurrensutsättning, då var det här en av de stora nya, heta grejerna, och då lanserade Svenskt Näringsliv den så kallade utmaningsrätten. Det som är intressant att notera är att inte ens sedan decennier borgerligt styrda kommuner tyckte att det verkade vara en vettig idé. Efter 20 år är det 34 kommuner och ett landsting som har anammat detta. Av dessa 34 – av 290, för er som inte har koll på det – har en överväldigande majoritet av de så kallade utmaningarna som behandlats avvisats. Så vad är då utmaningsrätten? Jo, det är att det ska tillsättas en byråkratisk funktion, det vill säga några anställda byråkrater som ska sitta och utreda enskilda kommunmedlemmars förslag till att ta över en verksamhet. Om de bedöms som seriösa ska det sedan överlämnas till verksamheten att bestämma om de i sin tur ska låta verksamheten upphandlas enligt lagen om offentlig upphandling. I praktiken är alltså detta egentligen bara ett förslag om att inrätta ett litet, ideologiskt privatiseringskansli – helt utan mandat eller makt – för någon miljon eller två. Och det är absolut inte någon slags rättighet involverad, trots namnet, vilket blev väldigt tydligt när en majoritet av alla förslag som har framställts i det fåtal borgerliga kommuner som ni tycker är så fantastiskt faktiskt aldrig har gjorts någonting av. Detta förslag är inte bara ett ideologiskt haveri från borgerligheten, utan det är också ett uselt förslag – så uselt att inte ens de kommuner som haft borgerlig majoritet i decennier tycker det är värt att införa. Som ni hört från de borgerliga ledamöterna är det många fina ord om effektivitet, utveckling, kvalitet och annat. Men vinden har vänt sedan 90-talets glada MPM-dagar – inte för att opinionen har blivit mer vänster, nej utan för att människor sett och förstått att det faktiskt inte blir så särskilt mycket bättre – inte i skolan, inte i äldreomsorgen, och inte i andra sektorer heller. Ärligt talat: Slösa inte bort våra skattemedel på detta! Släng förslaget i papperskorgen! Jag yrkar avslag på motionen. Tack för ordet, ordförande! Jag ska vara kort och effektiv. Syftet med utmaningsrätt är att så lite som möjligt av den skattefinansierade verksamheten ska utföras av kommunalt anställd personal och att pressa priset. I andra kommuner där detta genomförts, som Daniel var inne på, har det ansetts vara för dyrt och för omständligt. Det finns flera rapporter som visar på dessa negativa resultat. Jag yrkar därför avslag på motionen. Tack så mycket. Ordförande, fullmäktige, göteborgare! Staden står inför en stor förändring i och med införandet av LOV, lagen om valfrihetssystem, i hemtjänsten. LOV är en sorts utmaningsrätt inom ett område, och det är viktigt att LOV blir bra i staden. Det vore därför olyckligt att införa flera utmaningsrätter på samma sätt innan LOV är infört fullt ut, innan det är utvärderat och innan vi har dragit lärdom av hur det gick med LOV. Tajmingen för den här motionen är helt enkelt fel just nu. Dessutom sker redan i dag upphandling inom flera av de områden som kan bli aktuella för utmaningsrätt, till exempel fastighetsskötsel, parkskötsel, gatuskötsel och lokalvård. Därför yrkar jag på avslag på motionen. Tack för ordet. Frågan om utmaningsrätten är enligt min mening inte en särskilt dramatisk fråga. Jag har respekt för dem som ser svårigheter och nackdelar med att tillämpa den i Göteborg. Men personligen har jag svårt att tro att just vi i kommunen har kommit på det mest optimala sättet att organisera och driva all verksamhet på. Jag kan se förbättringspotential i mycket av det vi håller på med. Även för dem som har åsikten att det bästa är att fortsätta driva all verksamhet i kommunen i just kommunal regi borde det ändå framstå som relativt riskfritt att kunna ta emot förslag på hur något skulle kunna göras på ett annat sätt. Fortfarande är det vi politiker som ska bedöma om förslaget var tillräckligt intressant för att gå vidare med och ge våra förvaltningar i uppdrag att utforma anbudsunderlag för upphandlingar eller kanske ta initiativ till ett idéburet offentligt partnerskap. Vi frånhänder oss varken kontrollen eller inflytande – tvärtom, genom att göra tydliga beställningar och avtal kan vi få nytta av de förslag till förbättringar som enskilda, föreningar eller företag tar initiativ till. Jag pratade för några veckor sedan med en företrädare för Räddningsmissionen. De har idéer kring att driva en friskola i ett av de områden som vi kallar för utsatta. De vill inte starta en ny friskola utan få chansen att pröva sina idéer i en befintlig kommunal skola med stora problem med arbetsmiljö, svårigheter att rekrytera och så vidare. Det tycker jag skulle vara en idé att testa i utmaningsrättssystemet. Jag ser inte detta bara som en möjlighet för det privata näringslivet utan även för andra. Det som jag inte gillar så mycket är förslaget att bygga en central funktion för att hantera initiativen som förväntas komma. Jag tror att vi kan hantera det på ungefär samma sätt som medborgarinitiativen. Många har anfört att erfarenheterna inte har varit så goda – vi har inte använt så mycket, men det har ändå kommit in idéer. Vi kan inte förvänta oss en strid ström av idéer, och det borde inte behövas så stora resurser för att hantera dem som kommer in. Om det inte har framgått tidigare ska jag tala om att jag alltså bifaller motionen. Karin kommer nog att förklara lite mer hur vi tänker. Fru ordförande, fullmäktigeledamöter! Ja, det finns som sagt en del att säga om den här motionen. Ska man ta det ur en mer objektiv synvinkel så kan man väl säga att den sammanfattande bedömningen när man läser tjänsteutlåtandet och remissvaren är att den är typ uppenbart obehövlig. Vi kan konstatera att ett antal nämnder och styrelser valt att, precis som nämnts, låta konkurrensutsätta sin verksamhet genom att upphandla olika typer av entreprenörer. I motionen anges bland annat att minskade kostnader skulle vara ett argument, men jag vill säga att utmaningsrätten absolut inte är någon garant för detta. Bara för att vi låter en extern aktör sköta driften av en viss kommunal angelägenhet innebär ju inte det att vi som kommun står utan ansvar. Självklart är vi fortsatt ansvariga för de tjänster som vi levererar till göteborgarna, vilket innebär att vi behöver bygga upp en kontrollapparat och en uppföljningsfunktion för det ändamålet, just för att hantera kvalitets- och uppföljningsfrågorna. Sedan måste jag säga för min egen del, att utifrån ett ideologiskt perspektiv tycker jag också att det finns problematik kring detta. Jag ska erkänna att frågan hade kommit i en annan dager om det här var en motion riktad mot en mångfald av företag med icke vinstsyftande intresse, etcetera – men nu är det ju inte det. Här drar man så att säga alla över samma kam. Mot bakgrund av det yrkar jag avslag på motionen. Bara en liten passus: Daniel nämnde 34 kommuner. Jag var inne på SKLoch räknade, och de är nere på 29 nu. Tack så mycket, ordförande, fullmäktige! I grunden handlar frågan om synen på offentlig förvaltning och driften av stadens verksamhet. Daniel Bernmar från Vänsterpartiet sade mycket bra, så egentligen hade jag kunnat lämna det till honom. Men ni vet hur det är – när man pratar företag så är det vänsterpartister i talarstolen och tomt på Alliansbänkarna. Det handlar inte om huruvida privata företag är viktiga för staden eller inte. Göteborgs Stad lägger över 20 miljarder årligen på inköp och upphandling. Det är tjänster och varor som privata företag levererar, som är viktiga för staden. Det visar på att i de delar där det offentliga behöver kompletteras med privat utförda tjänster har vi fungerande former för upphandling och inköp. Vi har upphandling med genomtänkta och höga krav, vi motverkar osund konkurrens och premierar seriösa företag. Vi inkluderar näringslivet i arbetet med att minska skillnader i livsvillkor. Vi bidrar till en hållbar utveckling med ökade miljöhänsyn, och arbetet med social hänsyn vid upphandling är ett sådant exempel. Vi pratar om ett fungerande upphandlingsarbete i dag, och vi pratar om ett upphandlingsarbete som är överlägset utmaningsrättsmodellen. Jag kan personligen se att det finns områden i den här staden där vi bör öka den offentliga regin, den offentligt utförda verksamheten, och jag vet att det finns andra som tycker tvärtom, att man vill öka den privata delen av den utförda verksamheten – in med fler företag på fler områden och så. Vi har olika argument för det och olika analys av vad som bidrar till utveckling och effektivitet och vad som är strategiskt viktigt för att nå stadens mål. Vi har också de ideologiska skillnaderna, och det är vissa intressen vi företräder. Vad ska vi äga gemensamt och vad ska enskilda äga? Det är med andra ord avgöranden på ett område som är ganska mångfasetterat – mer så än vad förespråkarna och utmaningsrättsivrarna vill göra gällande. Jag tycker att det är viktigt att de avgörandena ska vara kvar i den demokratiska processen som den ser ut i dag, både vad gäller beslutet och processen, även initiativdelen av processen. Det är viktigt att det är kvar i den organisation som vi har i dag, initiativrätten till prövningar och liknande. Det ska vara en del av den ordinarie planeringen i förvaltningar och nämnder och styrelser, ägas här i fullmäktige och inte läggas över enligt det här byråkratiska, onödiga och ganska otympliga förslaget. Så jag yrkar avslag på motionen. Tack så mycket. Glädjande nog har vi i Göteborg infört något som heter medborgarförslag eller det så kallade Göteborgsförslaget. Den invånare som ser att det är något i staden som kan göras lite bättre, på ett annat sätt eller lite mer kreativt formulerar ett förslag, och vi i politiken bedömer om det är något vi är positiva till och vill ta med oss eller inte. Man skulle kunna se utmaningsrätten på samma sätt, att det är företag, organisationer eller en personalgrupp som ser att det finns en verksamhet i staden som skulle kunna utföras lite bättre, på ett annat sätt eller lite mer kreativt, får komma med sitt förslag och får sin sak prövad av politiken. Utmaningsrätten är ett strukturerat sätt att ta hand om detta, och det kan också leda till ett mer positivt näringslivsklimat. Det var den positiva sidan av utmaningsrätt. Som i de flesta lite mer komplexa frågor finns det flera sidor. Det negativa är att utmaningsrätten som nämnts kan leda till ökad byråkrati, så som upphandling alltid gör, en kontrollapparat som kanske inte behöver vara så stor men som kan vara stor, och risk för bristande kontinuitet – byten av utförare till exempel. Grejen är att utmaningsrätt inte är lika med utföranderätt. Det är politiken som avgör detta, det är ett politiskt beslut. Jag kan rekommendera alla som råkar se att det finns fler än en sida av ett mynt att använda hashtaggen #vågavaranyanserad. Miljöpartiet ser vikten av att vitalisera demokratin, och vi kommer att ha fri röstning i vår grupp i kväll. Jag vill bara tacka Karin och Eva för jag tyckte det Karin sade om att den positiva effekten med kreativa idéer ska tillvaratas och så vidare var alldeles utmärkt. Så jag får ta tillbaka det jag sade inledningsvis om att ni hade bytt åsikt. Jag ser ju nu att ni är lite splittrade – men ändå! Jag vill ändå också säga att i 29 kommuner har det införts och då raljerades det om att det var väldigt lite. Ja men det är ändå 29 kommuner som gör detta och då kanske vi ska ansluta oss och se om inte vi också kan bidra till att få in fler och också bidra till att utveckla den kommunala verksamheten. Om vi tar in andra aktörer kommer det också att bli en effekt på den kommunala verksamheten precis som LOV också kommer att bidra med. 29 stycken är alltså 10 % och sjunkande. Bara så vi förstår vart dessa siffror pekar. När det gäller Miljöpartiets hållning vill jag inte kalla den naiv för det vore lite härskartekniksmässigt. Det vill jag absolut inte göra. Men jag vill ändå konstatera det faktum att det man gör är att man ger politikerna en möjlighet att upphandla enligt lagen om offentlig upphandling. Man ger inte Räddningsmissionen möjlighet att ta över en verksamhet. Det kallas avknoppning vilket är olagligt. Det kommer inte att vara aktuellt. Jag vet att många Stockholmskommuner gjorde det på 90-talet. Det var olagligt då också. De struntade i det då. Det kommer inte att hända nu, för jag utgår från att ni här inne vill följa svensk lagstiftning och inte gynna en enskild kommunmedlem. Så avknoppningar går inte att göra. Det vi pratar om är en klassisk offentlig upphandling. Det kan vi besluta om när som helst om vilken verksamhet som helst som är tekniskt möjlig att upphandla. Det har vi gjort med en massa som Håkan deklarerade här tidigare. Och sedan har vi inte gjort det i annan verksamhet. Så i praktiken blir det faktiskt bara ett till byråkratiskt instrument. Ordförande! Karin Pleijel, jag blir lite förundrad över ditt anförande när du jämför Göteborgsinitiativet och medborgarförslag med utmaningsrätten. Det är absolut inte samma sak. Företag har en helt annan maktposition än vad medborgare har. Det går inte att jämföra och jag blir väldigt beklämd av det. Jag vill gärna att du förklarar dig. Ordförande! Det är en uppfriskande debatt med lite olika inlägg och jag uppskattar verkligen Miljöpartiets ståndpunkt i detta. Ett par förtydliganden ser jag som viktiga. Ja, vi har lagen om offentlig upphandling och vi kan göra det i dag. Skillnaden med en utmaningsrätt är att en privat aktör kan utmana en verksamhet – alltså lite som Eva säger kunna se möjligheter som vi kanske inte ser i dag. Sedan försöker vissa här beskriva detta som att det är en stor privatiseringsvåg som kommer att skölja över den offentliga förvaltningen i Göteborgs kommun. Så är det inte. Detta är försök som vi kommer att kunna köra inom vissa verksamheter. Det kommer nog inte att bli så att allting kommer att utmanas. Visst – alla kommuner i Sverige håller inte på med detta. Men det är ändå 29 som gör det. Visst – det har varit lite problem under årens gång, men man har lärt sig väldigt mycket om hur detta kan fungera på ett bra sätt och vilka verksamheter som lämpar sig att driva med denna form eller som kan låta sig utmanas. Här är det precis som andra talare har sagt, att vi äger hela frågan. Vi behöver inte godkänna en utmaning utan vi äger frågan. Så vi behöver inte vara rädda för det. Sedan målas det upp både en bild av att vi kommer att ha en central jättefunktion som ska driva detta och sedan har vi andra aktörer från motståndarsidan som säger att det kommer att vara en liten organisation som driver detta. Det som är faktum som har visat sig bäst är att man har någon form av central funktion som har denna kompetens så det inte ska ligga ute i de enskilda förvaltningarna att göra dessa bedömningar. Det är egentligen den praxis som har utvecklat sig i de kommuner som använder detta. Jag tror det kan vara värt för Göteborg att få nya ögon på vår verksamhet, få in lite nya perspektiv i delar av verksamheten. Vi kommer att behöva det och detta är ett sätt att försöka förbättra Göteborg. Ordförande! Axel, det var mig du apostroferade utan att nämna privatiseringarna, så jag tänkte att jag får ta den repliken. De enda kostnader Axel oroar sig för är bilister som ska parkera inne i staden. Dessa kostnader ska trivialiseras igen. Man ska inrätta ett antal byråkrater som ska sitta och pröva detta utan saklig kunskap inom något område – det ska vara en central funktion och det de kan är precis utmaningsrätten. Det är vad de föreslår – för någon miljon eller två som man gärna trivialiserar. Alldeles nyss var det oerhört upprörande med några miljoner till de äldre. Men uppenbarligen är detta en jätteviktig fråga att genomdriva högre kostnader för. Och igen – vilken verksamhet tänker du på? Vi har som sagt i dag en stor del privat verksamhet. På vilka fler områden tycker du detta verkar så otroligt viktigt? När det gäller själva organiseringen kan man tänka sig att man samordnar med dem som har hand om våra offentliga upphandlingar. De besitter en viss typ av kompetens som man säkert kan ha nytta av. Sedan när det gäller vilka verksamheter som är lämpliga för detta – låt oss se vilka utmaningar vi får in! Låt oss vara lite öppna för detta. Jag vill inte stå här i talarstolen och säga: Det är den här verksamheten som ska utmanas eller den här. Låt oss se vad som kommer in. Detta är ett sätt att försöka se på vår kommunala verksamhet med lite nya ögon och få in lite nya perspektiv. Det tror jag är något Göteborg behöver. Sedan till kostnadssidan. Detta är inga jättekostnader men det finns säkert också områden där vi faktiskt kan tjäna en hel del pengar på att vi får in nya perspektiv i våra verksamheter. Ordförande! Axel svävar igen på målet precis som han svävar om kostnaderna, precis som han svävar om vad man ska ha det till och hur det ska användas. De enda som faktiskt har lämnat ett konkret besked är Miljöpartiet som vill privatisera skolorna. Det har vi sett hur det har fungerat! Inte särskilt väl, kan vi konstatera. I dag diskuterar vi snarare ett förstatligande och ett uppstramat regelverk samt ett stort antal haverier ute i Skolsverige och en ökad segregation och en allt sämre skola på grund av det fria skolvalet och etableringsfriheten. Och här öppnar Miljöpartiet nu upp för ytterligare privatiseringar. Och Axel antar jag är utan att sväva på målet ute efter precis liknande saker. Det tycker jag är beklämmande. Fru ordförande! Det finns givetvis många olika ingångar i detta och beroende på vilken situation och verksamhet man arbetar i politiskt har man kanske lite olika synsätt. Jag sitter bland annat i kretslopp- och vattennämnden och vi anlitar entreprenörer. Det har vi gjort sedan lång tid tillbaka och den delen funkar. När vi har ett behov anlitar vi entreprenörer. Men detta är något annat som jag ser det. Här blir det snarare så att vi måste sätta oss ner och göra väldigt svåra bedömningar. För det finns samordningsvinster som vi har med vår personal som är väldigt svåra att bedöma. En central nämnd har väldigt svårt att se de vinster som finns hos oss. Så risken med förslaget blir att vi kommer att få lägga mycket kraft, tid och energi på att utreda lösningar på problem vi inte har. Jag reagerade faktiskt lite när Daniel Bernmar sade att vi är naiva och inte kan upphandlingsfrågor och inte kan reglerna kring avknoppning. Det vill jag faktiskt bestämt hävda att jag kan. Jag är ordförande i upphandlingsnämnden och mig veterligen har vi inte blivit beskyllda för några som helst fel eller oegentligheter som vi har gjort. Jag är rätt bra inläst på detta. Avknoppningar känner jag till. Det var ett 90-talsfenomen som jag inte har någon sympati för. Det var självklart felaktigt hanterat att sälja kommunal verksamhet till underpris. Det är inte det vi talar om här. Och jag vet vad många tycker om friskolor. Vi har väldigt stora utmaningar i utsatta områden och det exempel jag pratade om handlade inte om att de vill köpa skolan eller att det var en vinstdrivande organisation som skulle driva den. De vill driva skolan enligt ett koncept som de tror skulle kunna lyckas bättre. Tycker vi inte att det konceptet är bra, säger vi självklart nej. Så vill jag lyfta fram att det finns andra relationer man kan ha åtminstone med delar av näringslivet än upphandling. Det finns idéburna offentliga partnerskap. Jag tror vi har runt 35–40 stycken här i staden redan. Och detta skulle kunna vara ett sätt för dem att hitta ett strukturerat system att nå in. Jag vidhåller min uppfattning. Ordförande, fullmäktige, göteborgare! Det var Karin Pleijel och Axel Josefson som nämnde att enskilda skulle kunna ta över en verksamhet. Då blir det en verksamhetsövergång. Men det är korrekt Eva att det inte var dig jag uppfattade som sade det inledningsvis. Det var de andra två. Och det är inte lagligt. Det är samma sak som en avknoppning. Då får man utföra det enligt lagen om offentlig upphandling. Är det något vi vet är det att de idéburna aktörerna förlorar när man marknadiserar. Då är det oftast stora koncerner. Det har vi lärt oss från skolans värld att det är dessa som vinner de upphandlingarna för att pris är en viktig indikator. Om man däremot gör ett IOP är det något helt annat. När det gäller ordinarie verksamhet är det väldigt svårt att göra ett IOP över det. Det vet vi sedan tidigare. Nu känns det lite som att själva sakfrågan kollras bort i ett annat resonemang som handlar om något helt annat. Ordförande, fullmäktige! Möjligen bidrog du själv till att det blev en diskussion om något annat, Daniel, för skolor kan inte knoppas av. Du måste ha tillstånd från Skolinspektionen om du vill driva skola i någon annan regi. Så kommunen bestämmer inte om en fristående verksamhet även om det finns starka krafter som vill att kommunen ska ha större inflytande över om fristående skolor ska få lov att starta eller inte. Vad kan man då göra för att ha samarbete? För jag tror det var det Eva egentligen var ute efter. Kan en kommun samarbeta med någon annan som vill drifta något? Ja, det går. Det har vi exempel på där vi har samarbetsavtal. Vi har också skolor som vi deläger tillsammans med andra. Två gymnasieskolor till exempel. Det är klurigt och omständligt och har egentligen inte alls med utmaningsrätten att göra. Jag uppfattade att Eva talade om när en driftig organisation i det här fallet har ett exempel på hur de skulle vilja vara med och bidra och hur man skulle kunna göra det. Antingen kan man sätta sig på tvären och säga: Det är omöjligt. Vi vill inte. Eller så kan man sätta sig ner och fundera: Kan vi lösa detta på något sätt? Jag tillhör den senare delen. Det var kanske inte i mitt fall förvirringen uppstod utan i andras fall när man använder helt andra lösningar än det som föreslås som förslag på varför detta är bra. Det blir lite konstigt för förslaget handlar om att man ska använda LOU. Utmaningsrätten handlar inte om något annat – i alla fall inte om man läser på SKL:s eller Svenskt Näringslivs hemsida. Då handlar det om att man ska använda lagen om offentlig upphandling. Vi gör en massa andra lösningar. Vänsterpartiet har varit för IOP och en massa andra samverkansmöjligheter med civilsamhället. Men det är inte vad detta handlar om. Detta handlar om lagen om offentlig upphandling och om att privatisera verksamheten. Det är något annat så låt oss hålla oss till denna debatt i så fall. Det var inte jag som inledde den förvirringen. Ordförande, fullmäktige! Vi ska inte vara rädda för förslag som kommer från företag och organisationer. Det finns inget egenvärde i en sådan ståndpunkt. Det leder ingenstans. Man kan inte driva ett samhälle genom att vara rädd för olika typer av initiativ och förslag. Daniel, du ville jättegärna ha exempel på var man skulle kunna göra detta. Jag har talat med en byggare på Selma Lagerlöfs Torg och en vid Kortedala, bara som exempel. De berättar att markarbetena före bygg inte läggs på entreprenad. Då gör kommunen klart detta innan byggbolaget får komma in. Det betyder att de får ta ner lyktstolpar som är uppsatta. De får asfaltera om, ta om stenar, för att kommunen måste göra detta klart. De lägger inte detta på entreprenad. Så otroligt mycket dubbeljobb görs bland annat med markarbeten innan bygg till exempel. Men låt oss ta åt oss av dessa förslag och lyssna. Det kan komma ett jättesmart förslag. Varför gör ni inte så här? Vi skulle kunna göra detta. Vi skulle ibland kanske kunna göra det själva men då vet vi åtminstone. Någonstans är detta ändå en demokratifråga. Vem äger kommunens tillgångar? Det är ändå medborgarna i den. Ordförande! Özgür, jag tror inte någon har sagt att man är rädd för förslag från företag. Den debatten får du ta med någon som tycker så. Däremot har det du ger exempel på heller inget med utmaningsrätten att göra. Det handlar helt enkelt om när man samverkar mellan olika förvaltningar och olika organisationer som gör insatser i stadsrummet. Utmaningsrätten som tvingar fram en offentlig upphandling i ett specifikt fall, en specifik verksamhet kommer inte att förändra det – snarare tvärtom. Ordförande! Jag håller inte med om avslagsförslaget för i Göteborg har vi ett civilsamhälle som gör fantastiska insatser för Göteborg och för göteborgarna. Det handlar om allt från idéburna hjälporganisationer till idrottsorganisationer. I Göteborg har vi Göteborgs Stadsmission, ÖIS Brottning, Frälsningsarmén eller Frölunda Indians för att nämna några av många exempel. Det får inte bli så att dessa krafter ska ses som något som ersätter kommunens verksamhet när den inte finns. De ska ses som en del av samhället tillsammans med det offentliga som bidrar till ett bättre Göteborg. Och civilsamhällets organisationer är på många sätt nöjda med det stöd de får av Göteborgs Stad. Men det innebär inte att vi får sluta kämpa för att det ska bli ännu bättre. I dag får många av dessa organisationer ägna mycket tid åt att hitta de olika medel som finns att söka och att anpassa ansökningar till olika kommuner. Det var också därför jag lade denna motion om att samordna ansökningar av bidrag till civilsamhällets organisationer. Och jag är glad att arbetet med att lösa detta är igång. Samtidigt blir motionen både avstyrkt, tillstyrkt och besvarad av våra förvaltningar och nämnder. Det visar att en stor osäkerhet finns i denna fråga i kommunen. Jag är därför glad att motionen sätter ljus på detta och det nu har blivit tydligt vad som är på gång. Göteborgs Stad ska göra allt vi kan för att stärka civilsamhällets föreningar och organisationer och även förenkla för deras verksamhet. En viktig del i detta är att göra det enklare för dem att söka de bidrag de har rätt till. Därför yrkar jag bifall till Alliansens yrkande i kommunstyrelsen. Ordförande, stadsfullmäktige, göteborgare! Jag börjar med att yrka bifall till kommunstyrelsens förslag. Jag delar David Legas problembild. Det är ett väldigt krångligt system vi har gällande föreningsbidraget i dag. Men detta är en motion som handlar om att samordna ansökning av bidrag till civilsamhällets organisationer. Jag vill backa tillbaka lite i tiden. Redan 2016 i budgeten för Göteborgs Stad från Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ lades ett väldigt tydligt uppdrag som handlade om att göra en övergripande översyn av stadens modell för föreningsbidrag. Under resans gång har vi dessutom i kommunstyrelsen fått löpande information och lägesrapporter och inte minst fattat en del beslut. Och David Lega, motionären, sitter i kommunstyrelsen och känner väl till att uppdraget finns. I kommunstyrelsen 1 mars 2017 beslutades dessutom i en bred enighet – jag citerar: Stadsledningskontoret får i uppdrag att leda arbetet med att ta fram en gemensam modell för föreningsbidrag och nya kriterier. Vidare pågår en nationell upphandling av en ny tjänst för föreningsbidrag och lokalbokning som Sveriges Kommuner och Landsting håller i. Det nya systemet ska omfatta alla förvaltningar som fördelar föreningsbidrag i linje med välfärdens processer. Gemensamma handlingsrutiner och beslutshantering ska skapas. Systemet ska omfatta ansökan, beslut och uppföljning samt vara transparent och användarvänligt. Slut citat. Några veckor senare om man tittar på datumet som finns på motionen skickas motionen från Kristdemokraterna in i systemet som vandrar vidare till sex olika nämnder. Jag tycker faktiskt detta är slöseri med stadens resurser. För motionären känner mycket väl till att detta arbete är på gång och förmodligen nu under april eller maj kommer vi med ett tydligt beslut i kommunstyrelsen och eventuellt också här i kommunfullmäktige. I motsats till vad som står i Kristdemokraternas yttrande vill jag hävda att facknämnder i stadsdelsnämnder mycket väl känner till det pågående arbetet. Och det finns väldigt olika svar. En del anser motionen besvarad för uppdraget med föreningsbidraget pågår. Andra avstyrker helt och hållet motionen. Det enda undantaget är från stadsdelsnämnden Centrum vilket förvånar mig lite mer. Men jag kan vara överens med David Lega att civilsamhället är viktigt för demokratin, de mänskliga rättigheterna och tilliten. Bifall till kommunstyrelsens förslag. Ordförande, fullmäktige och ni som lyssnar! Mycket kloka ord, Mariya. Jag håller med dig i allt. Jag tycker bara det blir lite märkligt när David Lega börjar prata om vikten av civilsamhället när han inleder talet om motionen. För det är inget i förslaget om att avstyrka motionen som handlar om att man inte vill stödja civilsamhället. Det är inte vad det handlar om. Precis som Mariya sade är det väldigt märkligt att man lägger en motion när ett ärende är på gång som tangerar detta väldigt mycket. Det blir väldigt konstigt. Som sades håller SKL på att ta fram ett system som Göteborg var initiativtagare till. Förhoppningsvis drar vi igång som pilotkommun 2019. Och stadsledningskontorets förslag om föreningsstöd kommer här under våren. Det handlar om att det ska vara transparent och likvärdigt. Det intressanta är att GR-kommunerna som vi har idrottsråd ihop med inte har efterfrågat det David tar upp i motionen. Så jag tycker det blir problematiskt när man lägger en motion som egentligen om man skulle bifalla den bara krånglar till alltihop – i stället för att låta oss ha det här systemet, börja jobba med det, implementera det. Sedan får man se om man behöver utveckla det eller gå vidare på något sätt för att göra det så bra och transparent som möjligt för vårt föreningsliv. Bifall till kommunstyrelsen. Ordförande, fullmäktige! Tack för en bra och viktig motion. Att avslå den tycker jag är fel. Med ett besvarande visar vi just på att arbetet pågår precis som nämns i idrott- och föreningsnämndens yttrande. Jag vill yrka bifall till David Legas förslag om ett besvarande av motionen i kommunstyrelsen. Tack så mycket. Ordförande, fullmäktige! Jag får lite klagomål för att jag lägger ett förslag som lägger extra administration på staden, men jag lägger faktiskt hellre extra administration på staden än på vårt föreningsliv. Jag förstår faktiskt inte varför ni inte går på ett besvarande av motionen i stället för ett avslag. Titta på det från lite andra delar. Vänsterpartiet har tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet lassat på en omöjlig administrativ börda på många av våra föreningar. Det handlar om krav på personnummer och på registrering i ett datasystem som har kollapsat, och det har gjort att många föreningar i staden har blivit utan bidrag och att en del föreningar har gett upp sina försök att ens en gång få stöd. Jag har svårt att se att det är att hjälpa föreningslivet! Inte nog med det – dessutom har ni beslutat att starta i gång ett pilotprojekt med en föreningspool som ska hjälpa till med ansökning och redovisning av bidrag. Jag har en idé. I stället för att först försvåra för föreningarna och sedan skapa en ny förening tillsammans med våra andra föreningar för att hjälpa dem med all ökad administration, kanske vi kunde testa att göra det enklare från början? Jag har svårt att se att de som ni tvingat gå över ån efter vatten tycker att det är är lika spännande som ni verkar tycka. Tack, ordförande fullmäktige och ni som lyssnar! Ja, det var många frågor i det här inlägget från David. Det administrativa systemet som finns i dag i staden, det så kallade Bida-systemet, är gammalt, förlegat och fungerar inte som det ska. Och det har blivit ännu sämre av Office 365 – det visste man kanske inte. Därför ser vi fram emot det som kommer 2019, som faktiskt förenklar för föreningslivet – förenklar administrationen. Det är ju inte så, David, att ni har varit emot att man skulle digitalisera. Det ni har varit mot är att det skulle vara personnummer, därför att personnummer är kopplat till det socioekonomiska extra stödet som man får i föreningslivet. Själva administrationen i form av digitalisering har ni inte varit emot. Sedan vill jag säga att det administrativa stödet som ska starta i år med en pilotverksamhet i en föreningspool är faktiskt något som föreningslivet har frågat efter, och det har man gjort långt innan vi införde de socioekonomiska bidragen där man ska ha personnummer. Det var nämligen på den första träffen vi hade med föreningslivet i Göteborg – jag vet inte ens om du var med då – som en av priofrågorna var: Vi vill ha hjälp med administrationen! Det är prio 1 från föreningslivet, 2 är lokalhyror. Det är genom att stödja föreningslivet utifrån det som föreningslivet efterfrågar som vi har infört det här.   Tack, ordförande, fullmäktige! Jag vill börja med att tacka för behandlingen av och stödet för vår motion och att Alliansyrkandet bifölls i kommunstyrelsen. Alliansen har sedan länge drivit frågan om att samla stadens biblioteksverksamhet, och vi har haft med det i vår gemensamma kommunfullmäktigebudget under flera år, vilket nu också resulterat i en Alliansgemensam motion. Varför har vi då skrivit denna? Jo, helt enkelt för att vi anser att en samlande organisation ger bättre förutsättningar för en mer jämlik tillgång utifrån hela staden-perspektivet, ger bättre förutsättningar för att öka flexibiliteten och samla kompetensen samt ger en rad andra samordningsvinster och personalfördelar för att ge bättre service till göteborgarna. Hur har då motionen tagits emot? Jag skulle vilja inleda med att citera ur kulturförvaltningens svar på vår motion: ”Förvaltningens bedömning är att likvärdighet och servicenivå starkt gagnas av en gemensam folkbiblioteksorganisation, vilket möjliggör målet ett jämlikare Göteborg.” Tydligare bifall än så kan det väl knappast bli när professionen får uttrycka det. Kulturförvaltningen har gjort ett omfattande arbete inför sitt remissvar, och jag citerar vidare :”Statistik visar att nuvarande biblioteksservice är ojämlik i staden. En större sammanhållen organisation ger möjlighet till samordning av öppettider, servicenivå och specialistkompetens som samtliga bibliotek kan dra nytta av för användarnas bästa. – – – Det öppnar också för samordnade investeringar och möjligheter att utveckla arbetssätt, tjänster och profileringar utifrån lokala behov, samt säkrar att kompetens och service kommer alla folkbibliotek och deras användare till del.” Det finns som sagt många fördelar med vår motion – för biblioteken, för personalen och verksamheten och inte minst för göteborgarna. Men de rödgröna hamnar som vanligt på linjen där man på ett märkligt konservativt sätt försvarar systemet: inte nu, inte så. För de rödgröna är SDN-organisationen viktigast. Jag känner igen den argumentationen från många års skoldebatter när Alliansen föreslagit en central grundskolenämnd. Men det kompakta förändringsmotståndet har ni glädjande nog släppt, och det är klokt och det är bra. Kanske ni släpper även detta motstånd i kväll, vem vet? Vi är naturligtvis också medvetna om alla pågående utredningar, och därför skrev vi i vårt yrkande att det skulle tas hänsyn till detta. Även Folkbibliotekens vänner i Göteborg är av samma uppfattning och stöder motionen. Med det vill jag yrka bifall till yrkandet från Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna i kommunstyrelsen. Tack, fru ordförande, åhörare, ledamöter! Biblioteken fyller inte bara funktionen som bokhylla utan är en av våra viktigaste mötesplatser för ett öppet demokratiskt samhälle i en värld av mångfald. Därför vill jag också tacka för den välvilliga behandlingen av motionen. Äntligen är det kanske möjligt för oss att överföra biblioteken till kulturförvaltningen. Det har, som Kristina sade, varit något som vi i Alliansen tillsammans länge velat. Vi ser att andra städer såsom Stockholm och Malmö redan gjort det – nu är det alltså, bättre sent än aldrig, Göteborgs tur. Organisationen av biblioteken i staden har länge varit otydlig och förvirrande med olika huvudmän, vilket redan lyftes i biblioteksplanen 2013, där det betonades vikten av att stadens invånare får likabehandling gällande bibliotekstjänster. Men ingenting tycks ha hänt sedan dess. Jag hade faktiskt tänkt att citera precis samma sak som Kristina, men jag ska inte upprepa det. Jag ska ändå ta slutklämmen i förvaltningens bedömning om hur de ser på det här: Statistiken visar att nuvarande biblioteksservice är ojämlik i staden, och särskilt drabbar det barnen. I arbetet med Jämlik stad finns ett fokusområde som heter Staden där vi läser för våra barn. I barnperspektivet står tydligt om den ojämlikhet som finns i staden. I de tio stadsdelarna varierar barnbiblioteksverksamheten mellan 0,75 och 8,5 avsatta årsverken. Detta innebär att barnen inte har lika god tillgång till stöd för läsning, en av de främsta framgångsfaktorerna för att få barn att läsa, som enligt Jämlikt Göteborg leder till att fler blir behöriga till gymnasieskolan. Både jämställdhetsperspektivet och mångfaldsperspektivet skulle gynnas med en gemensam huvudman, då man kan satsa på en gemensam kompetensutveckling så att alla kan få del av specialistkunskaper som är spridda i staden. Vi kan också läsa att servicen för personer med funktionsvariationer ser mycket olika ut i staden. Till exempel visar kartläggningen av Boken kommer, en service för dem som inte kan ta sig till biblioteket, på stora skillnader över staden. Ni vill precis som vi bygga ett jämlikt Göteborg, så varför avvakta med en av de viktigaste byggstenarna i arbetet med att förverkliga detta och få våra barn att läsa? Självklart ska vi ta förändringar som sker i staden tillsammans med det här, men det behöver komma i gång nu. Jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag. Ordförande, fullmäktige, göteborgare! Biblioteken utgör en fantastisk resurs för bildningen i Göteborg. Människan har behov av att utvecklas och upptäcka nya platser och aspekter av vår tillvaro, och här kan fantastiska resor göras genom böckernas värld. Litteratur och kunskap ska vara tillgänglig för alla, och biblioteken är en viktig arena för detta. De är också en viktig mötesplats, där läsning och andra former av kultur kan yppas och utvecklas på olika sätt. Därför är det viktigt att det också ska råda ordning och reda även på biblioteken, så att de fungerar för de göteborgare som vill komma dit och i lugn och ro ta del av vårt kulturarv på olika sätt – och andra kulturer också för den delen. Bibliotekens verksamhet är dock inte statisk, den förändras över tid. Se bara på 300 kvadrat – vilket lyckat försök med att tillgängliggöra kulturen för fler göteborgare! Här har vi något att bygga vidare på. Som politiker har vi ett ansvar att skapa bästa möjliga förutsättningar för att biblioteken ska utvecklas. Därför föreslår vi i vår motion en samlad organisation som kan möta framtidens behov. Det är bättre att samla kompetensen kring biblioteken på ett och samma ställe – så skapar vi en miljö där riktig utveckling kan komma på tal. Det blir lite samma sak som när vi diskuterade stadsdelsnämnder här innan, att den här organisationen har skapat ojämlikhet och bidrar till att hålla isär Göteborg, snarare än att bygga ihop staden. Så vi får inse att vi måste göra om, göra nytt och göra rätt! Tack, fru ordförande, stadsfullmäktige och alla som lyssnar och tittar på debatten! Som socialdemokratisk kulturpolitiker är jämlikhet och tillgänglighet kärnan i vår kulturpolitik. En av stadens avgörande jämlikhets- och bildningsinstitutioner är just våra folkbibliotek. Jag noterade med glädje – och den vill jag rikta särskilt till Ann Catrine Fogelgren – att i den senaste uppföljningsrapporten visades väldigt tydligt att de barn och unga som besöker våra bibliotek minst en gång per månad har ökat med 12 % under de senaste två åren. Viss politik gör skillnad! Förvisso finns mycket kvar att göra, men vårt målmedvetna arbete inte minst med Staden där vi läser för våra barn visar väldigt tydliga resultat och visar att förändring är möjlig. En varmare dag än denna, en junidag förra året, fattade kommunstyrelsen beslut om stadsdelsnämndsutredningen. Där står – jag läser ur vårt blocköverskridande yrkande: ”SDN-utredningen ska utgå ifrån hur stadsdelarna skulle kunna organiseras utan sektor förskola och skola samt behandla frågan om centralisering av de verksamheter som idag ryms inom stadsdelsnämnderna.” Det rimliga vore att låta utredningen ha sin gång, tänker man då. Men här tänkte de borgerliga annorlunda. Kan man göra upp med Alliansen i Göteborg i dag? Det frågar jag mig själv nu efter att de borgerliga vill hacka i stadsdelsnämndsutredningen innan den knappt har satt i gång. Vi har inte ens utsett en referensgrupp! Fru ordförande! En separat utredning för biblioteksverksamheten anser jag inte tjänar ändamålet väl. En eventuellt förändrad framtida organisatorisk hemvist för biblioteken bör först föregås av en allsidig utredning, innan över huvud taget beslut fattas. En god grund för detta är att se frågan utifrån stadsdelsnämndernas framtida organisation i sin helhet, precis som stadsdelsnämndsutredningen stipulerar. Hänsyn ska också tas till bibliotekens uppdrag att stödja skolorna i staden, liksom skolbiblioteksverksamheten är lika viktig. Motionärerna väljer i stället att föregripa en pågående utredning genom att föreslå ett genomförande oavsett vilka slutsatser vi kommer att dra av detta. Jag yrkar bifall till det rödgröna yrkandet i kommunstyrelsen. Tack, fru ordförande! Kulturförvaltningen föreslår att kulturnämnden tillstyrker motionen. SD tycker därför det är rimligt att bifalla motionen. En större biblioteksorganisation kan erbjuda jämnare arbetsbelastning för både medarbetare och chefer, fler karriärvägar och en större möjlighet till utveckling inom yrkesrollen. Bibliotekens uppgift är att verka för demokratisk samhällsutveckling, att främja fri åsiktsbildning och yttrandefrihet, litteraturens ställning och intresse för bildning, upplysning, utbildning och forskning samt kulturell verksamhet. Sverigedemokraterna värnar om det svenska kulturarvet. Biblioteken har en viktig roll som kulturbärare. Här kan folket ta del av det svenska kulturarvet. Här har man möjlighet att ta del av världens kulturarvsskatter inom litteratur, filosofi och historia. SD anser att ett samlat ansvar för biblioteksverksamheten under kulturnämnden skulle förbättra göteborgarnas tillgång till vårt gemensamma kulturarv. Tack för ordet. Tack, ordförande, ledamöter och göteborgare! Bibliotekens utveckling är viktig för demokratin och kulturen, och utbildning. Därför behöver bibliotekens verksamhet belysas ur flera perspektiv. Med Vägvalets förslag, som har återfunnits i vår budget, har vi länge velat göra en central nämnd för biblioteken. Därför väljer vi nu att bifalla yrkandet från Alliansen om att just samla ansvaret för biblioteksverksamheten hos en nämnd, denna gång kulturnämnden. Vi har faktiskt övervägt om detta är ett bra beslut att fatta i dag, eller om vi hellre skulle invänta SDN-utredningen och regeringens nationella biblioteksstrategi, som slutredovisas 2019. Vi vet att förändring tar tid – vi kan ju se hur lång tid det har tagit med skolnämnden och liknande. Därför anser vi att biblioteken står bättre rustade inför den utveckling som kommer att komma med framför allt digitaliseringen. Om det påbörjas redan i dag eller så fort som möjligt har vi ju större möjligheter att möta medborgarna på deras arena, där de kan vara. Det är tid att börja planera in det i biblioteksplanen, som är 2020 och 2021. Därför bifaller vi i dag Alliansens yrkande, eller kommunstyrelsens förslag. Ordförande, fullmäktige, åhörare! Vem har inte som barn, ungdom eller vuxen besökt ett lokalt bibliotek och botaniserat bland böcker, tidskrifter och annat? Jag tror att det är den mest demokratiska institutionen vi har i det här landet. Alliansen föreslår nu, i sin iver att centralisera vartenda område i den här staden, att både utreda och genomföra övergången av ansvaret för biblioteksverksamheten från stadsdelsnämnderna till kulturnämnden. Jag måste säga att det är mycket märkligt att man på samma gång begär både utredning och överföring av ansvaret för de lokala biblioteken, utan att invänta utredningens resultat. Biblioteken i stadsdelarna är lokala mötesplatser för kultur och bildning. Där finns unik lokal kännedom om stadsdelen, om invånarna och deras behov och önskemål, som biblioteken kan möta på ett väldigt bra sätt. Dessa erfarenheter kan gå förlorade i den stora, gemensamma organisationen, där styrningen kommer uppifrån. Likvärdighet och jämlikhet i biblioteksverksamheten nås inte genom centralisering. I den digitala eran ökar jämlikheten eftersom göteborgarna kan använda sig av biblioteken digitala tjänsten oavsett vilken stadsdel de bor i. Våra bibliotek är redan i dag sammanlänkade genom gemensamma medier, digitala tjänster och ett gemensamt bibliotekssystem. Som ni förstår finns det ett omfattande samarbete i dag mellan stadsdelsbiblioteken, kulturnämnden och Stadsbiblioteket vid Götaplatsen. Dessutom undrar jag varför Alliansen har så bråttom. Det pågår just nu en utredning om stadsdelsnämndernas framtid. Som Mariya redovisade finns det två spår. Det ena spåret säger: låt stadsdelarna vara som de är och utred hur det blir utan sektor förskola och skola. Eller, spår nummer två: centralisera de områden som är kvar. Det faller sig naturligt att frågan om de lokala biblioteken hanteras där. Att i det läget begära ytterligare resurser på en fråga som ändå kommer att behandlas i SDN-utredningen tycker jag är ingen vidare hantering av stadens resurser. Bifall till yrkandet från S, MP och V i kommunstyrelsen. Tack, ordförande, fullmäktige! Anna Sibinska, för oss handlar det inte om organisation eller SDN – för oss handlar det om hur vi ska värna biblioteken och kunna utveckla dem, och att göteborgarna på bästa sätt ska få tillgång till biblioteken. Det är det det handlar om, inte organisation. Mariya Voyvodova säger – och det har ni ju skrivit också – att ni inte vill föregripa pågående utredning. Då syftar du väl framför allt på SDN-utredningen, men säkert också facknämndsutredningen. Då vill jag bara säga att kulturförvaltningen i sitt remissvar har gjort en omfattande utredning. De vill verkligen det här, de tror på en samlad organisation och det argumenterar de väl för. De har haft kontakt med både stadsdelar och andra städer som har gjort detta. Jag ska inte säga att det bara är Göteborg som är kvar, men eftersom Göteborg är den enda som har stadsdelar är vi nog de enda som är kvar som inte har biblioteken samlade. Jag vet ju att Mariya Voyvodova litar och tror på kulturförvaltningens tjänstemän och personal och litar på deras kompetens i vad de tror gynnar biblioteken bäst. Du säger att vi inte ska föregripa en pågående utredning. Jag minns mycket väl när vi hade en pågående skolutredning, som hade kommit ganska långt men den var inte klar, vi hade inte landat i beslut – och den föregick de rödgröna med ett pressmeddelande, som säkert förvånade inte bara Alliansen utan vissa andra partier också, där ni landade i en central skolnämnd och en central förskolenämnd, som ni inte ens hade utrett! Jättebra förslag och beslut – fantastiskt! – men det var inte utrett, och ni föregrep en pågående utredning. Så argumentationen att vi föregår utredningar och så, den haltar lite. Jag är helt lugn med kulturförvaltningens utredning. Jag tycker de har gjort den omfattande, genomgående och bra, och jag vet att de har hållit tummarna många torsdagar för att det här ska gå igenom – inte för att de personligen tycker att det är bättre, men de är övertygade om att Göteborgs biblioteksverksamhet, personalens möjligheter och göteborgarnas tillgång kommer att gynnas starkt av en sammanslagning. Jag tänkte bara kommentera att om man gör en seriös utredning så ska man fråga alla parter – då ska det inte ligga bara på kulturförvaltningen. Det är alltid den centrala förvaltningen som gärna vill centralisera ännu mer. Och även om de säkert har gjort det som de har kunnat göra, måste man ge riktiga direktiv till en utredning om man ska utreda en fråga, så att vi på ett bra sätt kan överväga för- och nackdelar. Jag säger inte att det inte finns fördelar med en sammanslagning – det kan det finnas, framför allt på administration, kompetensförsörjning och så vidare. Men låt oss se på frågan tillsammans med SDN-utredningen och inte köra separata spår här! Seriös utredning, ja. Nu hittar jag inte papperet så jag har inte exakt ordalydelse på att-satsen, men det kan säkert någon av mina kolleger hjälpa till med. Dels säger ni att vi inte utreder, dels tycker ni att vi är dumma som skriver i att-satsen att det ska utredas. Det blir lite olika argument där! Men utredningen, om man nu får kalla den så, som kulturförvaltningen har gjort tycker jag visar på hur bibliotekens tillgänglighet, service och så vidare skulle förbättras. Sedan svarar en del stadsdelsnämnder, och de avslår men hänvisar mer till organisation. Jag är jättetrygg dels i kulturförvaltningens så kallade utredning, dels i det beslut som togs i kommunstyrelsen och som jag hoppas ska tas här i kväll i fullmäktige också. Tack, fru ordförande, stadsfullmäktige! Kristina, du känner mig och vet att jag är ganska pragmatisk. Jag stänger ingen dörr. Jag ser att en centralisering kan förenkla administrationen, kan effektivisera och eventuellt också kan kapa beslutsvägarna – absolut. Det jag vänder mig emot är att ni vill snabba upp processen innan vi har helhetsbilden på plats. Det är därför vi lyfter detta i vårt yrkande. Jag vill också tydliggöra en sak för alla som lyssnar och tittar på debatten. Alla remissinstanser, förutom kulturförvaltningens yttrande, avstyrker motionen – både förvaltningar och nämnder. Där framhåller samtliga att det pågår en utredning vad gäller stadsdelsnämndernas organisation. Låt oss vänta på den! Låt oss avvakta innan vi springer för fort! Tack så mycket. Åhörare! Ja, det är ju glädjande som du tog upp inledningsvis, Mariya, att barnens tillgång till biblioteken har ökat. Det tycker jag verkligen är mycket glädjande. Men jag tror inte att skillnaderna har minskat, som förvaltningen lyfter som ett av de bärande skälen till att göra den här förändringen. Jag tycker att det här väldigt mycket har blivit en debatt om organisationsfrågan bara ur det perspektivet, att det ska vara kvar. Men vi tittar på det som är bäst för göteborgarna, att få en jämlik tillgång till biblioteken. Man lyfter just barnperspektivet, och det tycker jag är märkligt när en av de främsta faktorerna för Jämlikt Göteborg och en av de främsta framgångsfaktorerna för att få barn att läsa är tillgång till bibliotek. Anna tog upp att det här beslutet kommer uppifrån. Med tanke på den utredning som kulturförvaltningen har gjort och den kompetens som de besitter i de här frågorna tycker jag att deras svar är väldigt övertygande om att man behöver göra någonting åt bibliotekssituationen i Göteborg. Den här frågan är någonting som vi har tagit upp ett antal gånger, och hela tiden har man skjutit på det, sagt att man ska titta på det i en utredning och så vidare. Nu kommer vi till ett skarpt läge, nu är det dags att göra någonting. Och vi skriver tydligt att hänsyn naturligtvis ska tas till den pågående SDN-utredningen, men vi tycker faktiskt att både de unga och den viktiga roll som biblioteken fyller i dag som mötesplats gör att det behövs ett hela staden-perspektiv för att gynna jämlikheten över staden. Biblioteken är en fantastisk inrättning på många sätt. De första riktiga biblioteken grundades faktiskt 500 år före Kristus, i antikens Grekland. Det är någonting som finns över hela världen. Man kan gå in i ett bibliotek var man än är och finna litteratur från alla världens hörn. Så jag skulle vilja säga att det gynnar mångfalden framför allt. Tack, fru ordförande, stadsfullmäktige! Biblioteken är ju våra jämlikhetsinstitutioner och spelar en väldigt viktig roll ute i våra stadsdelar, både som en mötesplats och som en drivande kraft i samarbetet med civilsamhället inte minst. Om det är någonting jag är stolt över som kulturpolitiker är det just att vi har jobbat stenhårt med att nå våra barn och unga. Och vi ser i uppföljningsrapport efter uppföljningsrapport att de barn ute i de utsatta områdena som vi inte brukar nå, de kliver in på biblioteket inte enbart en gång utan flera gånger. Det är viktigt att notera. Jag ville bara kommentera några saker från andra talare. Jag hoppades verkligen att Vägvalet skulle hålla fast vid sin budget, det vill säga kanske titta på andra alternativ. Ni lyfter bland annat biblioteksnämnd, och det kan också vara ett alternativ – vem vet? Men jag tycker det är tråkigt att ni vänder i den diskussionen. Jag vill också kommentera Björn Tidlands inlägg. Glädjande nog säger han att biblioteken är väldigt viktiga. Jag och Björn Tidland var med i en debatt i Stadsbiblioteket som handlade just om folkbibliotekens roll i en demokrati. Jag blir mörkrädd när jag vet att Sverigedemokraterna på nationell nivå har lagt en motion som vill stänga ute människor som inte har svenskt medborgarskap från folkbiblioteken. Det gör mig arg. Det gör mig mörkrädd. För att förtydliga: Jag läste den här motionen nu, och det står att utreda hur man kan koppla biblioteken till medborgarskapet – det är liksom inte som du säger svart på vitt, utan det står att utreda hur man kan koppla medborgarskapet till detta. Och det är en att-sats. Det finns tre att-satser och det är andra grejer som inte berör medborgarskapet. Jag har också läst motionen, Björn Tidland, och jag har lyssnat på en del debatter med dina partivänner i riksdagen. Nu är det väl egentligen inte riksdebatt vi ska föra här, men det som är skrämmande är att motionen väldigt tydligt pekar på just detta. Då är min fråga: Ska vi behöva svenskt pass för att komma in på ett folkbibliotek? Åter till den motion vi faktiskt behandlar! Ordförande, fullmäktige! Tack för en bra debatt – det är trevligt att det finns ett så stort intresse för biblioteken, som fyller en väldigt viktig roll. Vi har hört ungefär samma argument som vi har fått höra i andra sammanhang när det gäller att ha en decentraliserad organisation: att lokal kännedom förbättras och att man kan anpassa sig bättre utifrån förutsättningarna i stadsdelarna. Ändå är det precis det resonemanget som har lett till den ojämlikhet som vi i dag ser och som vi måste göra någonting åt! Tro mig, biblioteken kommer inte att flyttas – de kommer att stå där de står, plus att vi bygger nya nu, till exempel i Gamlestaden. Den lokala kunskapen och den lokala förankringen kommer inte att försvinna bara för att man skapar en bättre organisation som har ett övergripande perspektiv och som bättre kan samordna resurserna. Det är på så sätt, genom specialisering, som vi trimmar organisationen för att kunna göra ännu bättre och leverera mer och bättre service till göteborgarna. Så jag hoppas att den här församlingen är lika klok som kommunstyrelsen och röstar för! Tack, ordförande, fullmäktige! Ja, Mariya Voyvodova, jag känner dig och jag tycker och jag vet att du är både pragmatisk, seriös och klok. Så har jag sagt det – och det vet du. Därför hade jag också hoppats att du skulle landa i samma slutsats som Alliansen och kulturförvaltningen gjort. Men så är inte fallet. Och dessutom landa i samma slutsats som Folkbibliotekens vänner. De var inte remissinstans, men de skickade ett remissvar till nämnden. För att bara ta något, säger de så här: Stadsdelsnämndernas nedskärningar inom biblioteksverksamheten har lett till flera brandkårsutryckningar från kommunfullmäktige för att rädda vad som räddas kan. Bland annat därför har föreningen talat för att åter samla biblioteken till en organisation, så att resurserna kan fördelas efter behov och därigenom bidra till ett mer jämlikt samhälle. Bibliotekens roll ska vara kompensatorisk och inte som en budgetregulator. Det är alltså Folkbibliotekens vänner och inte Alliansen som säger just de här orden. Ett övergripande ansvar och helhetsgrepp över Göteborgs folkbibliotek är, som vi ser det, därför nödvändigt. Vi är därför positiva till en överflyttning av ansvaret för biblioteksverksamheten till kulturnämnden. Slut från Folkbibliotekens vänner, och från mig!   Tack, ordförande, fullmäktige, göteborgare! Vänsterpartiet menar att spårvägen först och främst är en angelägenhet för göteborgarna. Flödet av spårvagnar är en förutsättning för en fungerande kollektivtrafik, och tusentals göteborgare berörs direkt om det blir fel i systemet. Därför ska kontrollen över spårvägen finnas så nära göteborgarna som möjligt. Spårvägen är också en långsiktig förutsättning för hur vi bygger vår stad, som göteborgarna själva bör ha ett så nära inflytande som möjligt över – inte minst för att rälsen i backen och ledningarna i luften redan ägs av staden. En försäljning riskerar att spårvägen blir en bricka i ett väldigt stort regionalt kollektivtrafiksystem med andra prioriteringar än göteborgarnas. Vi tror tvärtom att det uppskattas att det är göteborgarna som ansvarar för spårvagnarna – särskilt när det behövs förbättringar. Det är ingen hemlighet att regionens moderatledda majoritet vill göra utförsäljningar eller andra privatiseringar i kollektivtrafiken. Vi vill inte sälja den tillgång spårvägen är eller inflytandet över den, vare sig till regionen eller till privata företag. I dag körs spårvägen på uppdrag av Västtrafik, som samordnar resandet under ett och samma biljettsystem. Samma biljett kan användas oavsett om resenären åker buss, spårvagn eller färja. Så ska det naturligtvis vara även i framtiden. För oss är det självklart att ansvaret för spårvägen skulle stanna så nära göteborgarna som möjligt. Därför menar Vänsterpartiet att det här inte heller är i linje med det beslut som fattades i den här kommunfullmäktigeförsamlingen för snart två år sedan. Därför vill vi i första hand återremittera frågan i enlighet med Vänsterpartiets förslag i kommunstyrelsen, och i andra hand avslå förslaget. Den text jag nu läste upp, där jag inledde med att säga att Vänsterpartiet menar, är skriven av Johan Nyhus för två år sedan. Jag har bara ändrat där det en gång stod ”rödgröna” till ”Vänsterpartiet”. Socialdemokraterna skrev den debattartikeln, jag skrev på den – därför att då hade vi exakt samma uppfattning. Socialdemokraterna har sedan dess inte bara svikit de spårvägare som i dag stod här utanför och undrade: Betydde det ingenting, det ni sade för två år sedan? De har också svikit göteborgarna och det man stod upp för för två år sedan, nämligen att det är göteborgarnas spårvagnssystem i första hand, och därför ska kontrollen ligga så nära göteborgarna som möjligt. Tack, ordförande, fullmäktige! Ja, i dag fortsätter vi då den diskussion som påbörjades redan vid förra fullmäktigesammanträdet. Jag hoppas att alla nu har hunnit sätta sig in i ärendet. Det här är en ganska komplex materia, och för att skaffa sig en korrekt bild behöver man faktiskt lägga lite tid. Vad som ligger på bordet är en bra deal. Efter en lång och bitvis ganska svår process gick det till slut att komma överens. Eftersom frågan om depån på Ringön är akut blev det helt nödvändigt att under hösten ta sig fram till en fungerande lösning. Om detta inte hade gått att sy ihop, hade det nog bara varit att börja stryka i beställningarna av nya spårvagnar, och det fick naturligtvis inte ske. För mig är det ytterst viktigt att ta ansvar för staden. Det ansvarstagandet handlar till stor del om att se till att komma framåt även i krångliga lägen. Då går det absolut inte att sätta sig vid sidan av och fantisera om lösningar som inte finns, då måste man agera på riktigt – och det är precis vad vi har gjort. Det finns stora plus med det aktuella förslaget. För det första är det alltså väldigt värdefullt att det i och med detta blir möjligt att snabbt realisera depån på Ringön. För det andra är det mycket viktigt att Göteborgs Spårvägar nu säkras för överskådlig framtid. Avtalet kommer till att börja med att skrivas på 15 år, utan möjlighet att bryta i förtid. Detta ger arbetsro och stabilitet. Jobben och kompetensen stannar kvar där de finns i dag. Det blir helt rätt att det bolag som kan köra spårvagn i staden fortsätter att göra det. Mycket talar för att den här starka och tydliga lösningen, där staden och regionen även skapar bättre förutsättningar för ett gott samarbete, kommer att vara det uppenbara valet även efter år 2034. Och för det tredje är det en stor fördel att regionen utöver Sverigeförhandlingen och den gemensamma potten för spårvägsutbyggnad kommer att svara för såväl tillkommande kostnader som risken för oförutsedda strukturella kostnadsökningar. Staden får en hållbar finansiell situation. De tunga kostnaderna och den framtida kostnadshanteringen läggs på regionen. Viktigt att ha med sig är, återigen, att det rör sig om just en avsiktsförklaring. Merparten av processen återstår. Innehållet ska nu omvandlas till skarpa avtal, transaktioner och organisationsförändringar. Alla detaljsvar finns inte, och ska inte finnas, i en sådan avsiktsförklaring. Det är nu det detaljerade arbetet börjar. Det är alltid lätt att stå och skjuta mot en kompromissuppgörelse. Det är alltid lätt att låtsas att det går att få 100 % av vad man önskat sig i en överenskommelse med sin motpart. Jag hoppas att det i dag kan bli åtminstone lite mer realism och seriositet i diskussionen än det var förra gången. Jag har tagit ansvar för staden i ett knivigt läge. Det här är en bra deal, och det här är ett väldigt viktigt steg framåt för Göteborg. Tack, ordförande, fullmäktige, göteborgare! Jag vet inte vem du tyckte var oseriös förra gången, Ann-Sofie. Jag ställde en lång rad frågor, och det var väldigt få personer som gick upp och svarade på mina frågor. Jag inledde med två frågor. Den första frågan som jag undrade över var när du säger att det är en offentlig, stark organisation. Är inte Göteborgs Stads sammanhållna spårvägssystem i en part en stark organisation, jämfört med att stycka upp mellan två stora huvudmän och i praktiken fem olika aktörer, som man gör i det här förslaget? Det är min ena fråga. Min andra fråga kan jag vänta med – jag ska inte ta i. Ordförande, fullmäktige! Tack så mycket för att bordläggningen fick ha sin gång! Jag tackar också för att vi fick skjuta lite på dagordningen. Ja, vi har under bordläggningstiden satt oss in mer i ärendet, träffat berörda inom spårvägen och skaffat oss en djupare förståelse. Tyvärr kommer vi fram till samma slutsats: Detta är ingen bra lösning för Göteborg. Jag måste säga att jag tycker vi har hållit en seriös diskussion kring detta. Det är din kompromiss, Ann-Sofie, inte vår. Därför kan vi faktiskt tycka att den är ganska dålig. Vägvalet vidhåller sitt budskap: spårvägen ska förbli i kommunal ägo. Det är viktigt att vi har kontroll över våra investeringar i staden gällande Göteborgs stadsutveckling. Vi har nu i över åtta års tid väntat på bättre kollektivtrafiklösningar , utan resultat! Och jag är faktiskt än mer övertygad om att detta inte ska genomföras efter förra veckans debatt om kollektivtrafiksatsningar där Johnny Magnusson, regionens ordförande, var med – han kunde inte namnge en enda lokal satsning som har gjorts i Göteborg sedan man beslutade att införa trängselskatten! Det säger rätt mycket. Regionen har varken koll eller ögon för Göteborg, och här ska vi frånhända oss ett viktigt verktyg för stadens utveckling! Det här är ett beslut och en diskussion som har skett bakom stängda dörrar. Det uppdrag som vi har väntat på sedan i juni 2014 bara försvann från agendan! Kommunstyrelsen gav i uppdrag att utreda möjligheterna att överföra spårvagnsverksamheten från bolaget till staden för fortsatt drift under egen eller med annan verksamhet gemensam nämnd. Varför är detta uppdrag nu helt nedlagt? Varför har vi inte fått se resultatet av det? Jag återupprepar om det som står i tjänsteutlåtandet – man kan inte bara skriva att det inte går att återreglera en skatteväxling, utan att ha fog för det. Det är så mycket i tjänsteutlåtandet som inte stämmer, som någon bara kokat ihop. Det är klart man kan om man vill! Den juridiska möjligheten är väldigt oklar gällande ägarstrukturen som föreslås – det står i tjänsteutlåtandet. Avtalstiden är alldeles för lång över tid, fram till 2034. Det finns även en risk att avtalet sägs upp med kort varsel, och vad händer då? Du sade nyss att det inte kan ske, men det står inte så i tjänsteutlåtandet – man kan säga upp det med två års framförhållning, tror jag. Hur svarar du på det? Det stämmer ju inte, det du säger! Igen: Vi ger mer eller mindre bort verksamheten, och GS Buss lämnas åt sitt öde. Jag yrkar också i första hand bifall till V:s återremiss och i andra hand avslag på förslaget. Tack så mycket, ordförande, fullmäktige, göteborgare! Spårvagnarna är viktiga för Göteborg. Efter Poseidon är spårvagnarna det som främst kännetecknar staden. När vi diskuterade det här ämnet förra fullmäktige fick vi höra att beslut brådskar, och det upprepade Ann-Sofie Hermansson här i kväll. Vi får inte någon depå, vi får inte några nya spårvagnar om vi inte beslutar i ärendet. Då har jag ett antal frågor jag skulle vilja ställa. Hur kan det komma sig att spårvagnsdepåerna har planerats under många år och börjat byggas – och nu riskerar vi att det stoppas på grund av att vi inte kommer överens med regionen? Observera att det är regionen vi pratar om här, inte ett byggbolag, ett fackförbund eller någon som har överklagat byggplaner, det är inte ens två kommunala bolag som träter – vilket inte hade varit så förvånande – utan regionen. Och regionen borde ju ha lika stort intresse av att bedriva spårvagnstrafik i den här staden som vi göteborgare är. Ändå kommer vi inte överens. Sedan måste det betecknas som ett stort misslyckande av tjänstemannaorganisationerna i Göteborg och i regionen att de måste skicka fram de två högsta politikerna att förhandla. Vi har högt avlönade direktörer på bägge ställena, men de har misslyckats. De har fackkunskapen, de har kunskapen men de har gett upp och lämnat över det till våra politiker. Hur kommer det sig att de har misslyckats? Ja, spårvagnsdepån på Ringön har börjat byggas. Men man har hittat lera! Leran har fördyrat hela bygget med ett antal hundra miljoner kronor. Då kan man fråga sig: Är det det som försvårar samarbetet mellan regionen och staden, att det plötsligt har blivit dyrare? Och hur kommer det sig att det alltid blir dyrare i staden eftersom man alltid hittar lera, oavsett om det är tunnlar, depåer eller broar som ska byggas? Är det fortfarande någon som tror att ingen kommer att hitta lera när – eller om – vi startar bygget på Västlänken? Till sist: Regionen håller spårvagnsdepån och beställningarna av nya spårvagnar som gisslan för att tvinga fram ett snabbt beslut i det här ärendet. Då kan man fråga sig hur intresserad regionen egentligen är av att driva spårvagnstrafik i Göteborg. Regionen och Västtrafik borde ha lika högt intresse som vi göteborgare av att spårvagnstrafiken flyter och att vi får den kapacitetsökning som vi alla så väl behöver. Göteborgs Spårvägar står för 44 % av resandet i regionen, så det är en stor del av verksamheten vi står här och tänker lämna över både makt och inflytande i. Det känns inte bra. Vägvalet anser att Göteborgs Spårvägar ska vara kvar i stadens ägo. Tillika GS Buss, som vi beslutade om för ett år sedan, ska också vara kvar i samma grupp. Därför yrkar jag i första hand på återremiss enligt Vänsterpartiets yrkande och i andra hand på avslag. Tack, ordförande, fullmäktige, åhörare! Vi ser en kraftig ökning av resandet i kollektivtrafiken här i Göteborg och i Göteborgsregionen, och det är väldigt positivt. Vi har ju en stark inflyttning, mer än 10 000 invånare om året i Göteborgsregionen nu, och det kräver fler sätt att resa och en bättre kollektivtrafik. Kollektivtrafiken är regionens ansvar. Det går förstås att önska sig att Göteborg skulle ha ett eget beslutsmandat och ha en egen liten del av det här, men det är faktiskt inte så det ser ut utan det är regionen som har ansvaret för kollektivtrafiken, och då tror vi att den bästa kollektivtrafiken får vi om det här ansvaret hålls samman och fördelningen mellan olika trafikslag och ökning av trafik där det behövs sker bäst om det sker hos en huvudman. Så vi tycker det här är en bra avsiktsförklaring. För ett par år sedan nu lade vi en gemensam motion från Alliansen i Göteborg med i huvudsak liknande innehåll. Det fick vi inte stöd för då, men verkligheten har sprungit ikapp och det skulle innebära stora risker – både ekonomiskt för Göteborg men också för en försämrad kollektivtrafik – om man mot bättre vetande försöker driva det här som ett separat spår – ursäkta ordvitsen – i stället för att bejaka att vi får en samlad kollektivtrafik. Det finns ingen anledning att misstro regionens avsikter att bidra till en bra och hållbar kollektivtrafik i regionen. Vi ser hur trafiken i regionen ökar. Vi ser de stora satsningar som görs. Vi ser också vilka svårigheter det har inneburit när vi har olika intressenter från olika huvudmän som ska till exempel komma överens om byggnationen av den här spårvagnsdepån, som nu redan är hopplöst försenad och inte bör försenas ytterligare. Så bifall till förslaget! Det är ett bra förslag. Tack, ordförande, fullmäktige, göteborgare! Det Jonas Ransgård nu argumenterade för är inte det förslaget som ligger. Han sade: Det är bra om all kollektivtrafik ligger på en huvudman. Det är inte förslaget, utan förslaget är att splittra ett nuvarande sammanhållet spårvägssystem på två huvudmän, där olika delar styckas upp. Den aktören, regionen, som Johan Nyhus så tydligt från den är talarstolen tidigare har påpekat utpressar oss i depåfrågan, det vill säga vägrar betala för den trots att det är de som har sagt att de har betalningsansvaret för kollektivtrafiken, ska man nu dela upp verksamheten på så att vi ska behålla några delar och de ska behålla några delar. Så nu får vi verkligen två huvudmän! Så som det är i dag är det faktiskt mer sammanhållet än detta förslag, så hela Jonas Ransgårds inlägg bygger på en verklighet som inte är sann. Daniel, då får du nog förklara vad du menar splittras upp – det glömde du nog att nämna i det här inlägget, som huvudsakligen skulle handla om det. Jo, i det förslaget som fullmäktige röstade om att vi skulle gå vidare med var förslaget att kollektivtrafiken betalas av kollektivtrafiknämnden, som ju har beskattningen mycket riktigt, och sedan skulle det sammanhållna spårvägssystemet skötas i Göteborgs Stad – en huvudman inom spårvagnsnätet, som ju är lite speciellt, precis som järnvägsnätet. Nu är förslaget att göteborgarna ska ha rälsen, Västtrafik ska ha vagnarna, Göteborgs Stad och Västtrafik ska samäga ett av bolagen, som har själva chaufförerna, tekniksidan ska eventuellt vara kvar i staden – det är lite oklart – och så vidare. I praktiken tar man en stor mängd funktioner och delar upp dem lite sporadiskt mellan de här två huvudmännen. Det är problemet med det här förslaget. Tack, ordförande, göteborgare och fullmäktige! Nu har i alla fall alla haft tid att läsa underlaget. Tycker ni att det är bra? Tycker ni att det vart tydligt? Det Daniel berättade nyss visar väl att det är allt annat än tydligt, det underlag som vi har i dag. Eftersom underlaget är så löjeväckande dåligt, eftersom det bara är en inriktning, är det fortfarande väldigt svårt att veta vad det är vi tar beslut om. Hade man bemödat sig om att på ett seriöst sätt utreda detta innan, så kanske vi hade förstått vad det är vi tar beslut om. Förra gången sade Ann-Sofie här i talarstolen att vi kommer att lösa detta med GS Buss. Jag fick inget svar när jag frågade hur man har tänkt lösa frågan, men eftersom jag sitter i den styrelsen förstår jag komplexiteten och svårigheterna rent ekonomiskt att lösa detta med GS Buss om man skulle stycka av det från Spårvägen AB. Så jag vill fortfarande ha svar på den frågan. Just nu känns det nästan onödigt att vi i december 2016 räddade Bussbolaget och Trafikantservice – men å andra sidan vet man fortfarande inte vad man ska göra med Trafikantservice och folk här inne vet knappt vad det är för någonting. Det är inte ert fel, utan det är för att utredningen är så undermålig. Det sprids också felaktiga uppgifter, att man har säkrat spårvägen fram till 2034 – Theo var lite inne på det. På vilket sätt då? Säkrade vi spårvägen här för två år sedan, eller är vi på väg att ta ett nytt beslut i dag? Ja, det är så politik och demokrati fungerar. Man kan upphäva beslut genom att stå här och diskutera och sedan ta nya beslut. Det är så det funkar i demokrati. Att säga att det är säkrat är inte sant! Jag vill också ha en ren och fin och bra debatt, men jag tycker verkligen att många inte håller sig till fakta och vad som faktiskt står på bordet, och det irriterar mig. Dessutom vet jag att Kommunal har lämnat en lista, för de är oroliga för sina jobb och vad som kommer att hända. Har de fått svar på de frågorna? Senast jag kollade med dem, för ungefär en kvart sedan, hade de inte fått svar. Om man ska ta sådana här stora och viktiga beslut, tycker jag faktiskt att man rakryggat kan ge svar till dem som är anställda i bolagen, vad som kommer att hända. Så jag vill fortfarande yrka bifall till Vänsterpartiets yrkande i kommunstyrelsen. Tack, ordförande, fullmäktige! Ja, Ann, för att den här direkttilldelningen ska fungera behöver GS Buss separeras från koncernen Göteborgs Spårvägar. Men det är fortfarande så att Göteborgs Stad ska äga GS Buss, inom den större koncernen Göteborgs Stadshus AB. Det kommer att behöva skapas en ny modell för det ägandet, som bland annat både säkrar koordinering och informationsutbyte med Göteborgs Spårvägar – men det är absolut inte sagt att GS Buss ska komma sämre ut än vad de är i dag. Det där är liksom över huvud taget inget problem, som jag ser det. Man beskriver det som att det splittras upp. Det här handlar om att VGR köper in sig med 15 % i Göteborgs Spårvägar och att vi löser drift och ägande gemensamt. Det är ingen katastrof vi talar om, utan det är ett gemensamt ägande och en gemensam drift. Jo, jag har läst att man vill att GS Buss ska vara kvar i stadens ägo, men jag undrar hur man rent ekonomiskt ska lösa det. Det är inte så att jag inte förstår att det är möjligt att äga ett bolag, men vem ska ta förlusten från det bolaget? Just nu går GS Buss ganska bra, men det beror ju på att man har samordningsvinster med de andra bolagen och de andra systemen. Det handlar om ekonomi, och det är inte hållbart att knoppa av det för vi kommer inte att klara den kostnaden. Jag tycker inte att vi ska subventionera ett bolag som inte fungerar. Därför undrar jag hur man har tänkt. Det finns ju ingen utredning på bordet, så nu kan vi bara och tycka: ”Jo, det kommer nog att gå”, eller ”Nej, det kommer nog inte att gå”. Det kommer inte att fungera! Kolla våra beräkningar, kolla alla siffrorna i företaget – det kommer inte att funka! Tack så mycket. Ordförande och fullmäktige! Jag hade skrivit ett litet tal, men det är så mycket som är sagt så jag ska inte upprepa alla argument. Visst hade det varit gôtt om alla spårvagnar och alla bussar var göteborgska – då hade man liksom haft det extra gôtt. Det är bara det att vi har sedan 2012 en lag om regionala kollektivtrafikmyndigheter, och vad vi än tycker om det är det så att även Göteborg måste inordna sig under den lagen. Och vi vet ju att det är Västtrafik som är VGR:s bolag som kör alla bussarna – de kör inte själva bussarna men de upphandlar dem som kör bussarna. En av de upphandlade är GS Buss. Det finns även en massa privata bolag. Nu kommer Spårvägen att ingå i ungefär samma struktur som busstrafiken. Så för den som önskar se ett sammanhållet system borde slutsatsen vara att det är regionen som ska ta hand om allt. Det beror bara lite på var man skär korven, hur man vill se vad som hänger ihop med något annat. I det större perspektivet är VGR kollektivtrafikhuvudman, vad vi än tycker om det. Vi har pratat mycket om att det är grejer som inte blir gjorda. Vi har väntat länge på utbyggnaden, vi har väntat länge på depåer. Ett av problemen är att vi inte klarar av att samverka i den formen som vi har i dag. Det är otydligt i det gamla avtalet om skatteväxlingen vad Göteborgs Stad ska göra och vad regionen ska betala. Regionen tycker att Göteborg har dyra och dåliga lösningar, Göteborg tycker att regionen inte fattar hur viktigt det här är, och så håller man på. Då där det klokare att föra över mer till regionen. Naturligtvis måste sedan Göteborgs Stad äga spåren som går i gatorna – vi äger de gatorna, och det är lite svårt att ha en regional spårägare mitt i vår egen gata. Det borde de flesta förstå. Det är lätt att se att det också finns ett gemensamt intresse för Göteborgs Stad och Västra Götalandsregionen av att utforma kollektivtrafiksystemet så attraktivt och effektivt som möjligt. Det finns liksom ingen motsättning i det. Ja, sedan behöver jag inte upprepa mer av det som redan har sagts, så jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag. Tack, ordförande! Nu försöker Ulf Kamne trivialisera sin omsvängning här. Han gör det bland annat genom att säga att det finns en lag och vi måste förhålla oss till den. Ja, det var ju det vi gjorde i den utredningen, där den här församlingen konstaterade att man ville behålla – och kunde behålla – Göteborgs Spårvägar i stadens regi. Sedan säger han: Då borde regionen ha allt. Ja, men det är också så, och det var du helt införstådd i för två år sedan, att spårvägen är ett särskilt system precis som järnvägen är ett särskilt system, som kräver särskild kompetens, särskild förmåga, därför att det är ett slutet trafiksystem – som dessutom påverkas mycket av stadens övriga trafiksystem, som ägs och driftas helt av Göteborgs Stad. Det blir ganska ihåligt att påstå att helt plötsligt kan man bara trivialisera det här. Tack så mycket. Det jag försöker säga är att det gäller att skilja på driften av systemet, som är en sak, och ansvaret för kollektivtrafiken, som faktiskt är en annan sak. Och de två sakerna måste inte ha samma ansvar. Nej, och det var ju det vi röstade om sist. Göteborgs fullmäktige ville att det var regionen som skulle finansiera systemet och vara huvudman för själva trafiksystemet som helhet, och vi som skulle behålla och drifta det system som spårvägen innebär. Det var det vi fattade beslut om, och det var det uppdraget vi skickade iväg. Och eftersom det som kommer tillbaka inte är det utan något helt annat, är det enda rimliga att återremittera. Jag ska spinna vidare på det Daniel Bernmar sade. Det är klart att man kan delegera ansvaret till Göteborgs Stad – det är bara att krångla in sig att blanda in den där lagen. Ulf Kamne, varför tror att det skulle gå bättre att få investeringar till staden nu? Tjänstemännen strandade ju den diskussionen, de lär stranda de andra också och vi kommer inte att se röken av några investeringar, för att de går in i vad regionen ska göra. Vi vill lyfta tillbaka hela verksamheten för att det är Göteborg och Spårvägen AB som kan detta, som har hållit på med det i hundra år. Varför ska vi lämna iväg det? Det är där skillnaden går. Det är en enkel väg ut för att täppa till det här med depån, som man har kunnat hantera under många, många år. Ja, det är ett problem, men vi får väl lösa det ändå i så fall! Det är klart att det hade varit ett sätt att lösa det, men då är beskattningen problemet. Göteborgs Stad har ju inte de intäkterna för att täcka kostnaderna, och det är därför vi måste gå till regionen och be dem täcka våra kostnader för investeringar. Då är vi tillbaka vid starten av den här diskussionen. Och varför kan vi inte skatteväxla tillbaka, så att vi får kontroll över de pengarna igen då? Jag förstår inte det. Det här är ett enkelt sätt att ta sig ur det här, men det kommer att skapa mer problem. Sedan 2010 när kollektivtrafiklagen kom skulle det samverkas. Det samverkas i hur många grupper som helst! Titta på Sverigeförhandlingen – en spårvägsstump som vi ska göra på Lindholmen kommer 2026, och överfarten 2035! Det är ingen bra förhandling, den är ju jättedålig! Som jag sade i debatten med regionens ordförande, han vet inte ens vilka satsningar vi gör i Göteborg! Det är klart som sjutton att vi ska kvar det här så vi har kontroll över stadsutvecklingen också. Tack så mycket, ordförande, fullmäktige! Det är mycket som har hunnit sägas när man hamnar en bit ner på talarlistan. Vi hade ju en debatt om detta för en månad sedan, på dagen. Sedan dess har inget förändrats och frågan behöver fortfarande få en lösning innan årsskiftet. Kristdemokraterna yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag till beslut. Den lösning som förhandlats fram mellan regionen och kommunen är inte optimal. Det är inte den lösning jag helst hade sett, och jag tycker att vi från Alliansen tidigare har presenterat en bättre lösning. Men nu har vi en verklighet att hantera utifrån de beslut som vi tidigare tagit, och då är detta en lösning som fungerar och som är acceptabel, som jag ser det. Inte minst innebär detta förslag att den risk som göteborgarna i dag sitter på blir mindre med ett gemensamt ägande ihop med regionen. Nu måste vi gå vidare och se till att vi har en lösning klar så snart som möjligt, och därför måste fullmäktige nu gå vidare med kommunstyrelsens förslag. Tack, fru ordförande! Ja, det här har varit en svår fråga och en svår väg fram till beslut, och det har varit svåra förhandlingar också. Vårt utgångsläge är att spårvagnstrafiken ska drivas av Göteborgs Spårvägar. I förhandlingarna med VGR har VGR också tagit beslut att om vi inte kommer fram där så ska spårvagnstrafiken upphandlas. Det är en risk vi tar, och det är någonting som VGR förfogar över som kollektivtrafikhuvudman. De står redan i dag för stora delar av de investeringar som görs. Vi släpper inte över den delen och rådigheten, kollektivtrafikhuvudmannaskapet. Vi ser det i dag, på bussidan, med dem som kör för VGR och Västtrafik, stora internationella bolag som dammsuger den här typen av upphandlingar. Det är faktiskt en väsentlig risk som vi tar i detta. De bolagen kör redan spårvagnstrafik i dag, i en massa städer i Europa och världen. Med det här avtalet säkrar vi att Göteborgs Spårvägar kommer att fortsätta köra kollektivtrafiken i Göteborg under väldigt lång tid framöver. Vi säljer inte ut bolaget! 15 % går VGR in med. Och med det säkerställer vi driften, där Göteborgs Spårvägar, som är de som kan staden bäst, som kan våra behov bäst och de som är riktigt bra på att leverera spårvagnstrafik, fortsätter göra det i Göteborg. Vi är beroende av en god samverkan med VGR, oavsett ägandeformen. Jag tror inte den blir sämre om VGR har en ledamotplats i Göteborgs Spårvägar – om något så borde de väl få bättre insikt i de behov som finns för spårvagnstrafiken i Göteborg. Och jag tror definitivt inte vi får en bättre samverkan med VGR om vi skulle ha det via ett stort internationellt kollektivtrafikbolag eller genom vårt eget kommunala spårvägsbolag. Så det här avtalet är bra. Jag kan ju inte yrka bifall, men jag stöder det. Tack, ordförande, ledamöter, göteborgare! Ann-Sofie hävdade att debatten förra gången – som jag föreslår att alla som inte har sett den tar och tittar på – var oseriös. Då var tyvärr det här inlägget också ganska oseriöst. Varför då? Jo, därför att det upphandlingshot som regionen har att komma med, givet hur situationen är i dag, är helt meningslöst – för de har inga spårvagnar! Det ni nu föreslår, däremot, är faktiskt att regionen ska ta över spårvagnarna – och då, om något, finns upphandlingshotet! För det man upphandlar är driften av verksamheten, det är chaufförerna, men så länge vi har kontroll över spårvagnarna har de ju inga vagnar att köra så då kan regionen upphandla hur många spårvagnschaufförer de vill, så länge de inte också köper in alla vagnarna. Och det tror jag inte de hade velat! Så Shabaz, upphandlingshotet är betydligt mycket större med den här lösningen än med det alternativ som vi förespråkar. Ordförande, fullmäktige! Jag kan inte säga att jag blev tryggare när du gick upp i talarstolen, Shabaz – snarare tvärtom. Du rabblade just riskerna, och att du inte inser dem är ett problem i sig. Det är ju det som blir problematiskt, att man kan säga upp ett avtal med två års varsel, och regionen kan bestämma att det ska upphandlas också. Det är klart som sjutton att vi kommer att tappa det då. De 15 procenten vet vi inte ens om det är juridiskt möjligt. De kan bli 50 %, eller 51 %. Vi vet inte om de får direktupphandla på det sättet, ni har ju inte säkrat upp det. Du sade det själv: det är en avsiktsförklaring, så det här är långt ifrån klart. Tack, fru ordförande! Ja, de flesta argumenten för och emot har väl varit uppe, men jag skulle vilja ta upp tråden. Shabaz stod här och pratade om rådighet. Nu är det så att det värsta jag har sett i handlingen är under Depåer – har ni läst det? Där står följande: man ska föra över depåerna med tillhörande mark, vid Slottsskogen, Majorna etcetera – med tillhörande mark! Varför ska vi göra det? Så gör vi ju aldrig annars i sådana här affärer, vi släpper över det med arrende eller tomträtt. Det är också vad våra rekommenderat. Så nu vill jag att du, Ann-Sofie, går upp och svarar, eller Shabaz. Ni pratar om att behålla rådigheten men ni släpper ju precis all rådighet i bästa läge för framtiden! Så har vi aldrig gjort i den här staden. Jag förstår inte varför ni har landat i det från socialdemokratiskt håll. Bifall till yrkandet från Vänsterpartiet om återremiss. Tack så mycket. Jag ska göra ett litet inlägg här. Jag instämmer med föregående talare och Vänsterpartiets inlägg. Vi har ju diskuterat den här frågan tidigare, men jag häpnar fortfarande över hur det har gått till. Socialdemokraterna svänger i frågan. Tidigare var ni väldigt stolta över att spårvägen skulle tillhöra Göteborg. Men som Ann-Sofie var inne på, att ingå i en sådan här deal, som du uttryckte det, om att stycka upp och lämna över en del av ägandet av Göteborgs Spårvägar till en blågrönledd Västra Götalandsregion finns det stora risker med, som risken för utförsäljning. Det har pratats mycket om siffror här. Jag skulle vilja gå tillbaka till de människor som drabbades av detta, de anställda. Risken med utförsäljning ligger i osäkra anställningar, försämrade arbetsvillkor och risken att hålla löner nere. För oss i Feministiskt initiativ är det självklart att Göteborgs Spårvägar ska vara nära och vara kvar i Göteborgs ansvar. Ann-Sofie Hermansson säger sig vilja säkra spårvägen för framtiden. Då finns det ingen möjlighet för oss i Fi att ställa oss bakom det avtal som har tagits fram om att stycka upp det på detta vis – det är för oss obegripligt. Jag vill gärna ha mer förklaring från Ann-Sofie. Med det yrkar jag återremiss i första hand och avslag i andra hand. Tack, ordförande, fullmäktige, göteborgare! Jag uppmanar alla som inte såg och lyssnade på debatten för precis en månad sedan att göra det. I den debatten ställde jag många frågor men fick väldigt få svar – och de svar jag fick var inte särskilt betryggande. Lyssna gärna själva, för jag kan inte och ska inte ta upp allas tid med att upprepa de frågor jag ställde då. Nu har jag en fråga. Ann-Sofie fortsatte i sitt anförande att peka på den utpressningsliknande situation som regionen utsatte och fortfarande utsätter Göteborgs Stad för när det gäller depåfrågan. Det är på väg att komma hit spårvagnar, och regionen vägrar delta i att finansiera den depå som spårvagnarna ska stå i. Det har tagits upp som huvudargument för varför vi måste göra detta nu och varför det är bråttom. Då undrar Vän av ordning: Om vi inte kan komma överens om en depå i ett ganska tydligt snitt, där det är vi som är utförare och de som finansierar, hur ska vi få bättre ordning och komma bättre överens i en lösning där vi i praktiken splittrar upp det på fem sex olika enheter? Det skulle jag hemskt gärna vilja ha svar på. Vad är det som säger att det blir lättare att komma överens i fler snitt, snarare än färre? Tack, ordförande, fullmäktige! Det har varit uppe, det här med avtalstiden. Det har sagts från minst två olika håll att det här avtalet kan sägas upp i förtid. Men läser man avsiktsförklaringen så är det faktiskt inte så. Avtalet kan sägas upp efter avtalstidens slut, 2034. De två år som figurerat här handlar om att man två år innan avtalet löper ut måste säga upp avtalet. Det är kristallklart! Vi har säkrat en offentlig drift av spårvägen fram till 2034 – punkt, slut. Jag har till och med hört mig för med stadsledningskontoret, för jag blev lite nyfiken själv, och den tolkningen stämmer. Det är 2034 som gäller, och vill man förändra avtalet efter det, ja då har man två år på sig dessförinnan att göra det. Sedan ligger det i sakens natur att det är mycket som är oklart, eftersom det är just en avsiktsförklaring. Detaljerna vad gäller GS Buss, Trafikantservice och annat kommer i ett senare skede. Det ska till ett paraplyavtal här i nästa skede, och efter det blir det fler avtal och överenskommelser, som säkerligen kommer att debatteras i denna kammare. Men ingen här kan ha svar på alla frågor i detta skede av processen, eftersom det är en avsiktsförklaring, som är övergripande till sin natur. Tack, ordförande, fullmäktige, göteborgare! Du sade att det står i avtalet att det gäller till 2034 och att man med uppsägning två år innan dess kan omförhandla detta. Men nu finns det ju inget avtal! Det är just en del av kritiken här, att det inte finns något avtal utan det är bara en massa text. Det är, som du sade, en avsiktsförklaring. Det finns ingenting som säger att man på laglig väg inte kan säga upp avtalet innan dess slut. Jag hade å andra sidan jättegärna sett den utredningen och fått det svart på vitt, det som du har pratat med SLK om som kanske inte alla här inne har gjort. Vad är det de har sagt? Finns det några papper? Nej, ingenting! Det är det som är ett av problemen. Vi har inte fått en riktig utredning, och det är det som är ett av problemen. Vissa är mer insatta än andra, och det blir inte demokratiskt. Ja, frågan är om det ens går att direkttilldela under de principer som tas fram i avsiktsförklaringen – till och med det är faktiskt oklart, Robert! Mycket är oklart. Är det ens tekniskt möjligt att genomföra ett juridiskt bindande avtal mellan en region och en kommun? Antagligen inte, faktiskt. Det finns många avtal som regioner och kommuner har gjort med varandra som man sedan har struntat fullständigt i. Den församling som sitter här är allsmäktig, precis som regionfullmäktige är. Nej, Robert, det blir inte tydligare hur mycket man än läser eller vem man än frågar. Tack, ordförande, fullmäktige! Apropå det här med att stycka upp kontra utförsäljning och allt som florerar i debatten är det så här. Göteborgs Spårvägar drivs alltså vidare i en stark och stabil position. VGR köper in sig med 15 % i bolaget. Det gemensamma ägandet innebär bland annat att VGR får en plats i bolagets styrelse. Nu ska Västtrafik fram till 2034 genom direkttilldelning, som jag sade tidigare, lägga hela driften av spårvägstrafiken på Göteborgs Spårvägar. Vad som händer efter 2034 är inte avgjort, men en uppenbar möjlighet är att Göteborgs Spårvägar fortsätter att ha hand om driften även efter det. Det kommer inte att bli möjligt att säga upp avtalet förrän efter 2034. Jag ska också säga att GS Buss är inga problem att lösa ekonomiskt. Det är i princip ingen skillnad att köra i den lilla eller den stora koncernen. Men det här är en avsiktsförklaring, vi måste lösa detaljerna efter hand, och vi måste verkligen samarbeta med regionen för nu skapas det bättre strukturer för detta. Jag menar också att den här fortsatta demoniseringen av regionen inte är bra. Det går inte att fixa kollektivtrafiken utan samarbete! Apropå utförsäljningen återigen: Risken för personalen minskar rejält – Robert var faktiskt inne på det i sitt anförande. I och med att vi lägger det på Göteborgs Spårvägar skapas i stället en trygghet för de anställda. Ja, jag har fått skriftliga frågor av kommunalarna, men jag har också pratat med kommunalarna face to face och svarat på frågor. Det är inte så att jag inte har haft en dialog och inte försökt prata med dem, svara på de frågor som finns och så gott man kan föra en dialog för att minska den oro som finns där. Jag måste också förklara att det nuvarande upplägget för spårvägstrafiken håller inte. Det hastar med depån, och det hastar med att få till det nya avtalet. Jag har stor tillförsikt i att vi klarar av att lösa det här gemensamt, Göteborgs Stad och regionen. Det misstroende som har odlats under ett antal år, säkert både på politisk nivå och på tjänstemannanivå – jag kan hålla med Theo eller vem det var som sade att problemet är att tjänstemännen inte har kunnat göra upp och förhandla utan att jag och Johnny Magnusson fick uppdraget tillbaka till politiken. Ja, det kan tyckas vara ett tillkortakommande och exemplifierar egentligen den brist på förtroende som finns. Men det är ju just därför vi försöker med gemensamma krafter nu. Vi ska efter fyra år också diskutera hur vi ska fortsätta samverka. Tack så mycket, fru ordförande! Ann-Sofie Hermansson, kan jag inte få svar? Jag vet ju vad våra tjänstemän från fastighetskontoret och vidare upp i stadsledningen driver för något i den här staden. Vi säljer inte ut mark i bästa läge och släpper den långsiktiga rådigheten. Det måste du väl kunna förhandla in att vi får i tomträttsavtal eller arrende? Vi kan inte släppa iväg den marken! Varför har ni gjort det? Jag vet att tjänstemännen inte har gjort det, och kan inte du svara så borde Shabaz gå upp och svara, eftersom Shabaz tog upp rådigheten. Nu kommer en massa saker som framstår som glasklarheter, men verkligheten är att vi vet inte ens om det går att direkttilldela på det här sättet. Vi vet säkert att helt juridiskt bindande sådana här avtal kan man inte sluta mellan två offentliga parter. Så säger Ann-Sofie Hermansson att hon har pratat med kommunalare. Ja, det har jag med – rätt många kommunalare, personer som sitter i styrelsen för de två sektionerna, personer som är medlemmar i sektionerna. De har inte pratat med dig! Att prata med en kommunalare är lätt – det finns jättemånga medlemmar i Kommunal. Men att prata med rätt kommunalare, det verkar inte ha gjorts. Ordförande, fullmäktige! Det står här om tidsaspekten på avtalet. Det finns inga legala hinder för att göra ett avtal på 15 år, så länge förutsättningar för intern upphandling kvarstår. Det står också: Rent avtalsmässigt är det dessutom svårt att upprätta ett avtal som reglerar förutsättningar som håller på ett bra sätt i 15 år. Hur många mandatperioder går det fram till 2034? Det är bara en fråga. Och frågan är vad som händer under tiden. Är det det vi ska kolla nu i avsiktsförklaringen? Då hoppas jag verkligen att ni kommer tillbaka så vi kan avslå det här en gång till! Ordförande, göteborgare, fullmäktige! Jag vill spinna vidare på lite av det Daniel sade, att det gäller att prata med rätt kommunalare. När jag ställde frågan så undrade jag givetvis om du har svarat på frågorna till dem som har ställt frågorna till dig, inte om du har pratat med någon annan. Det är självklart de som är representanter, som sitter i styrelsen i bolaget, där jag själv sitter. De har ställt frågor till dig och de väntar fortfarande på svar. Det var givetvis dem jag menade, om jag var otydlig. Det har varit många frågor och påståenden här, åt alla håll. Spårvägar kan inte köpas in, säger Daniel. På järnvägssidan ser vi privata operatörer. Det är klart att det kan komma hit en annan som bedriver spårväg. Martin, depåerna säljer vi till marknadspris, och om vi inte kommer överens om det med tomträtt. VGR åtar sig att stå för kostnaderna för drift och underhåll av dem. Det blir jättebra. Jag säger snarare tvärtom: Varför ska vi inte göra det? Tack, ordförande, göteborgare och fullmäktige! Jo, det brukar vara så när man gör upphandlingar med tåg och pendeltåg, att regionen äger tågen, så man behöver inte köpa in nya tåg för att kunna köra. Men i det här fallet äger ju staden spårvagnarna. De ingår i det vi äger, det finns liksom ingenting som Västtrafik kan lägga ut på entreprenad till någon annan för de kan inte tillhandahålla själva vagnarna. Det är skillnaden, om det var det som var frågan. Tack, fru ordförande! Marknadspris, Shabaz – ja, det är klart att vi säljer till marknadspris. Allt annat är ju förbjudet enligt svensk lag! Men det är inte det vi pratar om, utan vi pratar om den långsiktiga rådigheten på jättefina lägen. I en växande stad är det inte alls orimligt att man flyttar spårvagnsdepåer längre ut, framför allt gamla och slitna sådana. Då är det ju bra att ha rådigheten kvar och därför upplåta med tomträtt. Det är det ena. Det andra är: Vad är marknadspriset för att ställa upp spårvagnar på en depå jämfört med att i bästa kanonläge bygga bostäder? Du vet skillnaden, Shabaz. Behåll rådigheten och förhandla fram tomträttsavtal eller arrende! Tack, ordförande, fullmäktige! Ja, jag vidhåller att jag har talat med rätt kommunalare – om det nu finns felaktiga kommunalare – och de har fått muntliga svar av mig. Jag vet inte riktigt hur man ska värdera det här. Det är klart att man kan känna oro och otrygghet – inte minst med tanke på hur den här debatten fortskrider. Men ja, jag har svarat på de frågorna. Jag menar fortfarande att det här är en avsiktsförklaring. Vi ska förhoppningsvis klubba den i dag. Sedan återstår det mängder med arbete, där vi i detaljerna ska konstruera hur de skarpa förslagen och avtalen ska se ut. Det kommer att finnas mängder med möjligheter för oss att återigen debattera och prata om de här frågorna – och det tycker jag är bra! För om det är någonting som den här debatten andas så är det som om man inte kan lita på en enda människa. Vi kan inte göra upp ett enda avtal, vi kan inte skriva en enda avsiktsförklaring, för det är inget som håller sedan. Det måste kunna vara så att man kan ta någon i hand. Som jag sade förra gången: vi snackar inte om någon Hongkongbaserad riskkapitalist här, vi snackar om Västra Götalandsregionen. Och någonstans måste vi börja samarbeta, för annars kommer vi inte att klara av att köra kollektivtrafik i den här staden, eller någon annanstans heller. Jag vidhåller att det är en bra deal, och jag tycker att det här bådar gott för framtiden. Jag tror att det är extra bra för dem som jobbar på Spårvägen, det ska jag säga enligt mitt hjärtas mening. Om det var någonting som låg mig varmast om hjärtat när jag satte mig i den här förhandlingen så var det att säkra att Göteborgs Spårvägar skulle få fortsätta att köra spårvagn i Göteborg – och det gör vi nu, med den här avsiktsförklaringen. Det var en fråga om rätt och fel kommunalare. Det finns ju demokratiska processer även i fackförbund, när man väljer sina representanter som sitter i en styrelse och som sedan företräder vad alla tycker, så det är klart att det finns rätt och fel personer att prata med när det handlar om vad ett helt fackförbund tycker! Ordförande, fullmäktige! Ja, jag kan märka din upprördhet, Ann-Sofie Hermansson, men bara för att du har gjort ett avtal som vi kritiserar – vi tycker inte det är bra! Jag har också pratat med kommunalare, och de håller inte med dig. Eller så har vi suttit med olika kommunalare i så fall – ja, kanske felaktiga då. Det stämmer inte överens, jag förstår inte. Vi tycker det inte är en bra deal. Det är ingen bra deal för staden! Det är inte bra för stadsutvecklingen, det är inte bra att vi tappar rådigheten över vad vi gör. Vi har kompetensen att driva spårväg – den släpper vi iväg nu. Varför ska vi göra det? Och den upprördhet som finns hos Kommunal är genuin, de förstår inte den här dealen. Då har man ju misslyckats med att ta hem dealen, om inte de som jobbar i företaget förstår vad det är ni vill göra. Jag är ledsen, men du kan inte bli upprörd över det. Tack, ordförande, fullmäktige! Ja, kan och kan – det är inte så svårt att bli upprörd i den här debatten, det ska jag villigt erkänna! Och om det så är felaktiga eller korrekta kommunalare som jag har pratat med spelar ingen roll. Jag förstår att man kan ha olika uppfattningar, men dem jag vänder mig till, dem jag har pratat med har jag svarat. Okej, jag har inte svarat skriftligt, men min upplevelse är att det ofta är bättre att ta de demokratiska samtalen i ögonhöjd med människor, och det har jag gjort. Jag vänder mig emot att man delar upp kommunalarna på det där viset. Jag förstår att man kan ha olika uppfattningar, och jag vidhåller att det här är en bra grej för Göteborgs Spårvägar, med de anställda och för framtiden. Jag ska inte förlänga debatten, men jag måste bara säga detta. Ledarskap betyder att man lyssnar på dem som är i verksamheten. Du kan inte ha lyssnat på dem som är i verksamheten! Du bestämmer nu att det här är bra för företaget – okej. Men du har inte dem bakom dig.   Tack, fru ordförande, kommunfullmäktige! Göteborgsregionen växer med cirka 10 000 invånare om året. Det är bra också för oss som redan bor i vår fina stad, men det kräver fler och ökade möjligheter att resa. Vi moderater står tillsammans med övriga partier i Göteborgsregionens alla kommuner bakom Koll2035 med målsättningen att öka resandet med gång, cykel och kollektivtrafik. Den rödgröna trafikstrategin att minska biltrafiken med 25 % trots befolkningsökningen tycker vi är orealistisk och står inte bakom. Med en befolkningsökning på 10 000 per år är ett rimligare mål att behålla biltrafiken på dagens nivå. Arbetet med Koll2035 började redan 2013, och det kommer att behövas ytterligare arbete med att prioritera vilka delar av det här programmet som ska genomföras och i vilken ordning de prioriteras. Men Koll2035 är bra både för oss som bor här, de som pendlar in samt alla andra som reser i vår fina stad. Vi moderater är glada för att arbetet kommit så här långt och arbetar vidare för ökad framkomlighet för alla trafikslag. Ordförande, fullmäktige! Ja, alla dessa visionsdokument! Nu har vi ett till visionsdokument trots att man inte ens lyckades med det förra, K2020. Tänk om vi lade ner lika mycket tid på att få fram kollektivtrafiklösningar för göteborgarna i stället! Den uppskattade investeringskostnaden är 25 miljarder kronor, och jag hann inte mer än till sidan 2 innan hela dokumentet blev väldigt svårt att ta på allvar. Sverigeförhandlingens storstadsavtal omfattar utbyggnad av kollektivtrafikåtgärder som är en del av Koll2035, där 2035 är årtalet 2035, för motsvarande 7 miljarder, varav stadens finansieringsåtagande för kollektivtrafikåtgärderna är nästan 1,9 miljarder. Och här kommer det: investeringskostnaden för de resterande 18 miljarderna som finns utpekade i Koll2035 saknar finansiering! Hur stor del av de föreslagna infrastrukturåtgärderna som går från förslag till genomförande är ännu för tidigt att uttala sig om. Men är det här på riktigt? Det sitter alltså tjänstemän och tar fram förslag som vi inte ens vet om vi kan genomföra, när vi vet att vi gång på gång inte får de kollektivtrafiklösningar vi behöver. Jag tar i här nu, men jag tycker att ni göteborgare som lyssnar och läser om detta blir lurade. De här satsningarna saknar antingen finansiering, eller så ligger de så långt fram i tiden att vi inte ens vet om de blir av. Det är som om jag säger till er att jag har tagit fram en vision om att alla ska få en elbil 2050, med pengar som varken finns eller kommer att finnas – men jag lovar er att jag kommer att förhandla om det så länge jag är kvar i politiken. Det är precis vad det här visionsdokumentet avspeglar. Efter alla dessa år tycker jag faktiskt vi kan kräva att man visar något som kan komma på plats och hur det ska finansieras – och att det kommer på plats tidigt! Tack, fru ordförande, fullmäktige! Ja men Theo, då är det väl dags för dig att komma till bordet och försöka komma fram med en deal? Du har stått utanför alla uppgörelser som vi har tecknat, kritiserat och sagt att det skulle vara på något annat sätt, men nu har du alla möjligheter att ta fram ett initiativ för hur vi finansierar resterande delar av det här programmet. Det är också så, skulle jag vilja säga, att det florerar lite rykten här om att vi inte satsar någonting alls på kollektivtrafiken, ingenting har hänt. Men hur ser det faktiskt ut? Sedan 2011 när vi förde in Västsvenska paketet? Omsättningen för Västtrafik har ökat med 40 %! Det är inte så att det inte har skett någonting när det gäller kollektivtrafiken, det har ju satsats oerhört mycket på ny kollektivtrafik, som har kommit göteborgarna till del. Vi har bland annat byggt nya färjor, vi har satsat på linje 55, vi har satsat på expressbussar, vi har satsat på busskörfält – satsningarna är stora. Att påstå att vi inte har satsat på kollektivtrafiken är felaktigt, skulle jag vilja säga. Nu har vi en målbild som vi kallar för Koll2035 och som är i linje med den befolkningsutveckling vi ser i Göteborgsregionen – 200 000 fler invånare fram till 2035. Vi behöver en ny infrastruktur! Det är precis som Theo säger – nej, den är inte fullt finansierad, men vi har finansierat en tredjedel i alla fall! Det har vi gjort genom Sverigeförhandlingen, där staten går in och tar stora delar av kostnaderna. Sedan finns det kvar ett utrymme som vi behöver finansiera, och där uppmanar jag alla att försöka delta i det arbete som vi behöver få till. För det är klart att vi behöver den här kollektivtrafiken. Så från mitt perspektiv är det här välbehövliga investeringar, som vi behöver få till. Vi har en målbild som vi alla som tycker det är positivt med detta måste bära ett ansvar att försöka få till. En tredjedel har vi lyckats – nu har vi en del kvar som vi måste ta tag i. Ordförande fullmäktige! Jag blir lite förvånad! Jag ska alltså gå in nu och hjälpa er att hitta finansiering för 18 miljarder? Det var ju lite intressant! Axel Josefson, nämn en kollektivtrafiksatsning nu i närtid! Det ni har förhandlat fram ligger antingen 2026, eller älvförbindelsen som vi behöver, 2035! Vi har lagt ett förslag att utöka de färjor som vi har över älven och tidigarelägga älvförbindelsen i så fall. Men vad är det egentligen som kommer? Tja, man ska utöka busskörfälten, man ska lägga bussen i mitten och köra den från Backa, när de har egna busskörfält i dag. Det enda som är bra med den satsningen är att man elektrifierar linjen. Men vad är det mer för jättebra kollektivtrafiksatsningar som kommer? Berätta! Det gör jag med glädje, Theo. Nu kan man ju se på lite olika typer av satsningar. Det vi pratar om i Koll2035 är infrastrukturen, inte själva linjerna, som att utöka trafiken på vissa linjer eller införa en expressbuss – det är en annan del. Och det som ligger i närtid är ju linbanan. Det är ett arbete som vi har dragit i gång och som vi har fått en budget för från kommunfullmäktige. Vi har detaljplaner som nu är ute på samråd, där du kan lämna synpunkter på förslagen. Så visst finns det infrastruktur för kollektivtrafik som kommer göteborgarna till gagn under närtid, om vi väljer att gå den vägen här i fullmäktige. Tack så mycket, ordförande, fullmäktige! Ja, när det kommer till kollektivtrafiken kan vi alla känna en viss frustration över att det är ganska stora brister i kollektivtrafiksystemet, och det står också omnämnt i den här målbilden som är gemensamt framtagen. Här står till exempel att det är trångt ombord och att det är trångt i staden. Det står att resenärerna ofta drabbas av fullsatta fordon och att det är långa restider och långa väntetider. Värst är det för dem som bor lite längre ut och som ska åka på tvären eller som ska resa genom innerstaden eller passera city. Alla som någon gång behöver passera Brunnsparken vet att det sker lite med livet som insats, så man är lika glad varje dag man har lyckats ta sig över spåren utan att bli platt som en pannkaka. Att många väljer bort kollektivtrafiken eftersom den inte upplevs som attraktiv leder till en sämre stadsmiljö, skadliga utsläpp och trängsel i trafiken. Det här är det som Koll2035 handlar om, hur vi gemensamt i Göteborg, Mölndal och Partille ska få en bättre fungerande kollektivtrafik, för det är helt nödvändigt. Jag tycker att inriktningen är bra. Tillsammans med storstadssatsningen innebär det att vi får fler och nya busslinjer och busstyper som metrobuss och viktiga tvärlinjer som i dag saknas, vi får ny spårväg, det blir stadsbana och linbana samtidigt som vi bygger nya bostäder och stad. För det är det det handlar om – vi ska bygga stad! Vi har från Liberalerna en ambition att se till att skapa inte bara nya jobb – 120 000, som vi fattade beslut om för några timmar sedan – utan vi ska dessutom bygga en väldig massa bostäder för nya göteborgare. Då måste vi också se till att vi transporterar oss smartare, att vi kan göra det på ett sätt som gör att vi får renare luft och att vi är fler som reser kollektivt, också på elektrifierade fordon. Vi vill att kollektivtrafiken ska ställa om till fler elbussar och elfärjor, till exempel. När Västtrafik nu ska upphandla den kommande busstrafiken är det viktigt att man har en hög ambition när det gäller elektrifieringen. Den nya infrastrukturen som kommer med Västsvenska paketet kan man möjligen vara missnöjd med och tycka att det borde varit mer, men vi får faktiskt en hel del i det paketet. Kostnaden för Koll2035 är stor, och det är viktigt att tänka smart på hur vi ska ta nästa steg. Man behöver nyttja befintlig infrastruktur bättre och i större utsträckning, där det är möjligt, etappvis utnyttja andra delar i förslaget. Man behöver också se till att man får mer statlig finansiering om det är möjligt. Jag ser storstadssatsningen bara som en del. Man kan också se om det finns möjligheter att få EU-medel. Men jag tror att både staden och regionen måste vara beredda att satsa betydligt mer för att vi ska få en fungerande kollektivtrafik i framtiden. Jag yrkar bifall till förslaget. Tack, fru ordförande! Göteborg växer. Det är väldigt bra. Fler boende och fler arbetsplatser skapar förutsättningar för att Göteborg ska vara ett gott och välfungerande samhälle också i framtiden. Men då krävs också en snabb och pålitlig kollektivtrafik med hög kapacitet, och här ligger Göteborgsområdet efter, tyvärr. Kristdemokraterna stödjer den målbild som finns i det här programmet, och vi tycker att det är en bra målsättning att arbeta utifrån. Det är, som Helene var inne på, särskilt viktigt att skapa tvärförbindelser och göra centrala staden och Brunnsparken till mindre av en bytespunkt för att avlasta det området. Nu är utmaningen för staden att förverkliga det här. Externt måste vi arbeta för att säkra finansiering på de delar som tillhör statens ansvar och säkra medfinansiering där det är möjligt. Internt i kommunen måste vi ju lyckas genomföra de investeringar som vi beslutar om, och då är det viktigt att vi inte planerar på ett sätt som försvårar snabb kollektivtrafik med hög kapacitet, till exempel när det gäller utvecklingen av området kring Frölunda torg. Det riskerar bara att bli kontraproduktivt och leda till att människor väljer andra sätt att resa. Jag yrkar bifall till detta och hoppas att programmet genomförs och blir verklighet. Tack, fru ordförande, fullmäktige, göteborgare och alla åhörare! 2035 är vi ungefär 200 000 fler människor i det sammanhängande stadsområdet. Det innebär att vi inte bara kan göra mer av samma, vi kan inte trycka in mer kollektivtrafik utan vi måste göra någonting nytt. Detta är en av de stora, bra grejerna med Koll2035 – vi skapar de nya strukturer som den växande staden kräver. Vi skapar de tvärförbindelser, genvägarna som kollektivtrafiken kan ge människor i deras vardagsresande, och samtidigt avlastar de flaskhalsar vi har i dag, som Helene var inne på, till exempel Drottningtorget och Brunnsparken. Det har en väldigt god målsättning: man ska kunna åka från ända till ända i Göteborg på 30 minuter i kollektivtrafiken. Du ska kunna åka från vilket ytterområde som helst till Centrum på 15 minuter. Det här är oerhört viktigt. De här genvägarna, tvärförbindelserna eller vad man vill kalla det var det någon som saknade konkretion i. Ta Bergsjön som exempel – du kan åka ner därifrån på snabbanan från Angered, det vill säga Bergsjön till Centralstationen utan ett stopp! Det är otroligt viktiga skillnader, som för våra spridda stadsdelar närmare varandra. Ett annat exempel är där Biskopsgården knyts till Lindholmen med den enorma potential och tillväxt som finns där i form av arbetsplatser och utbildningar. Nu är det väl några som hickar när jag säger att detta är gjort i samverkan med VGR, men det är ändå en stor fördel för det är ju de som är kollektivtrafikhuvudman. Det är en styrka – det är detta som gör skillnaden mellan önsketänkande till att faktiskt vara en god bit på väg. Vi ser bland annat i Sverigeförhandlingen vilken enorm nytta det har varit att detta arbete har varit under väg, för det är genom det underlag vi har arbetat fram som vi har kunnat få igenom de här objekten i Sverigeförhandlingen. En annan finess med dagens beslut, förutom programmet, är faktiskt beslutet att gå vidare och prioritera detta arbete i tid och i pengar. Jag ser att Theo tryckt in sig så jag ska passa på och säga att naturligtvis är inte detta finansierat. Vi kan ju inte ta fram finansiering till något som inte är utrett, utan här tar man fram ett underlag att gå vidare med, och tar vi det får vi se hur man finansierar det om vi väljer att göra de enskilda lösningarna. Ja, Shabaz, jag tänkte just ställa den frågan som du kom in på: hur finansiera detta? Nu sade du att vi ska gå vidare och kolla det. Du stod nyss här och slog dig för bröstet och sade: Nu ska jag koppla ihop Bergsjön och Biskopsgården. Sedan kröp du fram till micken och sade: Men jag ska kolla finansieringen. Hur ska ni göra detta? Skattehöjning? Höjning av trängselskatten? Det hade varit jätteintressant att veta! Tack, fru ordförande! Nej, jag kröp inte fram till micken och sade att nu ska vi se hur vi ska finansiera det här. Nu kom jag av mig, bara för att jag blev så provocerad! Låt oss säga Angered. Det viktigaste med programmet är att skapa strukturen, sedan är det en hel palett med olika åtgärder och det är det vi går vidare med för att prioritera i tid och finansiering. Vissa av de här grejerna har tagit ett skutt redan nu, de är redan klara via Sverigeförhandlingen så det är oerhört snabbt arbetat måste jag säga – bland annat kopplingen Biskopsgården–Lindholmen. Det andra exemplet, Bergsjön till Centralen, är en rad i alla de här åtgärderna. Men nu gjorde du konststycket igen, Shabaz, utan att svara på frågan. Hur finansierar du de satsningar som återstår? Bergsjön och tvärförbindelserna är inte med i Sverigeförhandlingen, och vissa av dem som är där, som jag faktiskt håller med om, som älvförbindelsen och en viss spårvagn, ligger för långt fram i tiden. Sedan hade jag ju plockat bort linbanan. Vad gör du med dem du faktiskt stod upp för här – hur finansierar du dem? Nej, jag vet inte hur de ska finansieras, om det är det svaret du vill ha nu. Vi måste ju ta fram en trovärdig struktur och vi måste ta fram trovärdiga objekt innan vi börjar söka finansiering för dem. En del kommer via Sverigeförhandlingen. Många delar kommer säkert ur regional plan i framtiden – vad vet jag? Men vi kan inte börja söka finansiering förrän vi har utredda objekt. Det vet du också, så det vara en lite väl enkel poäng! Tack, fru ordförande, stadsfullmäktige och alla som lyssnar och tittar på debatten! Det är en intressant debatt. Jag vill vända mig till Axel Josefson: Tack för dina kloka ord! Jag skriver under allt du sade, för det är exakt vad som händer i vår stad. Göteborg är inne i en fantastisk utveckling just nu och många år framöver. Nu när flera av satsningarna i Västsvenska paketet är på gång och en del faktiskt redan har kommit i hamn – till exempel den nya Hisingsbron som byggs, den nya älvförbindelsen, 60 kilometer bussfiler och inom de närmaste veckorna kommer förmodligen Mark- och miljööverdomstolen att ta ställning till huruvida miljödomen för Västlänken ska tas i anspråk omedelbart. Det skulle kunna innebära byggstart. Flera har nämnt Sverigeförhandlingen. Överenskommelsen är ju en fantastiskt bra satsning på kollektivtrafiken och inte minst bostadsbyggandet i Göteborg, en ny spårvagnsförbindelse över/under Göta älv till Norra Älvstranden, ny citybuss i Backa med egen körbana, Lindholmen knyts samman med Vårväderstorget med en citybuss, som nämndes tidigare, och staten går också in och medfinansierar den planerade linbanan över älven. Utöver de här satsningarna på kollektivtrafiken ska även åtta nya cykelbanor byggas. Så det händer väldigt mycket bra saker i vår stad! Vi levererar och vi knyter ihop staden. Och nu blickar vi framåt. Det är en målbild. Flera lyfte i debatten, bland annat Shabaz, att allt detta kommer att kosta pengar. Men alternativet, att inte göra något, blir ännu dyrare. Det gäller i det här fallet att våga ta ställning och att vara uthållig. Det är väldigt mycket kvar som ska utredas. Alla de förslag som lyfts i Målbild 2035 är förslag som har kommit från olika parter, inte minst medborgarna och boende i regionen. Jag minns en sen kväll i en fullsatt lokal i Älvrummet då vi skulle prata om bland annat hur Målbild 2035 ska komma på plats. Det fanns en mängd olika förslag, och många av dessa förslag kom från göteborgare och inte minst från dem som bor i Västra Götalandsregionen. Jag tycker att det här är en bra målbild, som vi ska jobba vidare med. Det är många frågor som behöver konkretiseras, och där är vi inte än. Bifall till kommunstyrelsens förslag. Tack, fru ordförande! Ja, det här programmet är efterlängtat. Jag har frågat efter det länge, och jag var med i början på det i min roll i trafiknämnden. Det har varit ett väldigt bra arbete. Väldigt många av förslagen, nästan alla, är väldigt bra och ger stora kollektivtrafikfördelar. Det absolut viktigaste i kollektivtrafiken i Göteborg är, punkt 1 till 9, snabbhet – och sedan punkt 10, kanske lite bekvämlighet, om vi vill locka över fler resenärer och det vill vi ju allihopa. Men vi har ett par problem. Theo har tagit upp finansieringen. Ja, det saknas finansiering i stora delar, men det blir inte bättre av att vi bara pratar om att det inte finns finansiering. Vad som är viktigt är att vi har en färdig struktur som kan leverera. Däremot, om man tittar på i vilken tågordning man gör det – jag var väldigt besviken före jul, och det är därför jag tänker yrka återremiss även i dag, nämligen att vi bygger saker i fel ordning. Vi kan naturligtvis inte vänta till 2035 på en fast förbindelse över älven till Lindholmen med stor kapacitet. Nu ska vi dra i gång Karlastaden. Ola Serneke lovar fortfarande – han är en av de få som gör det – att vidhålla sin tidplan fram till 2021, alla andra projekt som kommunen skulle leverera vet vi i dag att vi inte levererar. Nå, kanske finns det någon som levererar. Men vi behöver knyta ihop och tidigarelägga den här förbindelsen. Därför vill jag återremittera ärendet för att omarbeta just den delen för den är så oerhört viktig. Då får man prioritera ner linbanan. Den var ju tänkt till 2021, men den kommer aldrig att bli färdig till 2021. Trafikdirektören sade det till och med rätt ut på senaste trafiknämnden; sedan var det några tjänstemän som korrigerade honom, men vi vet ju att det blir så med stor sannolikhet. Då är det väl bättre att ta tag i den bäst utredda kollektivtrafiksatsning vi har i Göteborg, nämligen förmodligen tunnel under älven, för att knyta ihop Brunnsbo, Lindholmen, ända bort till Linnéplatsen, kanske vidare in i Medicinarberget och koppla ihop med Chalmerstunneln. Så får vi ett fantastiskt kollektivtrafiknät i Göteborg. Det kan vi ju inte vänta med till 2035! Det går inte, om vi tror på de siffror som alla här tror på, 150 000 eller 200 000. Vad ska de åka med? Ska alla de åka linbana? Jag har lämnat in ett skriftligt yrkande om återremiss för att ta hänsyn till att tidigarelägga den satsningen, men också göra en jämförelse med vad som finns avsatt i nationell plan. Tack, fru ordförande, göteborgare och åhörare! Martin, det är bra att du ser positivt på det här förslaget. Sedan till prioriteringsordningen hur vi bygger ut saker och ting – är det så att vi vill få en bra kollektivtrafik till Lindholmen mellan Järnvågen, till Volvo och upp till Wieselgrensplatsen, så är det linbanan som kommer att komma först på plats. Vi har tittat på att utreda en broförbindelse eller en tunnel, och det är ju inte någonting man gör i en handvändning. Trafikkontoret har satt i gång med det arbetet. Man behöver också jacka in detta i det arbete som sker från Hisingsbron och bort mot Lindholmen, så att det finns en naturlig följd i detta. Och sedan behöver man naturligtvis ställa detta mot alla andra investeringar och arbeten som vi gör i staden. Då är det det här som man ser som det bästa sättet att snabbast komma fram med bra, effektiv kollektivtrafik. Tack, fru ordförande! Men nu var det ju så att i Sverigeförhandlingen har vi både fått finansiering av den här stora kapacitetsökningen och vi har möjlighet, om vi tar räntekostnaden som är ganska låg nu, att tidigarelägga den. Det var ju fördelen när det gäller närtid – det behövs ingen linbana. Utöka båttrafiken, och så går vi rätt på nu, Axel, med det som näringslivet helst av allt vill ha på den sidan – bygg ihop Lundby och Lindholmen med det motet. Det går fortare än att bygga en linbana, jag lovar dig! Tack, fru ordförande! Ja, du lovar mycket, Martin. Men jag tror också man behöver fundera lite på hur verkligheten ser ut och ha förståelse för hur komplexa den här typen av projekt är. En annan komplikation är Stena och Stenaterminalen. De kommer inte att lämna förrän 2025, så innan dess kommer du inte att kunna köra någonting på din bro eller vad det nu blir för lösning. Det gör det lite svårt att komma fram. Det finns en komplexitet i hela det system som vi har i det här området. Sedan sker det ju satsningar på båt till exempel. Vi har köpt in en ny älvförbindelse och kommer att bygga ut den i det här fallet ner mot Sveriges Radio och Frihamnen. Så vi gör satsningar inom det området också. Nu får man vara lite försiktig, Axel – jag stod inte och lovade något! Jag vet precis hur långt linbanan har kommit budgetmässigt, och då är det faktiskt mycket billigare att bygga ut motet och sätta in båttrafik tills vi kommer fram med en riktig lösning, under älven. Tack så hemskt mycket, fru ordförande! Kära församling! Jag ska inte lova något om något särskilt mot eller tunnel, för det är lite dumt att stå och göra det i talarstolar – det är bättre att ta in väl underbyggda förslag och behandla dem i den nämnd som kan mest om detta. Men jag ska påminna om att vi hade uppe frågan om att Stena Line faktiskt var uppsagda och skulle flytta – och sedan sade alla partier i kommunstyrelsen utom Miljöpartiet ja till att låta dem sitta kvar där till 2025 minst, kanske 2035. Det blir ju ett hinder nu, och det kan vara bra att komma ihåg när man målar andra bilder. Jag skulle vilja återvända lite till den tidigare diskussionen och bara säga att det som vi fattar nu är inget investeringsbeslut, det är ingen åtgärdsplan, utan det är beslut om en gemensam målbild. Den målbilden ska ligga till grund för hur stomnätet i infrastrukturen för kollektivtrafiken ska utvecklas i det sammanhängande tätortsområdet Göteborg–Mölndal–Partille. Den ena stora framgången i mina ögon är att vi har moderater, liberaler och socialdemokrater som står här i talarstolen och säger så här: Vi ska ha mer kollektivtrafik! Bygg ut spårvägen! Det vill vi ha! Som miljöpartist kan jag bara säga: Hurra! En jätteframgång! Den andra stora framgången är att fullmäktige i Mölndal, fullmäktige i Partille och regionfullmäktige tar samma beslut, och nu har vi – om vi också tar det beslutet – en gemensam målbild och därmed en förutsättning att faktiskt komma framåt och göra de där satsningarna vi vill. Det kommer att behövas en rad beslut för den fortsatta planeringen, för genomförandet och för investeringarna – allt annat är att lura sig själv. Det är alldeles självklart och en del av underlaget. Jag förstår inte hur man kan stå här och diskutera att det fattas eller inte fatta pengar. Vi, Miljöpartiet, kommer att jobba för tidigare satsningar till exempel på spår, som vi haft uppe här, på elbusslinjer och andra saker som vi vill prioritera. Det kommer vi att göra under åren framåt, och det hoppas jag att andra också gör. Då får man göra det i diskussion här, och man får göra det i diskussion med fullmäktige i Mölndal, i Partille och i regionen. Det finns en förutsättning för det, och att vi gemensamt jobbar för att hitta finansieringslösningar nationellt, i Europa, med privata företag om vi vill det och så vidare. Tack, ordförande, ledamöter och göteborgare! Jag håller ju med Theo, som ni förstår. Vi tycker det här är guld och gröna skogar för hela slanten. Det är ett mastodontdokument med visioner som kanske inte blir verklighet, medan vi göteborgare kanske varje dag här lokalt får vänta på lösningar. Det verkar som om regionens trafikentusiaster liksom har fastnat i en kreativ fas, och så fort en tabell, en uträkning eller en bild kommer upp skapar man nya och lägger på det, och därefter administrerar man igen och så kommer ännu fler visioner. Jag vet inte. 2020 hade vi ett visionsdokument som inte infriats. Det blir 2035. Vad blir 2035 – blir det 2050? Vi ska givetvis satsa på trafik och kollektivtrafik som förbättrar i småskalighet och som ryms inom någon form av investeringsram. Vi pratar om enorma miljarder som det inte ens finns tankar på hur satsningen ska bli verklighet och verkligen finns med på en agenda. Det är bättre att ta sig an de skriande behov som finns i staden, att bygga i närtid och framför allt stoppa Västlänken, som är den stora belastningen som stoppar det mesta just nu både när det gäller pengar, resurser och utrymme. Mariya, jag ser ingen fantastisk utveckling i staden, som du uttrycker dig, så länge vi har Västlänken kvar. Vägvalet vill också sikta in i framtiden och göra lösningar som knyter ihop staden och regionen, men vi kan inte se det, inte i närtid och inte med några pengar insatsade heller. Tack, ordförande! Med risk att den här debatten förlängs ytterligare skulle jag nog vilja påstå att förslaget att skrota Västlänken och säga att man på något sätt skulle få de pengarna in i den lokala trafikförsörjningen eller kollektivtrafiken, det är bara en utopi! Det kommer aldrig att ske. Vad som snarare sker är att det kommer att lamslå utvecklingen i Göteborg under lång tid framåt, för det kommer att bli väldigt osäkert vad vi faktiskt vill göra, vad vi kan göra och framför allt med vilka vi ska komma överens. Jag är väldigt nöjd att vi faktiskt har kommit överens om en tredjedel av de satsningar vi står inför här, tillsammans med staten, regionen och Göteborgs kommun. Det är ju en fantastisk bedrift! Den stora styrkan i det här programmet är att vi faktiskt visar en vilja att våga investera i det här. Jag uppmanar er som nu klagar på att vi inte har investerat allting: Kom och berätta för oss hur ni skulle vilja finansiera det här! Det tycker jag också är viktigt i den här diskussionen. Axel, det är ju så att i nuläget är i princip alla Göteborgs anställda invecklade i att hantera och planera Västlänken, och även i våra visioner om att bygga bostäder. Jag anser att vi inte har de resurserna att sätta i gång med 2035 just nu, i den form som det ter sig. Nja, det stämmer inte riktigt. Trafikverket har lagt ner ungefär en miljon arbetstimmar på Västlänken. Det som staden har kvar är fem heltidstjänster fram till 2026 – det är vad staden räknar med att man behöver för att jobba med Västlänksprojektet. Sedan kommer det att ske stadsutvecklingsprojekt runt omkring det vi nu bygger upp. Vi talar till exempel om en ny arena, och vi håller på med hela Centralenområdet. Ja, det är klart att det kommer att kräva resurser – men det är stadsutvecklingsprojekt. Pratar vi om Västlänken är det fem heltidsresurser fram till 2026. Kom inte och påstå att det är några ofantliga kostnader! Även Vänsterpartiet ställer sig bakom kommunstyrelsens förslag. Som flera har varit inne på är vare sig prioriteringar, exakta tidplaner eller finansiering klart – och det ska det inte heller vara så här dags. Jag tänkte läsa upp ett nyckelstycke när det gäller just finansieringen. En av de svåra punkterna är ju vem som ska betala vad. Vad ska staten betala, vad ska regionen betala, vad ska vår kommun betala och vad ska våra grannkommuner betala? Med tanke på hur det gick i föregående ärende, där kommunstyrelsens ordförande helt på egen hand satte sig ner med regionen för att försöka få betalt för en spårvagnsdepå, som alla vet är regionens ansvar att betala, men i stället kom hem till Göteborg utan några spårvagnar att ställa i depån, så får vi nog allihopa fundera lite extra på vem vi ska utse till förhandlare i sådana sammanhang och vilket mandat vi i så fall ska ge den personen. En sådan ”bra deal” till tror jag inte att kollektivtrafiken i den här staden har råd med! Jag vill bara säga till alla i fortsättningen: Häng inte över mikrofonen, för ljudet blir olidligt – särskilt för dem som lyssnar hemma, men även för oss. Tack, ordförande, fullmäktige! Som har framgått här är vi ju många som tycker att det är bra och viktiga investeringar och förslag till förbättringar i kollektivtrafiken som vi ser här. Sedan har det också framkommit att man kan fundera över realismen både vad gäller tid och pengar. Om vi tittar i K2020 så stod det tydligt att man antog och utgick ifrån att järnvägen till Borås skulle vara färdigbyggd år 2020, och det är väl en liten indikation på hur stor eftersläpning det kan bli. Sakerna har med varandra att göra, för finansieringen till en stor del av de här projekten hänger ihop med nationell plan – statens del ligger i den nationella planen – och då är det helt enkelt konkurrens om pengarna. En sak som konkurrerar med detta är det som heter Målbild Tåg 2035, som har antagits 2013. Där låg, när man antog det, 44 miljarder i investeringar i kö för att realisera den målbilden. Den siffran är väl i dag ungefär 100 miljarder. Det är alltså inte bara de där bussarna i backen från Borås som står i kö, utan det är 100 miljarder i kö för investeringarna. Så även om vi har många bra idéer här behöver vi prioritera, och då är det förbindelsen över eller under älven för både spårvagn och buss som är viktig att tidigarelägga. Det andra är att snabba upp de existerande spårvägslinjerna. Jag har lagt ett yrkande i trafiknämnden att vi ska starta en utredning på det genom Stadstrafikforum. Alla vi som åker spårvagn lite då och då vet ju att på våra tunga sträckor har vi tre eller fyra spårvägslinjer, och de stannar även på väldigt lågt frekventerade hållplatser, där kanske inte alla behöver stanna. Det finns alltså små åtgärder som vi kan göra för att snabba upp linjerna redan i dag och komma i gång med målbildsarbetet. Ett annat, egentligen större problem än själva utredningen som sådan, höll jag på att säga, är att den har tagit väldigt lång tid. Den har pågått så länge jag har suttit i trafiknämnden såvitt jag kan komma ihåg, och det är alltså många år. Under tiden är det inte bara pengar som springer iväg, utan verkligheten förändras. Vi ser att ny utveckling sker, till exempel självkörande skyttlar, som kommer att strukturera om kollektivtrafiken i grunden framöver. Håller vi på och utreder så här långsamt att det tar åratal, hinner kanske verkligheten ändras snabbar, och därigenom blir planen mindre värd. Många bra idéer, men vi måste också ta hänsyn till en förändrad verklighet. Tack, fru ordförande! Jag vill bara repetera: Mitt återremissyrkande gäller det vi hade uppe i december, att förhandla om så att vi tidigarelägger förbindelsen under älven – det är det viktigaste. Den andra att-satsen i återremissyrkandet – jag ska strax läsa upp det – är att vi också stämmer av mot den faktiska kunskapen vi har om de resurser som finns i nationell plan. Med det sagt, vill jag ändå kommentera Axel Josefson som står här och säger att det kostar fem tjänster. Det där är inte sant, för det första. Och du vet ingenting om det. Det enda som vi vet är en uppskattning som vi gjorde innan det blev locket på om de så kallade kommunala kostnaderna i den här kommunen. Då var det 50–60 heltidstjänster i tio år, sett till alla förvaltningar och bolag i staden, Axel. Men Trafikverket vill bara betala fem tjänster, och nu har kommunen kommit på att vi har nog bara fem tjänster. Där har du helt fel, Axel – precis som du hade helt fel på senaste trafiknämnden. Jag vet inte om du sade det inför dina egna bara, men vi hade Bo Larsson där – och det har koppling till detta och de 100 miljarder som Henrik Munck nämnde. Det är helt tydligt i Trafikverkets PM, som de var tvungna att ta fram efter GP:s granskning, att det går inte ett enda tåg extra när Västlänken invigs – det kräver dessa tilläggsinvesteringar på totalt 100 miljarder, som inte finns. Du stod också på trafiknämnden och repeterade samma som Bo Larsson sade: Ja, det kan gå, om operatörerna vill, att köra dubbelt så många tåg när Västlänken invigs. Det är lögn, eftersom banorna in inte är utbyggda då. Precis det har Trafikverket också sagt i sitt PM, som de var tvungna att skicka till generaldirektören. Nu tänkte jag snabbt läsa upp yrkandet så att alla har hört det – vi har 40 sekunder kvar: Återremissyrkande för att tidigarelägga den fasta Lindholmenförbindelsen för spårvagn, stadsbana och ett utvecklat bussystem, samt att linbanan blir nedprioriterad. 2. Revidera målbild Koll2035 utifrån kunskap om faktiskt utrymme i nationell plan. Tack, fru ordförande! Martin, att du står och hänger ut mig här för vad jag har sagt och inte sagt i trafiknämnden, det är helt okej. Det får du gärna göra. Men jag vänder mig verkligen emot hur du hänger ut de statliga tjänstemännen i debattartiklar kring vad som har sagts och inte sagts på ett slutet möte i en kommunal nämnd. Det är så att Trafikverket säger att vi kommer att få en ökad trafik. Sedan tolkar du det dokumentet som att det inte är så. Det är ju din absoluta rättighet att göra på det sättet, men det är inte så. Trafikverket är väldigt tydliga med att vi kommer att få en ökad kapacitet när Västlänken invigs. Ingenting annat säger att det inte skulle vara fallet. Sedan när det gäller tjänstemännen så var frågan kring stadsutveckling, alltså att ta fram detaljplaner, få detta godkänt etcetera. Och då är det så att det är fem resurser som de tekniska nämnderna tillsätter för att hantera arbetet med Västlänken. Alla andra kommer att jobba med ren stadsutveckling, så det är inte så att vi kommer att knyta till oss en massa resurser i Västlänksprojektet som hindrar framtagandet av framtida detaljplaner. Alltså, man måste väl stå för vad man står och säger inför trafiknämndens politiker! Det kan aldrig vara en hemlighet, Axel. Vi pratar om en person som har sagt i GP att folk ingenting begriper, när det egna Trafikverket alldeles veckan innan har fått backa från allt de har sagt. Det är klart att man kan referera till det. Problemet för dig var att du höll med om den bilden. Det visar möjligen att du inte har läst de olika reportagen i GP, och heller inte det PM som har gått iväg från Trafikverket där man ber om ursäkt för detta till generaldirektören. Sedan kom du in en gång till och pratade om kapaciteten. Javisst, kapaciteten ökar – parkeringsplatserna blir fler vid Centralen – men tågen in blir inte fler och det ligger 100 miljarder bort. Då ska man inte lura folk och säga att det går fler tåg om operatörerna vill! Nu skulle jag vilja be debattörerna att hålla sig till ämnet, Målbild Koll2035, och inte vad olika tjänstemän har sagt. Tack, fru ordförande! Jag lovar, det här kommer att vara min sista replik. Jag tycker ändå att det är en oerhört viktig principfråga. Vi har tjänstemän, som representerar ett verk och kommer till våra nämnder och framför vad verket säger – och det är så, Martin, att verket säger att vi kommer att få en ökad kapacitet med Västlänken. Det är det de säger! Du får gärna visa mig var de säger att de ber om ursäkt till generaldirektören för att de har haft fel. Då hoppas jag att vi får en replik på sakfrågan! Nej, det ska du inte få, fru ordförande, eftersom föregående talare fortsatte att felaktigt prata om kapaciteten. Och du vet precis var. Men vi tar den debatten utanför. Hur många tåg kommer det att komma när Västlänken invigs? Du vet lika väl som jag: inte ett enda. Och det där kommer att bli en av de stora valfrågorna i höst! Det är så här. Tidigare i dag hade Helene Odenjung, som är motionär, önskat att vi skulle behandla ärende 37. I det läget bedömde vi att vi skulle hinna med det eftersom vi låg väl till i tid, och därför tidigarelade vi inte det ärendet utan lät debatterna kring motionerna rulla på. Nu har de två ärendena som vi sköt fram tagit så mycket tid att det egentligen är brukligt att jag ska ställa frågan om vi önskar skiljas åt och avsluta fullmäktiges sammanträde, men nu tänker jag ställa frågan om vi ska behandla ärende 37 innan vi skiljs åt för kvällen. Det är min fråga till fullmäktige, eftersom det finns ett önskemål att behandla den motionen och fatta beslut kring serveringstiderna. I ordningsfrågan: Det här är inte bara en votering, det kommer att bli en lång debatt. Vi kommer nog att vara kvar till elva om vi ska ta den här punkten. Så jag yrkar att vi tar den en annan gång. Att lova att det ska bli en lång debatt är lätt att göra, naturligtvis. När jag ställde frågan var det så den skulle vara den allra första motionen som skulle behandlas, eftersom det finns en förväntan om att den troligtvis går igenom. Det är klart att det påverkar rätt mycket, en månad fram i tiden, om man kommer att få göra det eller inte. Självklart har jag respekt för om man vill debattera frågan, men om det ska hålla på till klockan elva – jag vet inte hur många i rad som behöver prata om den, om vi är eniga om en fråga så brukar det gå fort ibland. Men är det så att man absolut vill gå hem i stället för att ha nattlivet öppet så får jag respektera det. Men vi är ju inte eniga i frågan. Och om vi ska ha ordningsfrågor där enskilda motionärer ber att få sin motion utanför den gängse, beslutade ordningen, kan vi komma att votera så här varje gång. All respekt och så, men jag tycker det är en lite märklig hantering. Utgångspunkten är väl att vi slutar vid den här tiden, och motioner är det ingen brådska med – det är därför det är en motion. Hade det varit något annat så hade vi kunnat diskutera det, men nu är det ju en motion, och vi är inte eniga med en majoritet i kommunstyrelsen. Vi har olika uppfattningar i sakfrågan. Då brukar vi debattera den och då brukar det ta en stund. Därför tycker jag att vi håller oss till den ordning vi har och yrkar att vi avslutar sammanträdet. Nu ser jag nickanden till det argumentet, så vi avslutar för kvällen. Jag tackar för en väldigt intensiv debatt. Vi kommer att behandla både motioner, interpellationer och beslutsärenden vid nästa tillfälle.

Tags:, ,
One Comment

Add a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *